Bilar = 0

Så länge de fungerar så tänker man inte så mycket på dem men den dag man blir utan bil på landsbygden så inser man hur mycket man behöver dem. Vi råkade ha våra bilar på reparation – utom Ducaton. Det gick an men så började laddningslampan blinka och då vi skulle köpa mat i kyrkbyn så startade eländet inte. Med starthjälp lyckades vi komma hem men nånting måste göras. Jag laddade ackumulatorn över natten och den var fullstark på morgonen så det måste vara generatorn.

Då jag kröp under bilen för att kolla generatorns modell så blev det klart vad orsaken var. Generatorremmen var alldeles slak men den lyckades ändå tvinna generatorn så mycket att laddningslampan inte lyste hela tiden. Spännhjulet till remmen var av plast och då lagret skurit fast så värmde remmen upp plasthjulet så det smälte. Det såg lustigt ut med halva hjulet på ena sidan.

DSCN5365

Remmen är i prima skick så jag bytte ut lagret. Nu hade jag inte rätt sorts lager hemma men eftersom jag sparar allt möjligt så hittade jag ett slutslitet kugghjul från tröskan som hade ett prima lager inuti och med vinkelslipen fick jag bort lagret. Nu kör jag igen med Ducaton men vågar inte mej längre bort än ett par kilometer för det nya lagret var av fel storlek på alla sätt och remmen kan lätt hoppa av. Då måste jag gå hem efter traktorn och bogsera hem Ducaton.

Det nya spännhjulet fanns inte i Finland (utom som reservdel och sådana priser betalar jag inte). Så jag beställde det från Sverige vilket visade sej vara en tysk firma med en svensk nätsida. Numera vet man aldrig varifrån grejorna verkligen kommer (jag köpte också reläer från England men paketet kom från Kina). Jag fick nyss meddelande att leveransen är på väg med UPS så kanske jag får bilen igång igen så man vågar sej litet längre bort.

En personbil fick vi också från Mickes verkstad så vi klarar oss men det var nyttigt att fundera på vart man kan fara med traktorn. Det tar tid att hämta mjölk med den från kyrkobyns butik. Jag borde säkert se över cyklarna …

 

Fläktresa

Tröskan ställdes undan förra veckan och så for vi till Sverige som avslutning på årets odlingssäsong. Höstarbetena var undanstökade (alltså glyfosatbesprutningen). Och vi skulle hämta två 11 kW torkfläktar från Övergrans jordbruk utanför Stockholm. Jag har länge sökt automatiska startanordningar för den nya torken så den kan fjärrstyras men de är dyra som nya och nu hade jag på Blocket hittat två startanordningar med vidhängande fläktar.

Egentligen behövde jag inte fläktarna ansåg jag men då priset för hela satsen var lägre än en ny automatisk startanordning så slog jag till. Och tur var det. Den ena installerade fläkten hade gått sönder och var obrukbar. Plåten runt propellern var bara punktsvetsad och den hade böjt sej och hamnat i propellern som nu satt fast.

DSCN5357

Den plåten är det svårt att räta ut på nytt. Men de nya fläktarna har en mycket bättre konstruktion med valsade plåtar runt propellern som är stabilare. Så fläktarna skall bytas ut. Det blir att bygga ny ram också för de nya fläktarna 127×127 cm är 6 cm större än de gamla.

DSCN5360

Det är ingen brådska. En fläkt fungerar och den används för att kyla ned vetet över vintern. Men före det riktiga torkandet på våren skall fläktarna vara utbytta.

Som vanligt på våra “semestrar” så har vi grymt bråttom att bygga och plantera. På hösten skall det långa gräset bort och det går bara med stora röjsågen och femkantigt 4 mm band. Med det så flyger det torvor och småstenar och det sega torra gräset stryker med det också. Man måste bara vara försiktig med fönstren. I fjol lyckades jag få sönder sidorutan på bilen med stenar som flög från röjsågens snöre.

DSCN5348

Ovan ser man hur grundligt det femkantiga grova snöret tar bort allting (i mitten). Inte ett grässtrå som är längre än nån millimeter. Det går att köra sly också men det sliter ganska mycket på snöret. Huvudsaken är att få bort det långa gräset så att sorkarna vantrivs. Vi har en hel del rovfåglar så den sork som vågar sej ut på den körda ytan blir snabbt middagsmat.

Då vi kom var åkrarna nysådda men efter ett par dagar så kom det upp riktigt fin brodd.

DSCN5351

Bilden ovan är från en åker nedanför Medåker kyrka men vi har grannens höstvete alldeles utanför knuten och jag tänker sitta och titta på den via det vridbara kameran på huset.

Det har varit en pina och en plåga med datanätanslutningen i Medåker. Jag har satt ned massor med tid och pengar på att få nånting att fungera. Två antenner, fyra olika operatörers kontantkort och närmare tio modem har jag försökt med. Men nu finns det möjlighet att nånting börjar fungera. På Djurberget bakom den lilla åkern finns nu en ny mast – men den var ännu inte inkopplad. Man får hoppas att det går bättre än med mastbygget. Grannen berättade att de hade en helikopter som lyfte upp mastdelarna – men så blev en mastdel upp-och-ned … Ny helikopterflygning för att plocka ned masten och sätta upp den på nytt. Det blev ingen billig mast.

DSCN5331

I trappan till övre våningen testade vi en ny metod att tapetsera. Vi rev fyrkanter från en rulle grålumppapp och limmade upp dem på insulitskivorna som jag skruvat fast i stockväggen. Man får en tät och mönstrad yta som vi tänkte måla med Linus som är en emulsionsfärg bestående av linolja, vatten och cellulosa samt naturliga pigment. Det är en finfin väggfärg som vi målat med en hel del. Den torkar snabbt och blir helmatt. Men först skall tapetklistret torka. Givetvis använder vi enbart cellulosalim utan “förstärkning” och utan kemikalier.

DSCN5326

De mörka partierna är vatten från klistret och de försvinner då det torkat.

På lördagen var vi på julmarknad till Selma Lagerlöfs Mårbacka. Det är ganska lång väg dit – 220 km från Medåker – men det var värt resan. Att handla nånting var inte så lätt för det var alldeles smockfullt med folk men vi lyckades i alla fall köpa norrländsk hjortonsylt (min favorit) och skrädmjöl (rostad havre som malts). Intressant nog var Selma mycket intresserad av jordbruk och guiden berättade att hon en gång avböjde en inbjudan till Stockholms slott med anledning av att Theodore Roosevelt var på besök i Sverige (han var förtjust i hennes böcker). Men hon hade viktiga uppgifter i jordbruket … Och så hade hon äppelodlingar vilket gladde hälften av familjen.

Jag ids inte sätta in bilder av Mårbacka för det finns massor på nätet. Selma Lagerlöf är en av de mest kända svenskar som det finns. Nils Holgerssons underbara resa är översatt till 60 språk. För bönder kanske Jerusalem är mest intressant. Den handlar i mycket om bondesamhället och tänkesättet i Värmland vid sekelskiftet 1900.

Väl hemkomna har vi så småningom lyckats tömma bilen och vila ut oss efter ledigheten. Nu börjar städandet inför vintern. Värmesystemet skall sättas i skick och så skall det byggas så länge vädret tillåter. En hel del maskiner skall sättas i skick eftersom man inte tyckte sej ha tid med det på sommaren. Skogsarbetena får vänta på bättre (kallare) väder så vägarna håller.

 

Att hacka eller icke hacka …

Grönträdorna blev fina då jag körde över dem med hacken (betesputsare som det kallas i Sverige). Där fanns en hel del baldersbrå men nu hade också klövern växt till sej ordentligt. Om den övervintrar bra så kanske den kväver baldersbrån nästa sommer.

Men sedan blev det att fundera på veteåkrarna. Det gick bra att tröska och stommen blev ganska hög. Är det bra eller illa att hacka den ? Det beror förstås på vädret nästa vår men det vet man ju inget om. Stående halmstomme torkar kanske bättre än liggande hackad halm. Vilkendera det är lättare att så i med Rapiden är svårt att avgöra. Så jag körde bara ett halvt skifte och vi får se hur det går nästa år.

DSCN5312

På bilden ser man att den hackade halmen inte är så kort. Slagorna borde vässas men det är ett större jobb som jag inte hade tid med just nu. Det var lätt att köra på veteåkrarna då halmen var torr men jag kan tänka mej att det kommer att vara tungt i lång och frodig klöver nästa år.

I alla fall så är mina höstarbeten slut för i år – de tog inte många timmar. Nu blir det verkstadsarbete och byggande för hela slanten.

 

Från min tröska

Här en bild från taket på tröskan då jag sopade den inför vinterförvaringen.

DSCN5299

Här ser man ganska bra årets aktiviteter på åkern. Sådden blev inte så katastrofal som det verkade då vi inte såg markörspåren i den obearbetade åkern (nästa år sätter jag en plog på markören !). Litet missade vi men märk väl att de breda skraamåna (=osådda remsor) är sprutspår och helt avsiktliga. Jag lämnar alltså 40-50 cm mellan vart fjärde varv (börjande med två) så att sprutans 12 meter passar ihop med såmaskinens 4×3 meter. Och så kör jag med ena hjulet i sprutspåret vilket fungerar bra.

Vetet grodde riktigt jämnt och fint i år. Trots det sena tröskandet gick det också utmärkt eftersom vädret var helt perfekt höstväder: Soligt och torrt. Det var lätta att rengöra tröskan. Sällan har den varit så torr och ren inuti.

Men allt gick inte så bra. Bordet lyfte inte så i morgon måste jag söka felet. Troligen är det någon ledning som lossnat i reläerna till hydraulikstyrningen.

Här börjar höstarbetena vara färdiga eftersom jag inte jordbearbetar alls utan låter maskarna vara ifred :-). Jag såg på dagens Landsbygdens Folk att Christer däremot har problem med skörden. Nattfrosten har varit hård. Ibland går det bra som hos oss i år men ofta är det tufft att vara bonde.

Kvickrot

Tröskande är över men kvickroten måste man göra nånting åt. Förra årets besprutning lyckades ganska bra men det finns ännu fläckar och om man inte gör nånting åt dem så är de ganska omöjliga nästa år. Nu är alla skiften sprutade och vädret har varit varmt och vindstilla men frågan är om det blev för sent på året ? Förseningen med nästan en månad i våras och den kalla sommaren som försenade tröskningen ännu mera gjorde att bekämpandet av kvickrot är en månad försenad. Tiodygnsprognosen lovar 7-8 plusgrader och ganska varma nätter så kanske det hjälper. Men kvickroten är inte mera i stark tillväxt och det borde den vara för att medlet skall transporteras till rötterna.

DSCN5288

Det ser bättre ut på annat håll men på den här hopplösa leråkern växte vetet dåligt i år och kvickroten kunde breda ut sej. De här buskarna med kvickrot är inte nånting man vill se på sin åker så nu hoppas jag att årets bekämpning lyckades.

På den teg som (nästan) blev utan konstgödsel och som jag lämnade som “provruta” så var skörden nära noll. Så jag blir inte eko-odlare än åtminstone. Men intressant var att brodden var jämn och fin på tegen. Sedan orkade vetet bara inte skjuta strå och där det fanns något ax så innehöll det bara ett par ynka korn. Den kalla sommaren var heller inte bra för vetet.

Och så veckans naturbild. I måndags kom det morgondimma som långsamt sänkte sej nedåt men det var god sikt  under dimman så det såg intressant ut med en rand skog under dimman. Bara ett par minuter senare var allt dimma.

DSCN5275

 

Lååångdragen odlingssäsong

Så var sista vetet tröskat. Det var ingen brådska för vädret blir bara bättre men man måste få slut på tröskandet någon gång. Nu gäller det att spruta mot kvickrot och baldersbrå och det verkar vara bra väder för det i morgon – varmt och vindstilla.

Sist och slutligen var det inte så mycket bekymmer odlingssäsongen 2015 – utom att allting drog ut på tiden alldeles eländigt. Först ville man inte få utsädet i jorden och sedan ville det inte växa i kylan och till sist drog tröskandet ut på tiden så vi nu är nästan i mitten på oktober.

Direktsådden gick mycket bättre än förväntat och skörden var inte heller dålig. Nu är höstarbetet klart så fort jag får sprutat. Sedan är det bara att vänta på våren för jag bearbetar inte alls på hösten. Direktsådden sparar en hel del pengar och massor med arbete. Nästa vår kanske jag måste spruta om kvickroten inte dör nu på hösten men då behövs inte heller någon harvning eller annan jordbearbetning.

Nu i höst måste jag ännu köra med hacken över vallen på skyddszonen. Där finns enorma mängder baldersbrå och det är illa för där kan jag inte spruta. Få se vilket elände det blir nästa år … Antagligen ännu värre än då jag hade mångfaldsåker förra gången. Det blir ingen mångfald utan ren baldersbrå-åker. Ganska idiotiskt enligt min mening.

Som jag skrev i en kommentar så kan en planta baldersbrå ge ifrån sej upp till 250 000 frön (i medeltal 35 000). Det blir att spruta massor av glyfosat för att få bort eländet senare.

Allt skördearbete är inte slut än. Tröskan skall rengöras och torkningen skall skötas. Det har torkat ganska bra på eftermiddagarna då det varit solsken men tyvärr inte så många timmar per dag. Vetet håller sej nog bra över vintern om jag kyler ned det under noll och det är inget problem.

Nu får jag börja med sommarens byggarbeten :-).