Rybsåkrarna börjar skifta mer och mer i gult. De konventionella odlarnas har redan blommat ungefär en vecka, men min ekorybs är lite långsammare i utvecklingen. Förutom blomsterfägringen är ett stort glädjeämne att jag hittar väldigt lite rapsbaggar i rybsen. I sent knoppstadium är bekämpningströskeln 2-3 baggar/planta, d.v.s. finns det färre baggar lönar sig besprutning inte. Nu får ju ekoodlare hur som helst inte bekämpa kemiskt, men bekämpningströskeln är ändå en intressant referenspunkt för att bedöma hur man ligger till. Jag har nu när blomningen börjar svårt att hitta ens 1 bagge/planta. Fina saker.
Ett ytterligare hurrarop hänger i luften med anledning av att jag inte hittar nån mjölktistel heller. I höstas och våras stubbharvade jag för att klämma åt tisteln på ett av rybsskiftena och så här långt verkar det ha haft god effekt. Visserligen har mjölktisteln gula blommor och kan vara lite knepig att urskilja bland rybsen, men så dåligt siktöga att den skulle kunna undgå mej helt har jag ändå inte. Fast vi väntar ännu lite med hurrandet, tistelrackarn kan överraska på sensommaren.
Rybs är för övrigt den mest motsägelsefulla gröda jag känner till. Det finns få odlingsväxter som är så vackra som rybsen när den blommar, men det finns ingen annan som luktar lika illa heller. Enligt en bekant är det samma odör som “de där avlagringarna man får mellan tårna när man inte tvättat fötterna på ett tag” och jag tycker det är en ytterst träffande beskrivning.
Det är lite för tidigt för mjölktisteln ännu. Åtminstone den jag har har inte börjat blomma än.
Precis, men jag hittar faktiskt nästan inga plantor heller. Men som du säger, den ger sej tydligast tillkänna när den blommar.
Inte illa om två varv med tallriksharv från Östtyskland motar mjölktisteln!
😀 Det är väl nog mera tre-fyra varv. Fast på pappret borde vårharvningen ge god effekt.
Jag är litet skeptisk till bekämpningströskeln för rapsbagge. Vi har inte sprutat på länge för då tar man också livet av de insekter som hjälper till att bekämpa baggen. Ett mycket värre problem är bomullsmöglet. För Mats som inte kan spruta mot det är enda möjligheten att be en bön om fortsatt torr sommar …
Stämmer, svampsjukdomar som bomullsmögel är har jag inga knep mot. De kan i nån mån förebyggas med rent utsäde, bra växtföljd o.s.v. men just bomullsmögel har ju en enorm mängd värdväxter (jag tror det kan överleva på gråsparvar om det behövs), så att helt säkra sig mot det är rätt svårt.
Beträffande rapsbaggarna har jag för mej att man t.o.m. brukar avråda helt från att bekämpa efter att blomningen börjat eftersom rapsbaggarnas naturliga fiender brukar ta mer skada av så sen besprutning. Vi har faktiskt samma fenomen med bladlöss; de kan förefalla att vara fruktansvärt allmänna i spannmålen, men bara nyckelpigorna får upp farten brukar det ordna upp sig.
Jo, det är gumman som varit rapsbaggeforskare som tyckt att man skall vara mycket försiktig med sprutandet – i värsta fall bara köra ett varv runt fältet då baggarna flyttar in från omgivningen.
Vi borde lära oss mera om naturens funktion och inte slentrianmässigt spruta ihjäl precis allting. En bunt naturliga fiender är mycket effektivare än en sprutning som har ganska kortvarig effekt.
Litet angrepp måste man tillåta – annars överlever inte de naturliga fienderna heller !
Håller med om att besprutning av rapsbaggar ibland kan vara direkt skadligt, även om tröskelvärdena för bekämpning överskrids. I riktigt tidigt knoppstadium lönar det sig “alltid” att spruta. Lite längre fram bidrar rapsbaggarna enligt min erfarenhet till pollineringen. De äter inte då längre upp blomknoppar, utan de verkar nöja sig med att äta pollen från de utslagna blommorna (eller äter de ngt annat?). En sen besprutning tar också livet av alla andra kryp som bidrar till pollineringen, det är inte enbart bin, humlor och fjärilar som jobbar på i fältet. Det är förvånande hur många olika slags insekter (och spindlar) man kan hitta i ett blommande rybsskifte. Hela problemställningen vänds dock på annan kant om man odlar raps som är självpollinerande…. Dessutom är varje skifte och varje år så olika att ingen regel automatiskt kan tillämpas. Skönt att veta att man aldrig kommer att bli riktigt fullärd inom detta yrke (jag menar, tänk vad hemskt om man en dag skulle veta att man kan precis allt som finns att kunna om jordbrukande. Hemska tanke!)