Bonde eller kartritare?

Det har ju från och till varit en hel del justeringar av åkrarnas arealer och som bonde tycker man ju att arealen borde vara någorlunda konstant, vi ligger ju inte i något jordbävningsområde direkt. Så efter att nu ha tagit del av MAVI’s resursbekymmer och hot om senarelagd utbetalning av stöden nästa höst undrar man varför det återigen föreslås ritande av odlingsskiften på kartor. Ett krav som fordrar ytterligare resurser både av tjänstemännen och bönderna. Så vore det inte en resursbesparing att nu fastslå arealerna och endast i det fall att delar av basskiften tas ur bruk på grund av bebyggelse, vägbyggen, beskogas eller nyodlas göra en korrigering?

Om MAVI's flaggning symboliserar landsbygdens situation så ser framtiden inte ljus ut.
Om MAVI’s flaggning symboliserar landsbygdens situation så ser det onekligen mörkt ut. Foto från dagens opinionsyttring.

Kartor.

Nya kartor och justerade arealer har vi begåvats med så gott som årligen och några gånger har granskarna också mätt arealerna i fält. Till och med växthusets yttermått mättes flera år i följd och det lär ju inte heller svälla eller krympa i första hand. Dessutom mättes det, enligt granskarna, med samma måttband som året innan. Ibland hade man lite svårt att hålla sig för skratt men om nu detta eviga mätande leder till att stödutbetalningen senareläggs så då ligger väl gråten närmare till hands än skrattet.

Det är nu så att jag faktiskt råkar vara intresserad av kartor, det har ju orienterats en del i familjen bland annat. Och historiska kartor brukar vi nu som då bekanta oss med i hembygdsforskargruppen här i byn. Så kartor fascinerar, de berättar en hel del. Men det oaktat förstår jag inte vitsen med att exakt rita in de olika grödornas placering på kartan. I odlingsanmälan finns ju redan uppgifter om vilka växter och arealer som odlas på basskiftet ifråga.

Kartritandet är ändå inget nytt, de första EU-åren ritade vi också in de olika grödornas placering på karta. Ett petgöra som fordrade stadig hand och ett gott öga samt geometriska kunskaper. Kartmaterialet var inte heller alla gånger det bästa och skalan oftast 1:5000 eller om man hade tur 1:2000. Oftast gick det åt ett par dagsverken innan alla beräkningar och kartor var gjorda. Nu är kartmaterial tillgängligt i digitalt format och lättare att hantera men antalet grödor har åtminstone för mig ökat så ritandet, om det nu återinförs, kommer onekligen att medföra en hel del extra arbete. Ett arbete som åtminstone i mitt fall är ganska bortkastat, för hur i fridens namn kan man tro att jag i april ska kunna ange exakt placering av en gröda som planteras i början av augusti. Det är ungefär som att nu sända in en karta över i vilken ruta man parkerar bilen vid ett stadsbesök om några månader.

 

Ett exempel på kartritande anno 1997.
Ett exempel på kartritande anno 1997.
Så här ser kartmaterialet ut idag. Ny fotografering gjord tidigt i våras.
Så här ser kartmaterialet ut idag. Ny flygfotografering gjord tidigt i våras.  Det är väl antagligen på dessa kartor som jordbruksgrödornas placering och arealer skall ritas in? (Fotat direkt från skärmen.)

 

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.

3 reaktioner till “Bonde eller kartritare?”

  1. Ren idioti igen. Plus att jag har onda aningar rent tekniskt då det gäller programvaran. Under årens lopp har man sett en massa totalt oanvändbara program. Speciellt de ritprogram som tidigare var i bruk. Jag fick dem aldrig att fungera. Och jag är teknologie doktor med 40 års erfarenhet just precis på datateknik. Det är nu bara så att vissa program är fullständigt omöjliga. Så om ni inte lycks rita några kartor så behöver ni inte alls tro att det är ni som är dumma. Det är nog systembyggaren som är dum och har gjort ett uselt jobb. Mycket vanligt.

    Sedan fins det ju system som är bra gjorda och fungerar. Här måste jag som motvikt skryta litet med stödsystemets programvara som är klar, enkel och fungerar. Det nya deklarationssystemet är också ganska bra – helt i motsats till det föregående som var konstruerat av djävlar från helvetet som var sända för att tortera oss.

    Nu får vi bara be en liten bön att det inte är de som konstruerat ritprogrammet …

  2. Nu är det inte så att jag inte tror att jag inte klarar av det där ritandet men det verkar lite onödigt i mina ögon. Och tid börjar vara en bristvara nu då allt ska dokumenteras flerfalt. Så jag tycker att det är bättre att satsa den tid man har på produktion i stället för att rita kartor som borde revideras efter varje sådd och plantering under hela sommaren.
    Det var ju dessutom lite strul med den elektroniska stödrumban i våras så att ytterligare lägga till funktioner kan ju leda till vad som helst. Och joo, det finns både bättre och sämre dataprogram men vi bönder förväntas klara allt tydligen även sånt som teknologie doktorer går bet på 🙂

  3. Nu måste vi ju erkänna att vi inte är de enda som hamnat i tänderna på byråkraterna. Jag läste att inom sjukvården och rättsväsendet så hinner de inte sköta sin egentliga uppgift eftersom de måste “dokumentera” och föra statistik hela tiden.

    Hela vårt samhälle har blivit vansinnigt. Tänk så mycket resurser som går förlorade på onödigt blankettifyllande samtidigt som viktiga tjänster sparas bort. Dagens modefilosofi tycks vara att “strunt i om nånting blir gjort bara det blir dokumenterat”

Kommentarer är stängda.