Idag var det dags att öronmärka en del kalvar. Under ensilageskörden förra veckan blev det slarvat med den sidan och det är inget vidare. Eftersom alla kalvar har samma far liknar de varandra ganska mycket och det är svårt att hålla reda på vem som är vems när de bli några stycken.
Märket består av två halvor som klämms ihop med en specialtång. Ena halvan är vass och går igenom örat. Ibland kan det blöda lite men vanligen inte ens det. Kalven verkar oftast ha mer obehag för att bli fasthållen än för själva märkningen.
Författare: Mats
Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt.
Visa alla inlägg av Mats
