Vårtecknen, eller kanske snarare senvintertecknen, börjar rada upp sig. Det finns vissa hållpunkter som markerar att vi definitivt är på slutrakan och att våren inte är så fruktansvärt långt borta.
Att ljuset har återvänt är ju helt tydligt. De första trevande tonerna av fågelsång har också börjat höras på morgnarna. Ansökningsguiden för EU-stöd dök upp häromveckan, vilket också kan räknas som något av ett vårtecken. Känslan av att man inte riktigt hunnit avverka fullt så mycket som man borde ha hunnit hör också till. Jag tror mej ha ved så jag klarar mej men några dagar till i skogen skulle inte sitta fel.
Ytterligare ett senvintertecken är gödselhögarna som börjar dyka upp ute på åkrarna. Stallgödsel skall enligt lag och paragrafer lagras i täta lager, men tillfälliga lager ute på åkrarna är tillåtna för att underlätta vårbrådskan. Skulle all gödsel köras ut från gödselstaden vid ladugården först när vårbruket drar igång skulle varken maskinkapacitet eller vägnät riktigt orka med det. Gödselhögarna är alltså egentligen lite av ett första steg mot vårbruket, de antyder att man nu börjar ladda upp för nästa odlingssäsong.
För min del skottade jag upp en plan förra veckan och körde de första lassen. Man skottar bort snön dels för att lättare kunna komma fram med traktor och kärra, dels för att snön under gödselhögen inte smälter och det stör liksom vårbruket att ha stora snödrivor på åkern i maj. I fjol kom jag igång med utkörningen först efter snösmältningen, så då föll skottningen av naturliga skäl bort.
Utkörningen kommer att bli ett återkommande jobb de närmaste veckorna, när jag har tid överlopps kör jag ut ett par lass. Man behöver hålla lite koll på hur mycket gödsel man kör ut i högarna. Miljöregelverket begränsar mängden gödsel som får spridas på åkern och det är ju onödigt att köra ut större mängder än man får sprida.
