För tillfället har vi sex olika raser av kor i ladugården. Största delen av korna är av rasen ayrshire, näst mest har vi “frisare” och en jersey finns också. Utöver dessa har vi också finnar. Vi har av alla tre ursprungsraser.
I bilden nedan har vi vår Vilma. Hon är faktiskt en korsning av en frisisk mor ( om jag minns rätt var Prisma också en 1/4 finsk) och en västfinsk far. Vilma är större än vad renrasiga västfinnar är och hon mjölkar även bättre än de gör. Men färgen och kulligheten är typiska drag hos en västfinsk ko. Också Ylva af Kabböle är till hälften västfinsk. Av de tre ursprungsraserna är västfinska de vanligaste.
Sedan har vi den näst vanligaste av de tre ursprungsraserna, lappkon. Här har vi en bild av Uniikki, även kallad lappis.
Som sagt är Uniikki en lappko och ser också ut som en trots att hon har en liten del ayrshire i sig. Tyvärr har hon problem med juvret och är inte dräktig, så hennes framtid är lite osäker.
Vi har också en lappko kviga, eller egentligen borde man säga en kviga av den nordfinska rasen. Hon heter Ainuli och ska kalva i maj.
Till sist och också minst vad gäller mängden djur i Finland; den ostfinska rasen, alltså “kyyttön”. Den kanske mest kända uppfödaren av den här rasen är Miina Äkkijyrkkä.
Vi har här på Heisala två kyyttön, Emma och Asteri. På bilden nedan syns HH Asteri.
På bilden ser man inte riktigt tydligt det mest kännetecknande för den ostfinska rasen, nämligen den vita randen på ryggen.
Förutom att de finska lantraserna påminner till utseende om varann, så har de också ett likadant lynne. De är både nyfikna och envisa. De är ofta också friskare än de s.a.s. vanligare raserna och deras mjölk innehåller mera fett och protein jmf. med till exempel frisare. Trots detta håller nog inte i alla fall vi dem för att de skulle vara några ekonomiska guldgruvor, tvärtom nästan. Vi har dem därför att de är såå söta 😉 och bara för att vi vill ha dem! 🙂
En noggrannare “gräsklippare” än kyyttön får man leta! Varenda ett grässtrå putsas nogsamt bort kring strandstenarna (undrar om det är en smaksak). Andra hafsar och glufsar här och där men här lämnas inga rator under betesgången. Och kyyttököttet är ju då något HELT annorlunda. 🙂
Miina har Kyyttön till salu !
Jag tror att 2 st Kyyttön räcker riktigt bra i en ladugård, men fler Jerseyn sku vara helt okej
han tycker att hit är tillräckligt att tas med, med dom här finnana och den här emäntän! 🙂
Köp Kyttön så får ni MIINA på köpet !
Hördu du får nog riktigt hålla henne 😉
Intressant fenomen att “Kyyttö”-rasen fått så mycket uppmärksamhet och blivit mode. Nu är inte östfinsk boskap längre sällsynt, inte ens ovanlig. Skulle det inte vara minst lika viktigt att behålla vår Lappko, nordfinska boskapen, som är mer sällsynt i dagens läge? Lappkon försvarar dessutom sin plats bättre vad gäller mjölkavkastning jämfört med de östfinska. Fram med Lappkorna!
I Sverige finns det en del köttuppfödare som håller liv i ursprungsraserna som dikor. De förlorar nog mot riktiga köttraser, men man kan ju anse att det finns ett visst värde i att upprätthålla en gammal ras också.
I kokontrollen tror jag att PSK:n och ISK:n är ungefär lika många, men totala antalet är nog till ISK:ns fördel.
Det har också i Finland blivit mer vanligt att hålla ursprungsraserna som dikor, i synnerhet ISK:n. Förvisso är det okej att hålla liv i rasen men att så många av individerna är utaför kokontrollen är inte bra för framtiden. Det bästa för framtiden skulle vara att det i skulle finnas ngr av de olika raserna i varje ladugård vid sidan av Ay och Hol.
För övrigt har den svenska lappkon mycket gemensamt med den finska PSK:n, mycket pga att så många PSK:n dog under Lapplandskriget 1944, då togs det avelsdjur från Sverige efter kriget.
Vilka fina kor du har och va roligt att du har av alla finska lantraser 🙂 som museientusiast uppskattar man det!
Hej, jag går första året på agrologutbildningen och undersöker produktionsmöjligheter med det finska lantraserna. Koncentrationen ligger på Östfinsk och Nordfinsk lantras, då intresset ligger inom köttnöt-produktion. “Alla pratar om” att det inte är lönsamt och går nästan åt andra hållet. Men hur är det i praktiken?
Det ligger även i eget intresse att i framtiden börja med köttnöt med målen friskadjur, mindre skala; ca 30 djur, ekonomiskt gå runt och fungera rent praktiskt. Letar alternativ och förutsättningar.
Vad kostar en lappkviga/tjur?
Vad kostar en östfinskkviga/tjur?
Hur lång tillväxt har man på respektive ras?
– vid vilken slaktvikt och ålder ca går djuren till slakt?
Hur mycket grovfoder, kraftfoder behöver respektive ras per dag/per år?
Nån som har något tips på vem/var man kan fråga?
Mvh Bonden Mia
Jag skulle rekommendera att du går in på nautanetti och kollar vad folk begär för pris för sina finnar. Jag tycker att det skulle finnas en webbplats där man säljer endast finnar, men då jag nu inte kommer ihåg adressen dit. Kanske någon annan gör det?
Tillväxten på finnar är ganska långsam, de är ju mjölkraser och små om man jämför med t.ex. holstein. Som exempel kan jag ge att vi slaktade en västfinsk oxe som hade en aning ay i sig och en angus kviga som var till hälften ay. Oxen var 13 månader och kvigan 11 månader. Trots det var slaktvikten större på kvigan. Hur mycket kastreringen påverkade tillväxten på oxen kan jag inte säga.
Det finns redan gårdar som har produktion av “finnkött”,i liten skala. Vad jag har förstått så säljer de köttet direkt till butiker eller restauranger. Speciellt kyyttö-köttet lär vara delikatess.
Vad gäller fodergivorna kan jag inte ge några exakta svar. Vi har ju våra finnar i samma utrymmen och på samma utfodring som de övriga, vilket ju inte är det optimala. Då de inte producerar några stora mängder med mjölk, så klarar finnarna sig med betydligt mindre och magrare foder än ay och hol.
Försök ta reda på gårdar som har många eller enbart finnar. De kan säkert svara bättre på dina frågor.
Lycka till med studierna! 🙂
Det finns åtminstone en gård i Kronoby i Österbotten som har enbart västfinskor (om jag minns rätt), ett drygt tjugotal. Brukaren heter Stefan Lönnqvist och är passionerad lantrasmänniska. 🙂
Dessutom torde han vara medlem i nån sorts nordisk lantrasförening, kanske det går att hitta flera referensgårdar via den.
Största ekonomin för kyyttön ligger i lantrasstödet som varit runt 450e/de.
de finns i Tammerfors-trakten en gård med bara kyyttön, den gården säljer både mjölk o kött direkt till en gourmetrestaurang.
Dessutom finns det en inhemsk lantrasförening: http://www.kolumbus.fi/suomenalkuperaiskarja/
Förresten så beställde jag just tjur till våra egna kyyttön Asteri och Emma de blir Iskolan Tiirikka, de är nog lite hurrja då man beställer tjurar via Fabas nätbutik SonniShop.
Hej igen,
tack för alla tips. Gett mer kött på benen.
På Fabas livdjursförsäljning är priserna mellan 500 – 1100 €
Fortsätter leta fakta om deras skötsel och avel.
Mvh
Mia