På tisdag eftermiddag påbörjades avverkningen av skräp…- jag menar, energiskogen jag sålde häromveckan. Tyvärr var jag inte hemma när maskinen körde igång så jag kan inte visa bilder av pågående arbete, det får bli en annan dag.
Avverkningen görs med en bältgrävmaskin med ett specialredskap för ändamålet. Bältmaskiner tar sig fram lite överallt och fungerar rätt bra i kalavverkningar. Redskapet som sköter själv “klippningen” består av gripklor med en vass giljotin längst ner. Det finns alltså ingen motorsågskedja eller liknande, giljotinen klipper av växtligheten precis som en sax. Följaktligen blir stubben som lämnar kvar rätt så söndertrasad och inte lika snygg som när man avverkar med såg, men det borde å andra sidan också innebära att den ruttnar ner desto snabbare.
Maskinen kör framåt, tar en näve sly, klipper av och lägger slyet i högar bredvid körspåret. På så sätt får skotaren som senare skall köra ut veden använda samma spår som grävmaskinen vilket borde minska risken för fastkörningar.
Författare: Mats
Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt.
Visa alla inlägg av Mats
Undrar hur lång räckvidd grävmaskinen har? Den kan väl inte räckas särdeles långt, knappast de 9-11 meter som en skördare räcks. Där de nu hugger har det väl ingen större betydelse, men skulle jag ha den att gallra i en “riktig” skog så blir det väldigt nära mellan körstråken om den inte räcks 10 meter åt var sida. Körstråken efter en gallring bör inte vara närmare varandra än 20 meter.
Jag har ingen aning om räckvidden, gissningsvis når den väl 7-8 m. (Maskinen är en Doosan DX 160 LC om du vill leta specifikationer på nätet.) Den har klart kortare räckvidd än en skördare.
Med reservation för att jag har noll koll på skogsmaskiner undrar jag om man inte överlag använder bältgrävare specifikt i kalavverkningar? Skall det vara finlir, som en gallring, är väl en riktig skördare överlag att föredra?
Fina knippen! En dylik maskin är nog inte avsedd för första gallringar.
Hur grov stam klipper den ? Gallringsmaskin brukar ha utskjut på stickan!
Det torde nog finnas de som gallrar också med grävmaskiner, men då bör den antagligen, som “Anonym” säger, ha ett utskjut så att den räcks längre. Det kan ju tänkas att de hugger fram för allt energivirke t.ex. längs åkrar, vägar m.m. med denna maskin, för då behövs ju inte lång räckvidd. Regelrätta kalavverkningar tycker jag inte att skulle finnas så många för en giljotinskördare.
Nej, giljotinen har nog inget i en kalavverkning att göra, jag syftade snarast på själva grävmaskinen. Bältgrävare med processorhuvud används en del åtminstone på andra sidan östgränsen.
Beträffande hur grova stammar den tar vet jag inte. På de ställen där slyet haft torrt om fötterna är vissa klibbalar uppemot 10 cm i diameter och åtminstone då är det ännu inga problem. Jag antar att det finns en viss ekonomisk reglering i den där problematiken; när giljotinen inte räcker till passar trädet ändå bättre till vedklabbar eller massaved och då skall det vara andra maskiner i avverkningen.
Min uppfattning är också samma som Per-Eriks, den här används främst i såna sammanhang där räckvidden inte är så viktig. Och det finns ju faktiskt rätt gott om ris och sly längs vägrenar, åkerkanter och stränder.
De grävmaskiner som används till att skörda energived är väl kanske inte alltid optimerade för detta heller. Många gånger handlar det om att entreprenören har en möjlighet att hålla igång maskinen även vintertid om han skaffar t ex en giljotin. Den maskin som finns hos Mats nu måste väl ligga i 20 tons klassen, ganska stor och bökig maskin för att lyfta ris som väger kanske högst 100kg per knippe….
Grävmaskiner används nog i viss mån i gallringar också men då skall det vara en grävmaskin med “lyhyt perä”, annars skadar den stammarna runt omkring när man svänger omkring med maskinen
En liknande maskin var och klippte åt mej här kring jultiden. Inga problem med stammar även över 25 cm. i diameter. Den skulle nog klara även grövre. “käftgapet” på den giljotinen var 130cm.
Vi har hemma en likadan giljotin, fast på en lite mindre maskin. Klarar upp till 30cm om man tuggar på en par gånger. Här är gripen-> http://www.nettikone.com/muu-merkki/kymppikoura-e-110-ja-e-135/787368
Hur ofta blir man att slipa egget?
Det vet jag faktiskt inte, men det kan inte vara så ofta. Klippandet verkar nog mera ske i kraft av rejäl hydraulik. 🙂
Jag har funderat på en klippare som komplement till min gallringsprocessor men är inte riktigt nöjd med utvecklingen av modellerna än. Men om ett par år börjar väl de mera lyckade systemen ta överhanden. Just nu finns det en mängd olika principer och jag har inte resurser att testa dem allihopa själv.
Det var ett förbaskat elände att den statliga maskinprovningen försvann. Den var oerhört värdefull. Att “marknaden” skulle ta fram de bästa automatiskt är bara struntprat. Åtminstone tar det mer än 20 år.