Återigen är skördeutsikterna över hela landet bättre än vanligt. Det är numera så vanligt att prognoserna är bättre än vanligt att man inte ens orkar uppröra sig över det, utan bara låter det rinna obemärkt förbi och koncentrerar sig på sina egna prognoser istället. Det är precis samma sak med dom, opålitliga intill det bittra slutet. Många år har man tittat på fina växter bara för att sedan märka att det gick till skogs på 15 minuter. Frost, slagregn eller bara en regnig höst kan förstöra mycket. Ibland brukar jag fundera över vad semesterfirarna som ondgör sig över regn på semestern skulle säga om samma regn dessutom skulle fara iväg med halva årsinkomsten. Det är en realitet för många bönder, men en självvald realitet förstås.
Om den gångna sommaren vet jag inte riktigt vad jag skall säga. Den har på något sätt smugit förbi utan större väderdramatik åt något håll. Det har varit regn ibland, värme ibland, skurar ibland och isande finländsk sommarkyla ibland. Precis så ser växterna ut – svårbedömda. Alltså får det vara obedömt, vi återkommer när spannmålen ligger i silosarna dit den förhoppningsvis kommer i år igen.
För två år sedan skrev jag i bondbloggen om att jag tyckte det fanns mycket kvickrot på åkrarna. Andras åkrar alltså. Skrattar bäst som skrattar sist, nu får jag också dras med den. Varför vet jag inte riktigt men speciellt i kornet har den fått riktigt bra fäste, detta trots höstplöjning och kemisk bekämpning vid behov. Kvickroten är ett irriterande ogräs, speciellt för att den belastar tröskan totalt i onödan med sin stora gröna växtmassa som förstås alltid är snäppet våtare än nyttoväxten.
Det syns kanske inte så bra på bild, men i verkligheten desto bättre. Kornåkern i Fållbäcken som har betydligt mera kvickrot än vad nöden kräver. Allt det gröna på bilden är kvickrotsmassa som man absolut inte vill ha där. Om hösten blir våt kommer detdär gröna eländet att åstadkomma mycken harm. Hur man sedan lämpligast skall få bort den – ja, jag är tacksam för tips
Kvickrot förresten, det är ett knepigt ord på Närpesdialekt. Än idag vet jag inte om den fått sitt dialektala namn efter sina kritvita rötter – alltså kvittrot, eller om det helt enkelt är samma ord som i högsvenskan – kvickrot. Det är nämligen helt omöjligt att höra en uttalsskillnad på dom två orden i Närpesdialekten.
Oavsett vilket så skall den inte vara där!
Det är nog som du skriver om dessa prognoser om skördeutsikten, inte förstår vi här hos oss heller att det måste skördas i förväg , ingen vet innan allt är under tak vad det blev för kvalitet eller för resultat. Detta om vädret är ju en skild “juttu” för detta kan ingen ännu påverka vare sej man vill så är vädret nyckfullt. Vi här hos oss har ju haft en “hetsommar” med för litet regn ända tills nu då tröskan kom ut,, nu har det ju regnat just 100 mm i augusti och mera är på kommande,,här i östra nyland så detta att vi gnäller är ju nog befogat,, då det handlar om vår inkomst. Gubben min sa i vårast då allt såg jättebra ut att det brukar hämnas innan hösten.. lite hann han tröska innan regnen började.. nu hoppas vi på fint skördeväder för hos oss är allt nu färdigt på en gång korn. vete o havre, ja utom rapsen. Om kvickrot eller heter det på riktigt vitrot? denna växt ska inte finnas på åkern o ingen vill ha den ,, men lättare sagt än gjort,, den är seg och behöver rätta “metoder” för o få bort den,, vi har nästan alla år besprutat nåt skifte där det har varit mera av den,, ibland blir resultaten mycket bra,, ibland bara “svimmar” den o tar ny fart.. för tillfället så är läget mycket bra , den är nästan “utrotad” .. Nu ska vi hoppas på ett “rätt” väder för oss odlare i när o fjärran. Lycka till allihopa ,, önskar odlar-gumman.
Det brukar vara samma fanskap talar man om flyghavre, kvickrot eller maskros. Det enda jag någorlunda lyckats få bukt med är att med kraftigt (outspätt) giftmedel pensla varenda j-la maskrosplanta med medlet och få dem att dö. En gräsmatta på några hundra kvadratmeter är då inte hela världen, men att gå på många hektar åker med pensel och burk i handen låter inte så lockande, men det verkar fungera! Sprejar man som det normala bruket är så far ju allt grönt man träffar på. Men orkar ni traska runt i hela åkern med giftburk och pensel så lycka till. Jag vill gärna ha inhemskt odlat i mitt kök utan att man öst tonvis med gift över det jag skall äta men inte är det lätt förstås…
om kvickrot/vitrot så hit i den Åboländska skärin pratar en del nog om vitrot, el vitråot. Farmors far som var finskspråkig men från från Rimito där man då prata nånsorts blandning av finska o svenska lär ha fått frågan dom hade myki juolavehnä, ti vilket han svara att, nää men myki “vittrootti” på finska…