Ivar frågade om våra traktorer och här kommer en genomgång av mina draghästar.
Den traktor som får mest timmar per år är en Case 845 av årsmodell 1990. Den köptes begagnad 2002 och fick frontlastare monterat samma år. 845:an är en tysk traktor med rötterna i det tidiga 80-talet. Hytten var rätt modern på sin tid och hängde faktiskt med i Cases tillverkning ända till mitten på 90-talet. Effekten är 80 hk och den väger knappa 4 t utan lastare. Det är en ganska avskalad och robust maskin, utan några konstigheter. Casen är transporttraktor eftersom den går 40 km/h, används för balhantering, slåtter och som inomgårdstraktor.
“Stordragaren” är en IH 956 från 1985, 5,5 t tyskt gjutjärn med vändradie som en pansarvagn och vridmoment som ett kryssningsfartyg. Den köptes begagnad 2005. 956:an är storebror till 845:an. Bägge modellerna tillverkades under namnet IH t.o.m 1985 då Case köpte upp fabriken. Märket byttes då till Case och samtidigt ändrade färgsättningen från röd och vit till röd och svart. 956:an har en sexcylindrig motor på drygt 100 hästar och är betydligt vridstyvare än 845:an. Den används för tyngre arbeten som plöjning, stubbharvning och rundbalning. Främsta nackdelen med IH:n är att den är så nedrans klumpig, främsta fördelen är absolut motorn som inte kroknar för något. IH:n har ingen frontlastare men däremot en frontlyft, alltså lyftarmar som sitter monterade i framändan.
Gårdens tredje traktor är brittisk, en Ford 6600 av årgång 1979. Också den köptes begagnad, nångång i mitten av 90-talet. Effekten är c. 80 hk och den väger 3300 kg, vilket innebär att den är förhållandevis lätt. Dessutom är den bakhjulsdriven vilket gör att den är betydligt smidigare än de två andra. Den används för urinkörning, hövändning, i skogen (faktiskt) och andra sammanhang där smidigheten är prioriterade samt som allmän “reservtraktor” t.ex. framför utsädesvagnen på våren. I ärlighetens namn börjar användningsgraden bli rätt liten, men å andra sidan betingar såna här traktorer inget vidare högt pris och tills vidare har jag bedömt att den har högre bruksvärde än handelsvärde. Fast nästa traktorbyte börjar närma sig och då är det tänkbart att Forden börjar sitta löst.
Mot vilket märke och modell går tankarna inför nästa byte? Har själv sökt bättre beg. traktor i storleksklassen 80-100 hk i ett par år nu utan att komma till skott. Större skulle vara betydligt enklare att hitta, spec. utomlands, men det är en smidig “andra traktor” som jag söker.
Helst ska den vara utan lastare vid köpet så man får montera en själv, då har man ju en “färskare” framaxel att börja nöta på. 🙂
Faktum är att jag inte har några större preferenser då det gäller märke. Enda märket jag har några känslor för är Zetor, och nån sån traktor har jag som synes inte. 🙂
Däremot håller jag helt med om det där med lastaren och framaxeln, vilket också är orsaken att den där 845 köptes utan lastare.
Nästa traktorbyte kommer förmodligen att innebära att 956:an åker (ev. åtföljd av Forden), så den traktor som kommer istället borde ha nånting i stil med 100-110 hästar.
Har sett att det finns några såna där Case-traktorer utan lastare från början av 90-talet på nettikone.com som endast kostar ungefär 8000 euro…
Vågar man köpa en gammal Case till ett så billigt pris? Hur är det med reservdelar? Har hört nåt om att Case-traktorer har en större brandrisk på grund av dåligt dragen el.. Stämmer det?
Av egen och lite andras erfarenhet uttalar jag tvärsäkert följande: En tysk Case är bara att köpa, är den däremot engelsk skall du springa så snabbt du bara kan åt ett annat håll. Har haft två själv!
Jag har någon gång hört ett rykte om att 845 skall vara den mest problemfria traktorn efter Fordson Major.
En Case som bygger på tysk teknik men ihop-satt i England kan fungera bra (vet jag av erfarenhet), de engelska Mx som bygger på den tyska Maxxum tekniken. De var de sista som var helt av CaseIh ursprung.
De senare som är en omklädd New Holland har jag ingen erfarenhet av. Ej heller av de riktigt nya som kommit ut sen CaseIh och NH fusionerats.
Om du köper en begagnad traktor så det viktigaste att se på reservdelsfirmornas kataloger. Den modell som har största utbudet reservdelar bör man köpa (om den annars är lämplig).
Det må vara världens bästa traktor men om det inte finns reservdelar så är skroten nästa då något går sönder !
Jag är benägen att hålla med om att de där 80-tals Case:arna är pålitliga, låt vara att de är lite primitiva (kanske därför de är så sega). Framaxeln brukar kunna vara ett problem på dem, samt kallstarten. De skall ha motorvärmare från nollstrecket och nedåt.
845:orna tillverkade 1989 eller senare är engelska, men tekniken är ju samma som på tysktillverkade. http://konedata.net/Traktorit/caseih745plus.htm
Jepp, det står faktiskt Made in England /Doncaster i min. Så egentligen skryter jag när jag kallar den tysk… 🙂
Mats, det där med kallstarten gäller även Valtra. -5 lyckas inte utan motorvärmare, om inte batteriet är i riktigt toppenskick och då låter den ILLA
845 är md dom drifsäkrare traktorerna,vi har själv en som går 365 dagar om året framför fullfodervagnen,enda nackdelen är att lamellerna tar fort stryk,men å andra sidan e dom lätta att byta dessa traktorer!
ps.om parkeringslamporna framåt sitter monterade en bit ut på ett fäste från hyttstolpen då e traktorn tysk,sitter dom fast direkt på hyttstolpen är den engelsk version.
Det där med parkeringslamporna stämmer åtminstone då det gäller att skilja mellan t.ex. 885 och 845. Fast min 845:a är bevisligen hopskruvad i Doncaster men har parkeringslamporna monterade “enligt tysk sed”.
Kanske just lamporna monterades av nån tysk verkstadsarbetare som fick hänga med när produktionen flyttades och som ännu inte riktigt acklimatiserat sig till de brittiska traditionerna. 🙂
XL-hytterna på Case-traktorerna måste nog vara bland det bästa som finns i hyttväg.
Då de var nya var de snarast enastående. Jämfört med dagens hyttar har de högre ljudnivå och placeringen av spakar och knappar är kanske inte helt optimal, men visst är de fullt gångbara (framför allt om man jämför med annat i samma prisklass). Kopplingen är det enda jag direkt skulle klaga på, man hamnar att lyfta foten ganska högt när man kopplar. T.ex. när jag lastar gödsel en hel dag brukar vänsterbenet nog säga ifrån mot kvällen.
Det där med spakarna kan förresten ha med föraren att göra. Jag är rätt kort (173 cm) och för mej känns t.ex. växelspaken lite avlägsen. Är man lite längre kanske den är helt bra placerad.
Om man möter en gammal Land Rover som är på väg hem från by-puben längs smala brittiska stenmurs-randade vägar är det kanske bra med parkerings- och blinkerslamporna monterade så nära hytten som möjligt. Även ifall där 845an är på väg hem från samma ställe… 🙂
En teori som jag helt klart kan tro att det ligger nåt i! 😀
Ja inte sticker det ut några lamor eller blinkers på min Land Rover.. ;P
Och inga lampor heller för den delen.. 😉
Nisse berättar om sin radiostyrda vinch på griplastaen, att den fungerar bra. Jag hade 1990 två radiostyrda vinchar som fungerade perfekt. Då sade man till mej (att tu e noo liite dåbrå) när flygplanet flyger över dig börjar vincharna gå åt andra hållet, vilket e omöjligt förstås. Men däremot kan samma teknik användas då man fyller såningsmaskinen med skruv. En knapp för gödsel och den andra för utsäde, enkelt å behändigt.
Ja nog sku jag Cowboy bli orolig om jag sku möta dig med en lama som sticker ut huvudet från bilen! 😛
Har det hänt någon förändring av traktorparken än? Nu efter nyår brukar ju bytesmaskinerna bokstavligen börja rulla in till firmorna! 🙂
Ännu ser det nog likadant ut som förr på bakgården, men vi jobbar på det. 🙂