Med andra ord är höet bärgat, även hos oss. Under normala förhållanden, hade vi nog haft det undan för flera dagar sedan. Men p.g.a. salmonella misstanken, så kom jag med på åkern senare än vad jag hade räknat med. Pappa lagade ju nog undan så mycket han bara hann, men nog är det så att arbete utan tvivel löper bättre då vi är två.
Det har varit hett och svättigt och många liter dricka har gått åt, våra traktorer har alltså ingen luftkonditionering, men nog har det varit värt det. Trots en liten “tvätt” av höet igår, kan vi nog säga att alla balar är av prima kvalitet. Det uppskattar man minsann då man får arbeta med balarna på vintern!
Och ordet “griina”. Ja, det skrev jag i det här sammanhanget som en pernåbo, inte som en pargasbo. Skillnaden är märkbar. Då vi griinar “heimåt”, så skrattar vi riktigt ordentligt. Men hitåt gråter man. Det blev att skrapa sig i huvudet några gånger innan jag förstod detta..! 🙂
Författare: Sonja
Jag är en 35 årig mjölkproducent från ön Heisala i Pargas skärgård. Jag flyttade hit från min hemgård i Pernå i februari 2008. I augusti 2005 hade vi generationsväxling på min hemgård, sedan dess har jag varit mjölkproducent på heltid. Då jag flyttade till Heisala tog jag med mig största delen av de djur jag hade hemma i Pernå, dvs. 7 kor och 7 ungdjur. Santalahti gård är min mans hemgård som han tog över år 2007. I dag har vi 55 mjölkande kor och ungefär lika många ungdjur, totalt drygt hundra djur. Här odlas ingen spannmål, alla åkrar(förutom några viltåkrar) används till att producera ensilage åt korna. Förutom att jag jobbar på gården på Heisala har jag fortfarande kvar min hemgård i Pernå. Den är idag en växtodlingsgård, där det odlas spannmål och vall. Dessutom finns där skog. Jag är själv med och sköter arbetet där så ofta jag kan, mina föräldrar, framför allt min far, är till en stor hjälp. Jag har alla maskiner kvar där från den tiden jag bodde där. Vi lagar allt hö som vi använder för korna i Pernå och dessutom lagar vi ensilage där också. Balarna transporterar vi sedan med långtradare till Pargas. Vi sysslar mycket med avelsarbete och vi tar också i mån av möjlighet emot besökare på gården. Kort sagt; detta är mitt drömjobb!
Visa alla inlägg av Sonja
Ha du blivi inspirera åv Bertil Nagubon?
Nää, det är nog riktigt östnyländska. Texten förklarar, jag hann tyvärr inte skriva direkt då jag skickade in bilden.
Förstod att det nästan var så. Men alla här bra pratar Bertil Nagubos dialekt. Trodde nog du menade gråtit då du griina. Men allt är ju som det skall. Bra det.