Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

Panikhygge

Bara skog, skog, skog – men det är den här bondens vardag just nu.

Vi diskuterade olika avverkningsmetoder och vackert så. Men i går insåg jag att jag i verkligheten använder jag metoden “panikhygge”. Jag gick nämligen in i det som jag trodde var gallring av småskog och såg till min fasa en massa tjocka tallar. Granarna runtomkring var inte heller smågranar utan hade växt till sedan senast riktigt ordentligt så att man inte såg hur stora tallarna egentligen var. Rena slarvet från min sida att jag inte följt med den här biten bättre. De senaste tio-tjugo åren har vi huggit i Tallmosan nån kilometer längre bort.

En tall var 2 meter i omkrets i brösthöjd vilket ger ungefär 64 cm i diameter och det är över det tillåtna 55 cm. Jag tänker inte sälja den fina rotbiten som vrak utan nu gäller det att hitta nån köpare som kan såga tjocka tallar. Där finns nämligen flera lika grova. Annars måste jag såga den själv och det är inte lätt på Logosolen som trots allt är en lättviktssåg. Jag har ett 19″ svärd och man kanske kan få den sågad genom att först ta bort bakarna på alla sidor. Men redan att svänga en sådan bit kräver lastarn …

När jag tänker efter så är det för det mesta så att jag följer panikmetoden också i andra hyggen. Vi gallrar där det börjar vara panik och hugger stock där det börjar vara panik. Just nu hugger vi skogslaggarna kring åkrarna därför att det börjar vara omöjligt att köra med tröskan längs dem utan att få in stora tallkvistar i hytten.

Så om jag skall vara ärlig så är det bara att glömma fina teorier om “kontinuerligt skogsbruk” utan det är mest brandkårsutryckningar till de allra värsta ställena. Och det är otroligt vad det finns mycket träd i skogen ! Man sågar och sågar och just som man fått en liten plätt i skick så ser man att det finns en mängd andra bitar som absolut borde huggas genast. Fast som brorsan brukar säja: “Var glad att du  har en massa träd att hugga – vad skulle du annars göra på vintern ?”

Ja, det är väl bäst att försöka se den positiva sidan. Och i går var det igen solsken efter en dag med tjocka moln. Det blir sällan fotograferat då molnen gör att allting är grått och halvmörkt medan solen lockar fram kameran. Det ger ju litet fel bild av vardagen förstås.

I alla fall så livar en vacker dag eller vacker kväll upp och man inser att det här är en verkligt trevlig hobby :-). Och då solen lyser på tallarna så får de så fina färger.

Då kvällen kommer så är man trött och våt och far så gärna hem till kaffepannan varefter man ramlar omkull på soffan. Konditionen är ännu inte riktigt så bra. Det började fint i november men så kom det varma perioder kring julen så motionen kom litet av sej. Nu gäller det att ligga i även om blir varmt i slutet på veckan. Men nätterna är kalla så det gör inte så mycket med litet plusgrader på eftermiddagen.

 

 

Byggande och virke

I över 60 år har jag byggt så gott som vartenda år. Det var kojor i början men blev allt större hus med tiden. I slutet på 1970-talet byggde vi ett nytt hus åt föräldrarna (som nu pojken byggt om åt sej själv). Sedan blev det ny verkstad på 12×14 m med 4,20 m höjd innanför och en helt ny kalluftstork på  12×14 m i två våningar där mellantaket var körbart med 10 tons maskiner. Dessutom rustade vi upp det gamla huset 1980 och nu senast rustar vi upp den gamla folkskolan som är byggd 1899 men fortfarande kärnfrisk medan andra skolor blivit mögelhus och rivs efter 20-30 år. I Sverige pysslar vi med vårt gamla torp från 1856. Förutom ramarna till verkstaden och torken är allting byggt i trä.

Så man har hunnit göra alla misstag som man kan göra. Jag har byggt med “moderna” metoder och “moderna” material då jag som ung och dum trodde på “byggexperterna” men återvänt till gamla metoder och gamla material. Numera bygger jag med beprövade metoder och beprövade material. Då vårt kök brandskadades för några år sedan så rev jag bort alla moderna material som jag satt dit 1980 och återgick till målat trägolv och pärlspont. Visst fanns där plast i väggar och golv men till all tur hade mössen ätit sönder det mesta så vi undvek mögelhusens öde.

Virke har vi från egen skog och det sågar vi själva med Logosolen. Då vet man vad man har och kan välja ut det bästa. Det virke som man får köpa är bara skräp och kommer inte in i våra hus mer – med undantag för nån prydnadslist möjligen. Vi har kvar en hel del virke från torkbygget. Då vi sågade 5×25 cm plankor så blev det en mängd klenare virke också. Det är tätvuxen kvistfri tall. Problemet är att det är så fint virke att jag inte nänns använda det i många fall så jag måste såga nytt sämre virke också :-).

Det riktigt skär i själen då man ser hur folk som blivit lurade av reklamen kastar bort och bränner upp fantastiskt fina gamla fönster. Förr valde man ut fönster- och dörrvirke redan i skogen. Man barkade de utvalda raka och tätvuxna träden (oftast tall) så att kådan skulle impregnera dem och lät dem stå i upp till sex år efter det. Sedan sågades virket och fick lufttorka (i skugga) i ett par år. Då fick man otroligt fina fönster som håller i all evighet – om de inte målas med den äckliga plastfärg som nu säljs för den stänger in fukten i träet. Missföstå mej rätt: Industriell produktion behövs för nybyggen men att riva ut gamla fönster av ypperlig kvalitet för att sätta in massproducerat skräp är rent kriminellt.

På 1950-talet togs i Sverige den gamla virkesklassificeringen bort på industrins begäran och efter det har allt blivit sämre. Det byggs snabbt och dåligt numera med dåligt virke. Jag har som tumregel att man aldrig borde köpa ett hus som är byggt efter 1950-talet.

Skillanden i virke har jag upplevt tydligt. Plankorna i torken är tunga och starka men i verkstaden  använde jag kvistig tall som växt snabbt invid en mosse. Där tappade jag en planka på 5×15 cm från mellantaket och den brast … Sådant virke vill man inte ha i husen. Hållfastheten är mycket sämre än för det tätvuxna virket. Numera säljer vi det snabbvuxna och sågar det tätvuxna åt oss själva eftersom det inte betalas för kvalitet.

Intressant nog kommer de gamla beprövade metoderna och materialen tillbaka i Sverige och det har börjat komma också i Finland. Men fortfarande byggs det mögelhus som måste rivas inom kort. Jag är medlem i Svenska byggnadsvårdföreningen och köper numera bara material från de speciella byggnadsvårdsbutikerna. Vi har bland annat Byggnadsapoteket i Fiskars och Borgå gamla järnhandel (som tyvärr nu måste flytta från det gamla fina stationshuset).

Vi har också Lovisa gamla trähus som varje år samlar tusentals personer. Tyvärr så finns det för litet kunskap om gamla metoder och vissa fåntrattar river bort mellantaken och lämnar väggstockarna bara för att få “gammaldags” utseende. Men man hade aldrig stockarna synliga i gamla hus utan limmade tidningar på dem om man inte hade råd med tapeter. Och man lackade aldrig träpanelen. Hus utan mellantak användes bara så länge man hade eldhärden mitt på golvet och röken gick ut genom en lucka i taket. De eländiga inredningstidningarna är rena kulturvandaler.

Under julen fick vi en lektion i faran med modernt byggande då brorsan fick regn inne i köket. Ett rör till diskmaskinen hade kommit loss och vattnet sprutade med fullt tryck inne i mellanväggen i övre våningen. Troligen var det tryckstötarna från diskmaskinens magnetventil som förorsakade eländet. I Ribackstugan lossnade också ett rör under diskbordet som hade en modern “snabbkoppling” men där rann vattnet ned under styroxen i golvet. Mellantaket är av lättbetong och under fanns bara pannrummet med golvsil.

Vattenskador hör till de värsta i nutida byggnader. Det är bara värre om hela huset brinner upp. Då vi hade köksbranden så var vattenskadorna från släckningen värre än brandskadorna. Så man börjar fundera om man alls skall ha vatten inne i ett hus … I England är ibland vattenutrymmena placerade i en tillbyggnad liksom köket. Åtminstone skall rör aldrig dras inne i väggar och golv ! Inte elkablar heller. Det går bra att placera dem under listerna. Kanske man borde flytta kök och våtutrymmen till ett skilt hus. I Medåker har vi inget vatten i huset (utom kaffevatten) och det går riktigt bra att promenera till  bastun och dasset utomhus också på vintern. Folk är onödigt mjäkiga nuförtiden.

Så jag är direkt på kollisionskurs med allt modernt byggande. Det är dåligt, farligt och dessutom dyrt. Ifråga om de moderna materialen så går filosofin ut på att man säljer obeprövade material med mördande reklam: “Nytt, underhållsfritt, fantastiskt !” och sedan går det åt fanders då garantin gått ut. Och man “modifierar” litet och så heter det att “det gamla var dåligt men NU är det nytt och fint …” . Och man säljer igen tills garantin gått ut. Och så vidare … Jag använder bara beprövade material som använts i minst 60 år.

Spånskivor hör fan till ! Jag har bytt spånskivorna i golvet i stallet (mitt arbetsrum) två gånger redan. De är som svampar och sväller upp direkt av vatten, börjar lukta och blir mögliga. Aldrig mera spånskivor ! Vanligt trä tål en hel del vatten bara det kan torka upp. Så plastmattor är också på NIX-listan. Nog har vi prövat nya material under de senaste 60 åren – och befunnit dem usla. Tyvärr misstänker jag att eländet fortsätter eftersom “allt kan säljas med en mördande reklam” som Ulf Peder Olrog sjöng redan på 40-talet.

 

Tallarnas år

Vanligen hugger vi granstock och massaved av björk, gran och asp. Tallarna har jag sparat eftersom man måste ha en viss mängd och vår skog är ganska grandominerad. Då vi började hugga upp skogslaggarna runt åkrarna så märkte jag att det finns en hel del tallar som måste bort. Tallkvistarna sträcker sej långt in på åkern och de är så grova att man inte vågar köra nära med tröskan. Bara runt en av åkrarna räknade jag till närmare femtio tallar … Så nu blir det tallår i år.

Dessutom börjar de sparade tallarna bli ganska grova och man kan inte sälja sådana som är grövre än 55 cm. Är de grövre så blir de vrak. En del tallar är redan kring 50 cm i diameter. Nu har vi en del åkerholmar med tallar och en av dem hugger vi i år. Där fanns en hel del aspar också – de växer mycket fort.

Jag fällde en del träd i skogslaggen ut mot åkern – det fanns inte rum att fälla dem inåt – men det var en massa arbete att plocka kvistar från åkern så nu tänkte jag fälla asparna inåt. Det  var inte så lätt för alla lutade förstås utåt mot åkern och hade alla kvistar åt det hållet också men  genom att använda lastaren som fällhjälp så fick jag dem inåt. Utom en eländig asp som stod bland stora stenar så jag hade problem att komma åt den med lastaren. Hela gårdagen gick åt till att kvista och kapa så att jag kom tillräckligt nära.

Och så lyckades jag förstås få en slangkoppling att brista på gripen. Det blev att byta slang. Till all tur hade jag en lämplig reserv hemma. Slangarna till gripen är de som oftast går sönder så man måste ha dem i lager. Det blev inte bättre av att asparna fastnade i de grova tallkvistarna så man fick dra ned dem med lastaren. I dag fick jag i alla fall omkull de sista asparna.

Nu gäller det att välja vilka tallar som skall fällas. Jag vill inte ta bort alla utan tänkte lämna en del för utseendets skull. Det finns nya tallar på kommande men det tar ännu många år innan de växt upp. Bilden ovan är tagen ganska sent på eftermiddagen och ser ganska blå ut men snön såg faktiskt ut att vara blå. Vintern har också färger. Vi har haft ett tjockt molntäcke den senaste tiden och ganska varmt väder. Ett bra skogsväder och ute på åkern har det varit hyfsat då det inte har blåst. Nu verkar det i alla fall blåsa upp så i morgon söker jag mej till skogsåkern och fäller tallar däromkring.

Till sist en bild från våra oplöjda åkrar som är trevliga att köra på. Vi åker bil ända fram till hygget i år.

 

25 grader varmare igen …

Det går upp och ned med fart. Jag hann ett par dagar till skogen men så blev det tre plusgrader och regn. Så nu har jag gjort ren pannan och brännhuvudet idag. Det var helt nödvändigt och på så vis var det bra att det blev varmt.

Jag måste krypa in med huvudet och axlarna i pannan för att rengöra brännhuvudet på flismataren. Lufthålen täpps till så småningom och jag måste putsa dem för att det skall komma tillräckligt med luft. Och så märkte jag att plåten runt brännhuvudet hade spruckit så att luften kom ut fel väg. Det blir att ta bort flismataren och brännhuvudet för att få det svetsat så jag tänkte att det kanske klarar sej till sommaren och så pulade jag fullt med kaminrörstätning i sprickan. Om det inte håller så försöker jag med pannkitt.

På bilden syns lufthålen (putsade). En del var helt igensatta av beck och sot. Sprickan i plåthöljet syns också bra. Troligen har höljet spruckit då pannan gått riktigt het under de kallaste perioderna. Möjligen kan det ha berott på att lufthålen varit igensatta så att det inte kommit tillräckligt med luft för att kyla höljet.

Röret i brännhuvudet är en halv meter långt så jag måste sticka in huvudet ganska långt för att se och komma åt alla lufthålen. Det var lagom roligt men nu då jag tvättat mej och satt blusen i byket  (på golvet) så börjar det gå …

Temperaturen störtdök

Visst önskade jag kallare väder då jag stod i lersörjan på jul och nyår men det börjar blir för mycket av det goda.

I går hade jag problem med att starta traktorn fastän jag hade motorvärmen på i flera timmar. Eftersom det inte bara var kallt utan också stark blåst så orkade värmaren inte få upp temperaturen på motorn. Jag måste täcka över motorn med en isolerad presenning och värma ett par timmar till innan den startade. Då var det -15 grader och nu är det -18.

Det gick bra att köra även om hydraulikoljan var så stel att det i början var svårt att få gripen att öppna sej. Så småningom blev lastaren i alla fall användbar. Värmen i hytten fungerar nu bra. Rutorna var fria från is och det var hela +6 grader i hytten – rena sommaren. Det var fint solsken och vi hade fått ganska litet snö. En av byggarna som river väggar i brorsans vattenskadade hus berättade att det hade kommit 30 cm snö i Tirmo, Borgå skärgård. Vi klarade oss åter med ganska måttliga mängder här.

Här är jag på väg till upplagsplatsen med ett lass tallstockar från skogslaggen bakom åkerholmen på bilden. Få se om vi lycks få skogen att se annorlunda ut efter gallringen. Nu går det fint att köra över åkern – det är minsann tjäle efter de senaste köldknäpparna. Vädret tycks kasta om igen på lördag och då kan det bli blida och  komma mera snö vilket jag nu inte alls är så intresserad av. Runt laggarna har vi ännu omkring 50 stora tallar som borde bort och en hel del gallring.

Just nu sitter jag inne och eldar  men om traktorn startar så tar jag mej en tur till skogen.