Kissekattor

Jag är uppväxt med djur. Som liten lekte jag med grisarna (hönsen var jag rädd för då de flaxade) och hästar hade vi länge. Jag var nästan 30 år då vi sålde kossorna.  Nu har vi bara kissekatter kvar och de är verkliga nyttodjur som håller efter gnagarna. Den gamla katten som är 19 år börjar bli långsam och styv och ligger helst på soffan så vi skaffade två småkatter i fjol. Pricken som är en kåbb (hankatt) är verkliga tuffingen men väldigt sällskaplig. Han går alltid och stryker sej mot nosen på Hobbe, vår hund, då han kommer in. Bara ett fel har han och det är att han är tokig i smör. Om man glömmer smöret på bordet så är det borta på nolltid. Det värsta är att han lärt sej skuffa bort den tunga kupan från smörassietten.

Vår kissekatt Murre har nyligen fått ungar som nu börjar krypa ur lådan och härja på köksgolvet. Hobbe är så förtjust i dem att han är svartsjuk på Murre att han inte vill låta henne komma nära dem. Och visst är de förtjusande. Det finns tre i lådan men man ser bara den ljusaste tydligt:

 

Hagge och hans kompis

Historierna om lilla Hagge tar aldrig slut… ställ in er på det 😉 såvida han inte går själv ur tiden eller att jag slutar blogga.

Nu har han lärt sej elstängsel, först gick han med alla de andra baggarna på bete nära huset och alla lärde sej vad el-stängsel är för något… När man ska lära lamm vad elstängsel är gäller det att ha eltråden ca 10cm ovan jord, 4-5 trådar högt och el i tråden ” så ullen raknar”, eller nästan i alla fall, bra är det om dom på en gång lär sej att tråden är farlig. Märker dom att det inte smäller så farligt även om man kommer emot tråden bryr dom sej inte om den när gräset blir lite grönare på andra sidan. I år gick eltråds lärande riktigt bra. Även Hagge lärde sej att tråden är farlig. Problemet är att han inte riktigt ser den och glatt kommer efter mina ben när jag går ut ur hagen genom tråden. Nu hade jag lammens första hage ihop med deras vinterrasthage, den är av hederligt fårnät, så det blev att kliva över fårnätet när hagge följde efter, eller försöka villa bort honom bland de andra lammen, så att han började följa ett annat lamm istället för mej.

Det tog bara någon vecka och så var baggarnas bete slut. Följande bete som var tänkt åt dem var på “stranden”. Ett bete som varit obetat ännu i år. Anledningen är att jag inbillade mej att jag skulle hinna dra nytt nät på ca en tredjedel, det har nämligen helt rasat där. Men det har liksom inte riktigt blivit av, så det blev att dra el-stängsel där som nödlösning. Al-skotten är långa och vassen har börjat bli lång, så det är på tiden att någon  kommer dit och betar. Men ett problem finns där, ur Hagges synvinkel… Där finns nämligen en bevattningsgrop grävd. Rena rama livsfaran för Hagge. Inte skulle han se och förstå att akta sej så han inte skulle drulla i. Det fick bli en liten egen Hagge-hage.

De andra lammen flyttades ner till stranden, och kvar i gamla hagen blev Hagge och två kompisar åt honom. Men det var inte direkt smart att ha två kompisar åt honom. Dom två gick iväg, i sällskap åt varandra och kvar, snurrandes runt, blev hagge. Han bräkte och bräkte, men de andra två svarade inte. Vad skulle de bry sej om honom, de hade ju varann, de två. Stackars liten. Rena rama mobbningen. Men det lönar sej inte att stå och predika det för dem. Jag funderade en stund, grejjade lite, funderade lite till och så kom jag på hur dum jag var egentligen, självklara saker bara man tänker till lite och kommer på det. Om jag lämnar bara en kompis åt hagge så tyr ju han sej till Hagge och går inte iväg och lämnar honom ensam. Sagt och gjort, kvällen kom emot och klockan var närmare 23 när jag beslöt mej för att med en gång göra slag i saken och flytta det ena bagglammet ner till stranden till de andra.

Men hur göra… Där stod jag med ett lamm i famnen och klurade. Mönkkiä hade jag inte, traktor orkade jag inte böka igång bara för att köra ner ett lamm, bära det hela vägen orkade jag inte heller, det är i alla fall 2-300meter ner. Åkgräsklipparen skulle eventuellt fungera till att köra ner lammet med, men på vägen till gräsklipparen, med lammet i famnen fick jag syn på cykeln… Jaa, varför inte… Det är ju nerförsbacke hela vägen, så kommer jag bara upp borde jag inte behöva trampa… Jag kastade upp bagglammet på höger axel och höll stadigt om baken, han var ju inte sådär överdrivet stor, men runda slängar runt 25-30kg i alla fall. Att komma sej upp på en cykel med ett bökande bagglamm på axeln, som tror hans sista stund är kommen var inte sådär alldeles lätt, men har jag gett mej 19 på någonting, så fixar jag det oftast också. Det gjorde jag nu också. När jag äntligen komblat mej upp på cykeln och det började rulla neråt var vi nere vid hagen i ett jehu, jag lade ner cykeln och satte ner lammet på rätt sida om stängslet. Några större men av turen verkade han inte ha fått för han började mumsa gräs med en gång.

Hagge då, jo, han och hans kompis kommer nu mycket bra överens sen de blev bara de två, ännu i alla fall. Lammet som ser, går omkring i deras lilla hage bakom husknuten och Hagge svansar snällt efter och håller sej hela tiden hack i häl dit han andra går.

Hagge på bete

Byggsäsongen har börjat

Vårsådden drog ut på tiden alldeles ovanligt mycket men nu har jag fått den och sprutandet undan så nu  byggs det för brinnkära livet. Den som inte har bråttom på sommaren får bygga i januari (vilket nog har hänt sej). Så det är inga fritidsproblem.

Mellantaket i tröskhuset skall byggas om, den gamla flistorken rivas och lagerutrymmen byggas där, elfläktar installeras i nya torken, luckorna till den äldre torken byggas om, laddörren som blåste ned skall förnyas, taket på garaget måste göras om med undertak, flislagret göras färdigt, kallvattenrören bytas ut i hela pannrummet + verkstaden, rör och kablar grävas ned till nya växthuset, fönstren renoveras i hela huset och …

Och så blev jag inspirerad av Mats och började bygga ett hus för bränsletankarna.  Fast här blir det förstås heimlaga. Bassängen är murad och skall stå en månad för att blir stark innan jag börjar ställa upp väggarna. Sedan lägger jag en fyra meters plastmatta innanför. Den går bra att vika upp i hörnen bara man värmer den ordentligt med varmluftpistol. Då är den lika lätt att vika som papper. Jag litar inte riktigt på svetsning av plasten.

Ifall det blir lediga stunder så har jag en bunt maskiner som skall fixas och så bygger vi om gamla folkskolans värme och vatten också.

Har nån en propp?

Finns det någon därute som har en propp att stoppa upp regnet lite med???

Ja, ska de marras om vädret så ska de! 😉 och nu har det regnat tillräckligt och drygt. Tror det är första gången, “i min 11 år långa jordbrukarkarriär” som det så vackert heter 😉 , jag tycker att det börjar bli väl av vattnet i juni. De exakta vattenmängderna som här kommit, har jag inte riktigt exakt ordning på. Idag kom det vattenskurar med åska indragandes över hela skärgården, siffror som kommit mej emot idag är allt från 5mm till 50mm på bara någon timme, och det var ju inte direkt torrt från förut.

Veckan när jag var borta fylldes min regnmätare med ca 32mm, sedan dess har jag fått tömma ut både 17mm + 10mm, så det är inte konstigt att våra potatisar för tillfället badar i vatten och att jag sjönk ner till anklarna i mitt lilla grönsaksland… Antagligen kommer det inte att gå någon större nöd på dem… Ännu… men mer vatten vill jag inte ha nu. Även på vallåkrarna blir det stora vattenpölar och det bara skvätter om däcken. Glad är jag att jag har ensilaget färdigt. Det är ingen höjdare att försöka få enslaget att bli skapligt när det skvätter om traktordäcken, gräset faller i vattenpölar och det gör djupa spår i åkern efter traktorn… Innan man kan ge sej ut på åkrarna måste vattnet hinna sjunka undan och vad det verkar på väderprognoserna så kommer det att hinna komma mer vatten innan jorden torkar upp… Tillika springer dagarna iväg och gräset som ännu är oslaget blir bara hårdare och “mindre innehållsrikt” för varje dag som går…

På Åland har jag hört att dom också börjar ha sitt vattenbehov fyllt igen en gång. Löken och potatisen vill ha lite gödsel och så skall den sprutas, men nu är det nog lite väl blött på sina ställen och då “gårar” det bara sönder, så det är bara att vänta, vänta och sen försiktigt pröva om det går att köra eller inte.

Så värst många vackra, varma soldagar med högtryck verkar vi få vänta på ännu en tid enligt väderprofeterna… Men månne det inte ska bli torrt och hett ännu i sommar… Eller vad tror ni?

Midsommar nu igen…

Så var det midsommar på Dånö igen. Tänk så fort ett år springer iväg…

Inför den stora dagen försöker man få undan alla eftersläntrande jobb, midsommaren är som en milstolpe och tid räknas i “före” och “efter”. Bland annat som att den sista lilla potatisen som ännu varit osatt, har med milt våld knåpats ner i marken midsommarsveckan, här kör Mats vän och kollega, Krister med sin stensträngläggare i Mats blivande potatisland…

StensträngläggareStensträngläggaren är en manick som enkelt sagt tar upp jorden man tidigare kört upp i “tvåpotatisradersbäddar” med en speciell kupplog,  sedan sållas stenar och kokor ut med stensträngläggaren som lägger dem mellan raderna, så att det bara blir fin lucker jord att sätta potatisen i. Den satte sedan Mats med Kristers fyrradiga grimmesättare som passar precis i måtten till alla de andra grejerna. Jag kom mej inte att få någon bild på sättandet, jag stod nämligen och trampade ner potatisen i maskinen… Tiden har sprungit iväg, och potatisen går det inte att berätta för att den inte får skjuta groddar, så med 10cm långa groddar stockar det sej en hel del i maskinen och då är det bra att ha någon att stå och trampa och se till att potatisen inte stockar sej alltför mycket bland alla groddar som lägger sej i vägen. Men dit kom potatisen, bättre sent än aldrig sägs det och det är nog bara det man får tänka på nu, för sent blev det. 50mm regn kastade käppar i hjulen för den som inte hade ner grödorna, när det kom för några veckor sedan, och då är det inget man kan göra åt, bara att vänta att det torkar så att man kan börja köra och sedan fortsätta.

Inför den stora dagen rustas det i varje kojja… Städa, damma, sopa, sota… Ja, i alla fall på den Åländska sidan av skiftet 😉

Men det är inte bara inomhus det rustas midsommarfint, även vägarna på Dånö får sej en avhyvling…

Mats vägsladd

Mats sköter hyvlande av vägarna på Dånö, det brukar främst bli sent om kvällarna, här på bilden är klockan närmare 12 på natten, men ljust som på dagen är det för det…

Och så blev midsommar afton, stång efter stång reses och folk kommer bokstavligen från när och fjärran för att se på skådespelet. Ålänningar, fastfinländare, svenskar, några kanadensare siktades och vem vet varifrån alla kommer för att blandas i en salig soppa.

Först såg vi stången uppe vid Geta ungdoms lokal resas, fioler, kranståg, tal, kaffeservering och allt som hör till…

midsommarstången vid furulund

Sedan blev det att fara hem och njuta av allehanda närproducerade produkter, fisk från norrhavet, förädlat av grannen, potatis från Gräggnäs och åca-smör, mer behöver man inte 🙂 Någon liten sillbit från långtbortifrån skall väl erkännas att också slank ner… 😉

Sedan var det dags för Dånös egen stång. Inga kronor och grannlåter här, utan här pryds stången med blommor och blader. Efter att stången rests blev det dans och sång och allmän folksamling med prat, skratt och stoj. Helt sådär som det brukar. Alla umgås och har trevligt, unga, gamla, chefer, torpare, kändisar, knegare i en salig soppa och alla trivs och alla drar alla över samma kam.

Dånö midsommarstång

Men även den dagen blev till kväll och natt, i lugn och stilla takt och dagen därpå förflöt ungefär som den brukar. En skillnad från tidigare år var att gudstjänsten som brukar hållas utanför Dånö museum i det gröna, fick lov att flytta in i ett båthus, regnet skvalade på ganska bra den dagen och det är ju inte så tokigt nu när alla grödor är i marken. På kvällen tog jag och Mats oss en liten 4 timmars kryssnings tur över till grannlandet i väst och på den resan passade vi på att kika på några andra av Ålands midsommarstänger, som tex. den här…Eckerö midsommarstång… Midsommarstången i Storby, Eckerö. Det är ingen liten pjäs, jag är inte säker, men det lär vara Ålands högsta/längsta stång. Men det allra mest speciella med just den, är att den är uppförd på “gammalt vis”. Utan metallfot och nymodigheter. Den står stadigt med sina stöttor, stag och stenar kring rotklumpen.

Men nu börjar äntligen midsommarhelgen vara till ända. Jo, äntligen… Hur roligt det än är att vara ledig och hemifrån en helg, längtar jag till vardagslunken bland fåren och allt vad det innebär…

Johanni i traktorn

Det blev johannifirande i traktorn och det är inte första gången. Ett år var det bara kvinnor och barn på den traditionella festen för att gubbarna sprutade för brinnkära livet hela natten. Det hade varit dåligt sprutväder länge och så hotade regn.

I år var åkrarna fulla med traktorer i går kväll (och natt) men jag var tvungen att åka till Ring III för att hämta material och kom hem först tiotiden på kvällen så jag fick spruta i dag.

Men på dagen var vi nere på Hystanlindån eller Leikanlindån – senare benämnd Lekstrand – som är byns allmänning vid Stein-Gustas bro. Att pryda och sätta upp johannistang har blivit ett betydande folknöje på dagen före johannifesten. Många påstår att vi har östra Nylands största johannistang (midsommarstång).  Ålänningarna har finare men vår är inte så oäven heller:

Mera om uppsättandet finns på

http://byyin.hindersby.net

bland annat två videosnuttar.

Glad Johanni till alla bondbloggare och läsare !