Oflyt

I inlägget Vridprov konstaterade jag att det som skall hinna bli tröskmoget antagligen skulle vara sått innan gårdagen var slut. Så gick det nu då inte…

Jonas sådde det sista av kornet och även grönfoder i kohagen som skall förnyas samt började så rybsen. Då gav utmatningsanordningen på småfrölådan upp.  Det går ännu att leva med, man kan blanda småfrö och rybs och så dem tillsammans. Han öste över allt småfrö i sålådan, tog nya vridprov eftersom maskinen måste ställas om för den nya utsädesblandningen och satte ny fart. Vi visste att väderleksprognosen för onsdag eftermiddag utlovade regn, men nederbördsmängden var bara 1 mm vilket inte stör sådden. Nu visade det sig komma 5 mm, vilket är för mycket åtminstone för att så rybs. Jorden börjar kladda fast på däcken och när den gör det följer de små rybsfröna med. Inget annat att göra än att avbryta sådden och fortsätta på torsdag. Eftersom det ändå blev en längre paus tog han hem såmaskinen för att kunna reparera den trasiga småfrölådan.

Jonas och jag bor c. en halv km från varandra, men mellan oss finns tyvärr en smal bro som såmaskinen inte ryms över. Det betyder att han får ta en omväg på c. 5 km när han skall så åt mej och komma in i byn från andra hållet. Idag när han var på väg till mej visade det sig att man håller på att asfaltera byvägen på just det avsnittet och att köra över den nylagda asfalten kommer inte på fråga. Följaktligen kommer ingen såmaskin fram före tidigast torsdag kväll. Hade småfrölådan inte gått sönder hade han lämnat maskinen på “min” sida av bron över natten och då hade vi kunnat fortsätta så idag. Framhållas bör att asfalten i sig är mycket välkommen, men jag hade kanske uppskattat den ännu mera en annan dag. 😉

Nu får Jonas tömma såmaskinen och istället så åt en annan kund som egentligen var inplanerad till senare för att förhoppningsvis hinna så åt mej ikväll. Det utlovas en rejäl rotblöta till helgen och vi borde få sått före den. Men än så länge ligger också det inom räckhåll.

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt. Visa alla inlägg av Mats