Traktorbyte

Den senaste tiden har jag sonderat läget för ett traktorbyte. Egentligen är det en process som jag nosat på lite till och från i över ett år, men nu börjar det bli mera allvar.

Konkret handlar det om att det är min IH som ligger i läge att bytas bort. Orsaken är dels att mina två huvudtraktorer är lite väl jämngamla. Risken är stor att jag om några år står i ett läge där båda borde bytas ut samtidigt och det är ju något man gärna förebygger om det går. Dels har vissa förändringar i sättet jag använder traktorerna gjort att jag gärna skulle ha en frontlastartraktor till. Casen har övertagit utgödslingen av Forden och går nu som inomgårdstraktor, vilket gör att den är ganska smutsig och inte lämpar sig för vägtransporter. Varje gång jag hämtar ett ballass lämnar jag ett gödselspår efter mej flera hundra meter längs byvägen och det bidrar ju inte till ökad trivsel direkt. Med två frontlastare kan jag ha en ren och en smutsig traktor.

Nån splitterny traktor ryms inte i budgeten, så det får bli en bättre begagnad. Kriterierna för min del är att den skall vara 100-110 hk, ha minst 16 växlar och riktningsomkastare (betyder att man kan växla mellan fram och back utan att frikoppla, bra i lastningsarbeten).

Egentligen är jag lite kluven då det gäller hela traktorbestyret. Strängt taget är jag inget teknikfreak. Jag kan uppbåda visst intresse för lantbruksmaskiner man hänger efter traktorn eftersom de ju gör själva jobbet och därför är intressanta, men själva traktorn intresserar mej inte nämnvärt. Traktorn är mera av ett nödvändigt ont som slukar pengar och inte egentligen gör nånting, men å andra sidan klarar man ju sig inte heller utan den. Jag minns inte modellbeteckningar eller specifikationer för olika märken och modeller, det får jag läsa in mej på vartefter. Tack och lov finns det rätt gott om material på nätet även för det ändamålet, så helt bortkollrad borde jag inte bli.

Några särskilda märkespreferenser har jag inte heller, fast med tanke på att jag är den enda på Bondbloggen som inte kör Zetor borde de ju ligga rätt bra till. 🙂

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt.

25 reaktioner till “Traktorbyte”

  1. Nu skall jag sticka ut hakan och skaffa mig fiender. Detta är min uppfattning om traktormärken, grundat på känsla, rykten och annan oandvändbar information:

    Högst kvalitet och minsta problem: Valtra före 1980 och efter 1995. (cirka)
    Bästa pris / kvalitet förhållande: New Holland
    Bäst ergonomi / genomtänkta lösningar: Massey-Ferguson
    Mina egna sämsta erfarenheter: Engelska Case
    Den bästa enskilda trakorn efter Fordson Major: Case 845 XL
    Zetor har tappat kronan som den hade för 10-20 år sedan. Idag finns inget vettigt köpargument för en ny Zetor

    Vän av ordning noterar att John Deere saknas från listan: Ja, det gör den!

  2. Vi ha prova på ngr märken på vårt ställe under den tid som jag varit aktiv traktorförare, CaseIh, Same, Zetor, Deutz-Fahr och MF. Den Deutz som vi nu har, som åxå har frontlastare, är nog den passligaste vi har/haft.
    Visserligen är MF:n nyare men ändå.

    För övrigt kan det vara skäl att man är extra noggran då man köper en begagnad traktor med frontlastare, dom kan vara lite “trötta” i framändan. Sonja hade en CaseIh 845 med lastare som inte var på jobb i Kabböle

  3. Case 845 och 956 är outslitliga maskiner. Har haft 2 st 845 och har nu en 956 som jag inte någonsin tänker byta bort. Startar fast det är minus 40 grader och enkel teknik som nästan aldrig går sönder. De har dock ingen riktningsomkastare. Frontlastare på lantbrukstraktor är en kompromiss. Hade själv problem med framhjulsaxlarna som inte höll. För 12 år sen gjorde jag en bakvikt i betong på 1500 kg. Den är alltid på frontlastartraktorn och efter det har jag inte haft några problem med framaxeln. Att göra en bakvikt i betong är förmånligt och den är mycket hållbar.

  4. Usv.dk har tex Fendt både med lastare och utan. Brandt i Bremen har alla möjliga märken. Limas.dk (Lintrup maskin) har åxå begagnat med garanti. De flesta av maskinerna är testade före de säljs. Priserna har en helt annan klass än i Finland som måste finansiera Valtras idiotiska experiment.

  5. En sak som är bra med MF och en del Valmet/Valtra (beroende på framaxel) är en riktig differentialspärr som man själv kopplar på hydrauliskt i framaxeln, sparar framdäcken speciellt när man har lastare på. Finns även andra märken som har så på vissa modeller, om man inte vet kan man söka efter den hydraulikslang som går till diff.huset.
    De som bara har en differentialbroms “strätar” mera! 🙂

    Om den ska användas som frontlastar-traktor är en oljekyld koppling något att tänka på, att framaxeln har ordenliga smörjbara lager och bussningar ute vid hjulen, de s.k. “kungsbultarna”. En del axlar saknar möjligheten att smörja dessa.

  6. Jag funderar själv på en traktor men ändorna vill inte riktigt ta ihop. Dels behöver jag en starkare dragare på 120-140 hk, dels en frontlastartraktor (65:an är 50 år gammal och James-lastaren nästan samma ålder). Men det är svårt att kombinera de här två.

    Begagnat är enda möjligheten och prisklassen Zetor för 20 år sedan. Det finns Zetor/Ursus på 120-160 hk för hyfsade priser i Polen och Tjeckien men utan frontlastare.

    Vi funderade med gumman på att göra en utflykt och köra hem traktorn från Mellaneuropa. De har ju extra säte bak i hytten. Kunde vara riktigt kul.

    Det är möjligt att det blir en stark dragare utan frontlastare och så bygger jag om gamla 65:an och Jamesen så den klarar sej i 50 år till.

    Någon elektronik skall det inte finnas i traktorn.

  7. Jo, det är många faktorer att beakta och många kompromisser att göra mellan pris, prestanda, vikt, smidighet m.m. Dessutom börjar det vara svårt att generellt lite på eller förkasta ett märke, man måste nästan gå in på modellspecifika jämförelser. Traktorerna tillverkas lite varstans och tillverkarna köper komponenter av varandra kors och tvärs. Same, Deutz, Lamborghini och Hürliman har många gemensamma modeller, Case och New Holland är praktiskt taget samma traktor, vissa Massey Fergusson tillverkas i Suolahti och är i praktiken en Valmet o.s.v. Köper man t.ex. en ny Case kan den beroende på modell vara tillverkad i England, Österrike eller Turkiet, och det innebär att det är helt olika traktorer.

    Jag delar Nisses skeptiska hållning till elektronik, men den börjar vara svår att komma runt i lite modernare traktorer. Så länge den fungerar är den en god dräng, men när den krånglar vet man inte vart man skall ta vägen. Det känns lite bakvänt att måste reboota traktorn, men det är inte helt ovanligt idag.

    Fast med elen känns det rätt tryggt. Jag bor c. 3 km från en bilelektrisk verkstad i toppklass. En lokal åkare hävdar att bröderna som förestår den har en speciell gen som gör att de kan SE elektriciteten då den far i ledningen. 🙂

  8. Elektronik är inte i och för sej dålig. Men varje gång det kommer en ny grej så är den första elektroniken “handgjord” – specialtillverkad för varje modell och med en hel del barnsjukdomar. Sedan då det blivit standardelektronik som är ordentligt testad, görs i stora serier och finns på hyllan till var och varannan liten butik så är den vanligen bra och billig. Och det är det jag väntar på.

    Ifråga om modeller så börjar jag med att kolla att det finns och kommer att finnas reservdelar. Då kan man titta på statistiken och se vilka modeller som tillverkats i stora serier. Dessa har troligen reservdelar mycket länge – som de gamla MF och Ford-traktorerna där det finns fabriker som tillverkar stora serier reservdelar till dessa modeller.

    Vad gör man med världens bästa traktor om den står stilla och väntar på en reservdel som inte tillverkas mer ? Jag läste i Lantmannen om en John Deere-modell där de slutade tillverka reservdelar bara efter några år …

  9. Jag måste säga att jag var “rädd” för elektroniken i Valtran när jag köpte den 2002, men den har inte slagit ett enda blindhugg på 9 år. Reservdelstillgången är verkligen a och o när man köper en maskin idag, och jag hopppas och tror på Valtra i det fallet. Nära till fabriken och låååånga serier med gemensamma komponeneter borde inte kunna bli fel

  10. Ju gamlare traktor desto bättre, det är ingen skillnad med traktormärke bara det är gamlare än 1995.

  11. Kopierar ett citat från en hemsida:
    Don’t think about the rest, Massey Ferguson is simply the best

    Vi kan ju ta en dikt när vi ändå är igång:

    Står vid vägen och hör MFen vråla, MF kan minsann inte med effekten snåla. Men snart jag hör nått kämpa o döna, de e en Valtra som låter som en våldtagen höna. Mitt öra blöder jag faller ner på marken, alla Valtra-tillverkare borde få sparken. Men skit i detta och ta en tur, min MF pallar i ur o skur. Sitter och drömmer om en värld med klass, där alla Valtra byggs om till utedass

  12. Studerande: poesi är aldrig fel. 🙂

    Cowboy: jag har siktet inställt på nåt i storleksklassen 110. Angående 170 hästarn kan du kolla med Nisse, han behöver nåt åt det hållet. Fast ni kan få gå några duster om priset. 🙂

  13. Priset har jag klart för båda.. båda har frontlastare,110an är ypperlig för dig Mats med turbin koppling och hitech växel.. 😉

  14. Skulle väl vara mardrömmar, i så fall… 🙂

    På allvar har jag faktiskt inga större märkespreferenser. Mitt hjärta klappar lite för Zetor därför att det märket är en kronisk underdog, något mer konkret är det inte. Jag råkar för tillfället ha en IH och en Case, men det är mer modellfråga än nån speciell förkärlek för Case. Det finns gott om Case-modeller jag inte skulle ta i ens med tång. 🙂

  15. Mitt hjärta klappar mest för “östtraktorpriserna” …

    Men Belarus blir det inte fastän jag varit ganska nöjd med den i skogen. Orsaken är reservdelarna. Konela blev uppköpt av en firma som höjde priserna tre GÅNGER. Och började ta in billiga italienska kopplingsskivor som visade sej vara rent skräp. Spåren slets slut på ett år ! Och den ursprungliga hade fungerat i 20 år. Synd för jag hade så bra med huvudlagret (med ALLA reservdelar) här i Kouvola.

    Enligt märke köper jag inte, möjligen modell.

  16. Det har ju inte jag och det känns som en stor brist. Men jag har en Zetor-lippis i skåpet, för högtidliga tillfällen. 🙂

  17. Klokast skulle vara att byta traktorn mot hästar,då kunde man ta bränslet från åkern.. 🙂

  18. Vad har ni emot John Deere då? Gedigna maskiner med riktig ram gjord av stålbalkar (enkelt att montera frontlastare). En motor som “sjunger”, inte knackar och smäller som Sisu/Valtra. Växellåda med snabbväxlar som fungerar mjukt om man jämför med Suolahtis experiment-traktorer.

    Nothing runs like a Deere.

    Menar inte att helt och hållet nervärdera Valmet/Valtra, 05-serien samt 6000/8000-serierna är slitstarka och säkra maskiner, för att de är fullproppade med gammal teknik helt enkelt. Men de är lika “spännande” som ett järnspett. 😉

  19. JD har utan vidare sina fördelar också, utan tvekan. Enligt ryktet har de kanske lite dyrare reservdelar, men det kan också vara bara fördomar (nu svarar alla riktga Deere-fans att de förstås är lite dyrare för att de är lite bättre. 🙂 ).

    Det där med gammal och ny teknik är annars en intressant avvägning. Ny teknik är ju alltid häftigare men också mer obeprövad, gammal teknik är ofta säker och fri från barnsjukdomar men samtidigt lite tråkig. Lägger man dessutom till frågeställningen om huruvida man faktiskt behöver den nyaste tekniken blir det ännu med att beakta. Vissa behöver den utan vidare, andra klarar sej med den gamla. Different strokes for different folks.

Kommentarer är stängda.