“Pensioneringen” närmar sig så det börjar bli bråttom med att få hemmanet i överlåtelseskick. Vi, det vill säga jag och flickorna, köpte lite tilläggsmark för ett par år sen och efter att ha odlat korn på större delen i ett par års tid så är tanken att vi nu i år ska försöka odla våra grönsaker där. Vilket betyder att jag förutom att få näringsbalansen och pH i skick också försöker trygga tillgången på bevattningsvatten. Längs ena långsidan löper en kanal som jag tänker utnyttja för ändamålet men den var full med vass och ävja så flödet var inte det bästa. Så det var ingen annan råd än att rensa upp kanalen.
Fick börja med att hugga bort en del björkar och videbuskar som växte på slänterna, det gjorde jag redan i januari då det var lite snö och lätt att få korta stubbar. I vanliga fall brukar ju åkerkanter och diken fyllas med snö av vinden men i vinter har det ju varit sparsamt med vitvaran. I andra ändan av åkern var det låglänt så där ordnade jag med plats för jorddeponi åt grävmassorna.
Röjning av slänter.Körde ihop okvistat för att slippa ris på åkern.Det blev ett par flisvedshögar av det klenare och närapå 100 meter ved av det grövre virket.Slänterna röjda. Kanalen helt återväxt med vass och ävja.
Sen återstod bara själva grävningen och den passade vi på med nu under den gångna veckan. Det kom lite mera material än beräknat, uppskattar att vi har transporterat knappa 2000m3, så det tog lite längre tid än planerat. Men nu är jobbet gjort och jag är nöjd med resultatet. Dessutom var föret riktigt bra då tjälen bar och vädret var torrt.
Grävningen påbörjad.Kom så mycket material att vi inte hann köra bort allt utan en del blev jag tvungen att lasta själv.Grävmassorna kördes i svackor och legdar på åkern…….….för att sen jämnas ut med grävmaskin.Kanalen efter rensning, hoppas vattnet räcker till under sommaren.
Nu återstår kalkning och sen är det bara att invänta vårvärmen och tjällossningen innan sådd och plantering kan påbörjas. Det är ju lite extra spännande att ta en ny åker i bruk för det brukar kunna komma lite överraskningar. Ogräsfloran börjar jag ha koll på men eventuella jordburna sjukdomar är det lite svårare att få grepp om innan odlingen är i gång. Man har ju inte riktigt full koll på åkerns historia.
Skogen är bondens bank, heter det. Men nu har det dykt upp en massa bankrånare – flera miljoner … Och det är frågan om vem som hinner före – vi eller bankrånarna. Vi hade bråttom hela februari med att fälla och köra ut alla stora granar som vi hittade. Nästa sommar kan det hända att bankrånarna angriper dem och så har vi igen fullt av stora, torra granar i skogen.
Jag läste nyss i senaste Land Skogsbruk att man försökt kapa vindfällen vid roten för att minska antalet granbarkborrar. Det lyckades ganska bra och antalet barkborrar minskade med två tredjedelar (Tomas Gullberg i Land 10, 25.2 2025). Helst bör de kapas tidigt på våren. Det går bra med en motorsåg – annars får nog enskilda vindfällen ligga kvar. Vi behöver mera enkla metoder att minska angreppen.
Här hann bankrånarna före oss – svärdet är 40 cm
Även om priset på energived är ganska bra så förlorar en stor torr gran kring hälften av sitt värde. Man blir litet sur på eländet. Vi har en hel del stora granar som kan säljas som svarvstock till ganska högt pris. I fjol fick vi nästan 100 euro per kubik och då var energiveden litet på 50 euro per kubik.
I många herrans år har vi mest bara gallrat bort de sämsta träden även om vi börjat fälla de överstora granarna. Men granbarkborrarna har förstört många fina träd och nu försöker vi ta bort de stora granarna innan barkborrarna tagit kål på dem. Om små granar torkar så blir det inte så stor förlust så de får stå kvar.
Man blir förvånad över hur mycket stora träd det finns för då skogen är gammal så ser ett normalt stockträd litet ut. Vi har haft ganska liten andel gallringsskog. Vi har förnyat mest smala remsor på nordsidan (för att inte få in så mycket gräs som kväver de små plantorna). Men i år blev det flera bitar där de stora granarna hade torkat. Till all tur fanns där en hel del små plantor.
Ganska bra föryngring under de stora trädenTorra granar och bakom dem litet färska stockar (11 februari 2025)
På bilden ovan ser man hur mycket torra granar det fanns och hoparna med färska stockar i bakgrunden är ganska små.
Energived i slutet på februari 2025
Hopen med energived – mest torra granar – är ungefär 2 meter hög. Den lilla lastaren på Zetorn som vi kör ut med är inte så stark och lyfter inte så högt. Den går bra med torra granar men med stora svarvstockar blir det att lyfta en ända i taget. Ibland måste jag lyfta upp de största svarvstockarna med stora lastaren.
Det har varit extra fint skogsväder utom en vecka som var litet för varm. Och vi har haft mycket litet snö i år. Det gör arbetet lättare på gammal åkermark där vi har huggit i år. I stenbackarna kan det vara bra med mycket snö som packar bra då den är blid.
Det som har varit mindre bra är att där finns djupa skogsdiken och ibland måste man fälla över diket. Det är ett elände att klättra ned i diket och sedan försöka komma upp igen. Mindre träd lyfter jag över diket med lastaren men de stora måste jag kvista först för att orka lyfta dem. Det går om man först kapar en svarvstock från roten (580cm). Utan den stora lastaren på traktorn skulle det inte bli till nånting.
En svarvstock bort och sedan dras resten av trädet närmare
Det var ganska lätt att kvista och kapa de stora torra granarna men de färska är betydligt besvärligare. Det går an där det varit tät skog så att man får två svarvstockar (1160 cm) förrän det börjar komma större kvistmängder. En stor gran stod ganska fritt och var otroligt yvig. Det blev mest bara kvistar av den och man hade problem att kliva över de stora kvisthoparna. Och krokig var den. Fördelen med svarvstock är inte bara priset utan stockarna får vara litet krokiga och litet ruttet i mitten stör inte eftersom den blir kvar efter svarvningen. De långa stockarna kapas ju i kortare bitar före svarvningen.
Fritt stående gran – 70 cm i roten
Jag fick också problem med de färska träden för det kom kåda på glasögonen (som ju annars skyddar bra). Jag måste beställa putsdukar från Zeiss för att få dem någorlunda rena efter dagens sågande.
På tal om problem så lyckades jag köra över lådan med motorsågen eftersom fästet brast. Sågen klarade sej och jag behövde bara byta handtaget till kedjebromsen. Så jag svetsade fästet till lådan – och så brast det på nytt ett par veckor senare. Nu har jag byggt om hela fästet så få se om det håller nu. Utan låda går det inte för det är mycket litet utrymme i hytten på Belarus.
Låda för två sågar och bränsle- och oljekaggar
Sedan märkte jag att kilen till höger bakhjul började komma ut. Det är allvarligt för i fjol tappade jag hela bakhjulet i skogen då kilen kom ut helt. Nu hände inget men vi måste ta in traktorn i verkstaden och spänna till bultarna på navet. Med en stor hylsa och ett meters rör som förlängning drog vi fast bultarna på nytt. I fjol vände vi på hjulen så att navet nu är mycket längre in på axeln . Då blir det mindre krafter som bryter på navet.
Och så är det ett evinnerligt ryckande för att starta motorsågarna. Jag har putsat luftfiltret och sett över tändstiftet men de startar inte bra. Och de nya sågarna har inga inställningsskruvar mera. Förr startade 2252 efter ungefär tre ryck men nu går det upp till tio – och värst är det då den är varm. Den är mycket känslig för supen så jag låter den gå hela tiden tills tanken är tom.
Man blir ju inte yngre så jag tappade tålamodet och köpte en batteridriven såg: Husqvarna 542i XPG. Vi har ju tre ackor och två laddare från förut (till röjsågen). Det kom ett erbjudande att man fick rabatt om man bytte bort en gammal motorsåg som inte ens behövde starta – och sådana har vi gott om. Jag har varit misstänksam mot batterisågarna men 542i har normal koppling till svärdet (annars likadan som 540i). Och den fungerar.
Nu har vi testat batterisågen i ett par veckor och den är ju svagare än bensinsågarna men inte alls illa för att kvista och kapa. Jag fäller och kapar svarvstockarna med bensinsågen men sedan klarar batterisågen resten. Ganska bra håller ackumulatorerna (9 Ah). Man klarar sej ofta med två innan vi åker hem på kaffe. Men jag har planerna klara för hur jag installerar laddarna i traktorerna med hjälp av invertrar (ger 240 V från 12 V). Jag stänger ju aldrig av traktorn då jag fäller eftersom jag hela tiden behöver lastaren för att hantera trädet och stockarna.
Skogstraktorer i morgonsol
Bråttom har det varit och man ligger platt på soffan på kvällen efter maten men tills vidare har det varit en fin skogsvinter. Vi hoppas att det ännu blir litet köldgrader så vi kan hugga hela mars och kanske litet in i april.
Visst är det trevligt med verkstadsarbete men det drog ut på tiden litet för mycket. Det var fint att komma ut i skogen och vädret var nästan perfekt förra veckan – tills det i natt kom snö och blev varmt. De gamla vägarna håller ännu bra men nya spår fryser inte då det är plusgrader.
Ganska litet snö
Stormarna har inte varit så starka hos oss men visst låg det träd över vägarna. Värre var det med blötsnön som bröt av en mängd toppar. Och allra värst har granbarkborrarna varit. Vi har hundratals torra granar i skogen nu – träd som var gröna och fina i fjol.
Barken har rasat bort på många fina granar
Vi behöver inte alls fundera på var vi skall hugga. Först skall alla torra granar bort och sedan alla stora granar som ännu duger till stock. Vi har att göra så mycket vi orkar och hinner. De som blir kvar är antagligen torra nästa vinter.
Fina stockträd blir till ved
Det är sorgligt att se även om vedpriset är bra just nu. Litet tröst är att det finns en mängd granplantor där vi hugger och en del är redan ganska stora. Man undrar bara hur stora de hinner bli innan granbarkborrarna dödar dem …
Återväxt finns det nog
Vi lämnar alla tallar och björkar kvar men det finns inte så mycket i granskogen som delvis har kommit upp på gammal åkermark. Och tallarna äter älgarna upp så fort de hinner.
Skogsarbetet har blivit helt annorlunda nu. Det är ingen idé alls att fundera på olika teorier om plantering, röjning och gallring. Granbarkborrarna gör alla teorier värdelösa – förutom att stormar och blötsnö gör illa. Så vi struntar i alla råd och plockar bort det vi hinner. Sedan är det bara att hoppas …
Isvägarna är ännu fina och vi kör ut så fort vi hinner från de låglänta markerna där det lätt blir blött. Från stenbackarna får vi nog ut virke även om vintern är dålig.
Det är fint att köra hem på kvällen för det har varit prima väder. Tyvärr blir det mörkt så tidigt och det går inte att fälla i mörker för man måste kunna se vilka träd som är torra. Å andra sidan så är konditionen ännu så usel att jag mest ligger på rygg efter maten på kvällen. Jag fäller träden med hjälp av lastarbommen så jag får dem riktade dit jag vill. Ibland har blåsten varit från fel håll och då går det inte alls att fälla utan hjälp av lastaren. Jag lämnar kvar ett stadigt gångjärn och bryter av det med lastaren. Då får man trädet att falla precis dit man vill. Vi försöker spara den ungskog som finns så att omloppstiden blir litet kortare.
Hemåt vid solnedgången
Det gröna som syns på bilden ovan är stödfötterna på lastaren som speglas i vindrutan. Stjärnorna har varit väldigt klara för det har inte funnits moln trots att det varit ganska varmt.
Hem på kaffe mitt på dagen
Eftersom vi hugger i hemskogen så kan man lätt åka hem på kaffe mitt på dagen och det går fort för vägen över åkrarna är jämn och lika bra som landsvägen. Ovan syns en bit av höstvetet som har klarat sej bra tillsvidare. Men det är ännu långt till april.
Som sagt så tog det torra och fina vädret slut och i dag var det snö och senare regn. Inte så trevligt att arbeta med motorsåg men det finns inte lika mycket snö i torra träd som i gröna.
Lite snö kom det förra natten
Tiodygnsprognosen hotar med varmt väder och litet regn. Inget perfekt skogsväder men vi får se om vägarna håller. Där det finns is så smälter det inte så fort men allt beror på om det blir minusgrader på nätterna.
Tja, det är bara att hugga så mycket vi orkar och hinner. Man måste ut i skogen varje dag så att konditionen förbättras tillika som dagarna blir längre. Skogsarbete är en fin hobby och den kostar inte så mycket – ibland får man in litet mera än vad bränslet och maskinerna kostar (om man lappar ihop dem själv).
Dagarna går så rubriken börjar bli förlegad om man menar den som god fortsättning på nya året. Den får duga ändå eftersom den också passar som uppföljning av mitt senaste inlägg “midtime review”. Hösten som följde sommaren blev nämligen rätt bra.
7.8.2024. Avslutade planteringssäsongen med försenad plantering av sallat.
Egentligen svängde det redan dagen efter att jag skrev inlägget. Det torkade upp så att vi under de påföljande dagarna kunde plantera största delen av de plantor som stod på lager. Det var lite efter min deadline men en varm september och oktober gjorde att det mesta hann bli skördeklart trots försenad plantering.
17.10.2024. I år hann vi skörda alla palsternackor innan blasten frös.18.10.2024. Vi hade problem med att få vikt på blomkålen under sommaren men nu på hösten blev den fin.7.11.2024. Sista morötterna lyfts i vackert väder.24.10.2024. Trots sen plantering hann all isbergssallat tack vare varm höst bli skördemogen.
Sallat skördade vi ännu nästsista veckan i oktober och kunderna var nöjda med att kunna skjuta på importen några veckor.
Även skörden av rotfrukter, purjo och kålväxter hann vi bra med i år. Vi hade inga hårdare froster så sista grönkålen togs in den 10:e december. Då kunde vi avsluta den 6 månader och 4 dagar långa skördeperioden.
10.12.2024. Tog in den sista grönkålen och kunde därmed förklara skördesäsong 2024 avslutad.
Nya årets inledning inte lika bra som förra årets avslutning…….
Nu just går man och oroar sig för höstvetet för åkrarna påminner om januari 2023. Marken frös till lite innan snön lade sig före jul vilket brukar vara ett bra utgångsläge för övervintringen då tjälen håller vetet i vila. Tövädret i mellandagarna orkade inte blotta åkrarna men blåst och regn denna vecka har gjort stor del till skrinnskobana. Egentligen skulle kanske fortsatt varmt väder vara bäst så att en del is smälter och vattnet dräneras bort men det blir väl minusgrader efter veckoslutet.
16.01.2025. Ovälkommet töväder förvandlade höstveteåkern till skrinnskobana.
….men all början kan ju vara svår.
Egentligen borde jag göra ett nytt försök med höstanmälan ikväll men krånglet med anmälningsförsöket igår tog udden av intresset. Får väl försöka återkomma till saken när motivation återkommer. Kanske blir det ett höstveteinlägg också då vi är flera med höstvete i lite olika tappningar här i byn i år. Om saken intresserar läsarna?
Så är då helgdagarna äntligen slut och reservdelskatastrofens tid förbi. Visst gick det precis som förut – paketen låg stilla över helgerna. Man kunde ju beställa tidigare men det passar inte in i arbetet. Så länge det är utomhusväder med byggandet så vill man inte börja med verkstadsarbetet. Vi har otrevliga erfarenheter av att sätta upp takplåtar i januari. Så innan man skruvat sönder traktorerna och vet vilka reservdelar man behöver så närmar sej redan julen. Jag fick iväg beställningen den 25 december och fick paketet en hårsmån före trettondagen.
Större reparationer hade vi inte på skogstraktorerna. På Zetorn behövde topplocksbultarna dras åt och ventilerna ställas (efter bytet av topplockspackning). Men som vanligt så blev det flera små reparationer eftersom traktorn var inne i verkstaden och varm och torr.
Topplockets bultar och ventilerna
Startmotorn hade länge krånglat tills jag fixade jordledningen ordentligt. Två nya startmotorer hann jag köpa före det men de passade inte riktigt bra även om de fungerade. Så nu satsade jag hela 130 euro på en gammaldags original startmotor och vi får hoppas att den håller i 50 år till – vi köpte Zetorn 1975.
Det var tur att vi började spänna skruvarna för lastaren för en brast direkt. En ny tillverkades kvickt av 8.8 gängstång men egentligen borde alla skruvarna bytas till grövre. Nya har jag hemma men själva fästet måste bort och större hål borras först så det blir knappast nu i vinter.
Sedan blir det att fundera på själva lastaren. Vi är bortskämda med den nya Farma 8,5 som är generation 2 och den lilla Farma 6,0 känns ganska futtig. Den är bara 18 år gammal men hade från början problem med att svänghuset läcker olja och tar in vatten. De nyare modellerna har inte sådana problem. Eller skall jag bygga om svänghuset på gamla Nokka 3010 – det var för svagt konstruerat och brast sönder. Den är från 1986 men har lika bra räckvidd som Farma 8,5. Allt är egentligen för svagt på Nokka 3010. De nyare modellerna är alla betydligt kraftigare byggda. Men det är mycket arbete att bygga om svänghuset – och håller den sedan ?
Sedan måste kablarna till lastarens LED-lampor bytas ut. Skogsarbete river lätt loss kablarna och nu hängde där tre avslitna kablar. Nu bytte jag dem mot en stadig gummisladd inne i en hydraulslang och satte nya gula slangskydd utanpå. De gamla slangskydden var ganska sköra för de är av plast och solen tär på dem. Samtidigt bytte jag ut tryckknapparna för stödfötterna och drog om en bunt ledningar. Det är inte svårt men tar tid. Det hade igen blivit regnväder så man kunde i alla fall inte fara till skogs. Brorsan hade kört upp skogsvägar men de var fulla med vattenpölar.
Lilla lastaren med slangar och kablar inne i de gula skydden
Julen var ännu vit men till nyåret fanns det inte mycket snö kvar. Men i januari blev det kallt och vi hade kring -20 grader men inte så många dagar och så blev det varmare och snö.
Den 30 december var nästan all snö borta
Den andra skogstraktorn (Belarus) måste också in i verkstaden för bränsle läckte ut. En plastslang hade murknat (efter 40 år) och brustit. Eftersom den gick från bottnen på tanken så blev det nödvändigt att förnya den och fästa med dubbla slangklämmor. Det var ganska besvärligt för lastaren bakom traktorn gjorde att man kom åt mycket dåligt. Vi måste vara två – en inifrån hytten och en bakifrån för man kom åt att arbeta bara med en hand.
Bränsletankarna inifrån hytten
Slangen mellan tankarna hade gått sönder och det berodde på att ena tanken inte hade något stöd undertill. Det måste jag ta bort då jag byggde det nya fästet för lastaren och det provisoriska stödet hade fallit bort. Nu måste jag sätta in ett nytt stöd och det var besvärligt. Till sist fick jag in en brädstump under tanken så att den var på samma höjd som den andra.
Det nya stödet – två vita bräder
Bränslemätaren hade också slutat fungera så jag bytte ut ledningarna. Numera drar jag alltid en skild jordledare hela vägen. Skruvar som håller fast jordledare är alldeles för dåliga och ställer till en massa krångliga problem då det blir glapp. I det sammanhanget så blev jag slutgiltigt trött på instrumentbrädan som var en upp-och-ned-vänd gryta som gjorde att man absolut inte kom åt instrumenten underifrån (de nyare modellerna har instrumenten på en löstagbar platta). Så jag skar med vinkelslipen ett hål i grytan så att man åtminstone kunde se ledningarna. Få se om jag ännu måste bygga om hela eländet.
Lucka under instrumentbrädan
För varje gång jag gick ut till verkstaden hittade jag nya fel som måste lappas. Bland annat hade styrstängerna till lyftarmarnas hydraulik kommit loss. Det var förstås bra att jag skruvade bort hyttens golv för annars hade jag inte hittat felet.
För länge sedan hade jag byggt en vändskiva för stolen så att man kunde vrida den då man lastar. Det är mycket trångt i hytten och skogsstövlarna (nummer 46) ryms inte riktigt men det är i alla fall bättre än att sitta på knä på stolen med armarna över ryggstödet. Nu hade vändskivan blivit så sliten att stolen vinglade hit och dit. Så jag satte in en ny vändskiva. Det var problem för skruvhålen passade inte alls. Jag måste sätta in en ny bult genom golvet. Det måste också göras så länge golvet var borttaget. Stolen är annars en fin Boström som troligen är ditsatt då hytten byggdes i Yli-Härmä.
Stolen och den nya vändskivan
Förutom bränsletanken så var glödstiftet ett problem. Jag hade satt in ett nytt glödstift men det var redan sönder – troligen på grund av felaktig koppling. Så nu tog jag isär allting och följde varenda ledning för att se hur de var kopplade. Som vanligt så var elschemat felaktigt. Jag tror att vartenda fordon har felaktiga elscheman. Dessutom var de gamla kablarna så blekta att de hade en färg i ena ändan, en annan färg i andra ändan och en tredje färg i mitten. Så varenda ledning klipptes ur knippan och kontrollerades. Sedan ritade jag upp ett eget schema för alla ledningarna.
Fläkten på Belarus hade länge varit ett problem – mest för att det blåste in yrsnö i fläkten som sedan smalt i värmen från motorn och då den frös så fastnade fläkten och motorn brann. Sedan satte jag in en datamaskinsfläkt framför den gamla fläkten så att det skulle komma nån sorts varmluft mot vindrutan. Den ger inte mycket tryck men drar mycket litet ström i jämförelse med den gamla fläkten.
Ventilationen var gjord av någon med huvudet under armen för luften gick från en fördelare med en slang till munstyckena alldeles ovanför – och slangarna var omöjliga att komma åt under instrumentbrädan så de har mest legat lösa. Nu täppte jag till alla anslutningarna och skar upp plåten ovanför fördelaren och under munstyckena – de var bara två centimeter från varandra ! Nu går luften från fläkten direkt upp till munstyckena som blåser mot vindrutan. Det blir hoppeligen bättre för man kan bara inte köra om vindrutan är helt igenisad. Munstyckena ner mot fötterna tog jag bort för man kan klä på sej mera och köra i alla fall.
Fördelarlådan med slanganslutningar (nu igensatta)
Startnyckeln måste jag också byta för glödläget fungerade inte på den gamla. Dessutom byggde jag om startreläet med nya kopplingar och satte in ett par nya ledningar. De gamla hade – förutom att de tappat färgen – blivit stela av värmen och isoleringen hade börjat spricka. Nå, efter 40 år kan man nog byta en och annan kabel.
Nu har vi kättingarna på och är färdiga att fara till skogs. Vädret har varit ganska bra och vägarna bär. Tiodygnsprognosen lovar fortsatt kyla även om det kan gå litet över noll ibland. Nu får man hoppas att traktorerna håller ihop och att det i tre månader blir (måttlig) kyla. Tyvärr kom det förra natten massor med snö så nu måste spåren köras upp igen.
Det kom snö i början på november och man trodde att det skulle bli en tidig vinter liksom i fjol men det blev varmt på nytt. Sedan kom hos oss massor med snö i mitten på november – en halv meter – och det trodde man inte skulle smälta mer. Men det smalt bort medan vi var i Sverige (där det inte fanns snö alls). Och nu i december blev det vinter för tredje gången. Få se om vintern verkligen kommit för att stanna …
Den 22 november 2024 kom det en hel del snö (andra försöket)
Det har varit besvärligt med arbetena. Man kunde bygga vid +8 grader men sedan blev det -10 och det gällde att byta till inomhusarbete. Brorsan började köra upp spår i skogen men så regnade allt bort igen. I slutet på oktober fick vi i alla fall den nya väggen till tröskhuset färdig med dörrar och allt. Jag var tvungen att dela på skjutdörren i två delar med dubbla skenor så att den inte skulle täcka utblåsningen från sorteraren.
Delad skjutdörr går in i dubbelväggenÄntligen är väggen klar
Det var viktigt att få en tät vägg före vintern för annars hade det blåst in stora drivor med snö. Nackdelen med den täta väggen är att ljuset från de många och breda springorna försvann så nu måste jag sätta upp mera LED-lampor.
Snön i början på november var eländig för skogen. Det var blötsnö med blåst som fastnade på grenarna och en massa grantoppar knäcktes. Det var lika eländigt andra gången i mitten på november.
Blötsnö fastnade på kvistarna och blåsten knäckte dem
Omkasten i vädret var grymma. Den 4 november var det full vinter och den 11 november började vi dika i ganska varmt höstväder.
Den 4 november var det vinter …… och den 11 november grävde vi täckdiken vid upplagsplatsen
De lösa tak som jag använt för att täcka över maskiner visade sej vara för dåliga – de blåste helt enkelt bort om man inte band fast dem ordentligt. Dessutom var de trots allt för tunga att lyfta för hand så vi började bygga enkla maskinlider. Erfarenheten av virkeshuset visade att man också bör ha väggar för annars blåser det in massor med snö.
Det är en mycket enkel konstruktion med fyra stolpar fästa med järnpinnar i stenar och korrugerade filttakskivor eftersom de är lätta. Vi skruvade ihop lidret så det är lätt att skruva isär och flytta ifall det behövs.
Enkelt lider för maskiner
Det gick att slå upp på en dag även om jag måste hämta skivor följande dag. Inget dyrt bygge – väggskivorna kostade 12 euro/styck och takskivorna litet på 20 euro/styck. Virket sågade vi av torra granbarkborrsgranar.
Snabbskjulet färdigt
Senare funderade jag att det blev onödigt högt – man måste inte få in traktorn. De flesta maskiner är mycket låga så man kunde halvera höjden. Vi får se hur det fungerar över vintern.
Den 20 november kunde man ännu bygga men sedan kom det mycket snö den 20-21:a. I år spelade TV in Lucia i Lappträsk och de önskade sej snö men det kom sådana mängder att de knappt kom fram till hembygdsgården Kycklings. Jag hörde att det inte alls kommit så mycket snö i Kotka och inte heller i Sibbo så det var bara vi som fick “snökanon”. Förstås brast det träd och elströmmen bröts så jag fick vänta på att den kom tillbaka mitt i natten den 21:a. Det är nämligen mycket illa om flispannan slocknar och sedan börjar mata in flis. Skruven har så stor utväxling att den spränger sönder någonting då pannan är full av hårt packad flis. Mycket riktigt hann den slockna så jag var glad att jag väntade till klockan halv tre på natten. Visst har jag tänkt installera en eldvakt men det har nu inte blivit av …
Vi for iväg till Sverige förvissade om att den här snömängden hinner inte smälta i år. Det var eländigt snöföre i Borgå men lugnade ned sej västerut och i Sverige var det både varmt och torrt. Det hade varit grymma oväder både söder och norr om Arboga men inte där. Kallt var det däremot -12 grader så jag var rädd att allt hade frusit sönder. Till all tur klarade sej vattenrenaren under diskbordet och bara en plasttunna i ena hörnet hade spruckit. Sedan blev det över +10 grader varmt. Vi har förut inte haft så kallt där före jul.
I Sverige hade höstsådden lyckats bra så vi såg gröna och jämna åkrar överallt. Det är inget speciellt i Sverige men Hindersby har i år ovanligt mycket höstsäd. Troligen på grund av den katastrofala torkan i våras då en stor del av utsädet inte alls grodde förrän i juli hos oss. Det var helt annorlunda väder i väster.
Fina gröna fält i Sverige
Vårt höstvete såg också bra ut men det blev problem med anmälan. Appen som man gjort så mycket reklam för fungerade inte alls. Den blev hängande och väntade på platsens koordinater. Jag har tagit foton men en riktig kamera så jag måste väl skicka in dem ifall de frågar.
December började lerigt och varmt då vi kom tillbaka – all snö var borta … Nu har det blivit litet kallare och kommit litet snö. Vintern gör sitt tredje försök. Vägarna har frusit ute på åkern och man kan kanske få till stånd skogsvägar ifall det inte kommer mycket snö. Tiodygnsprognosen lovar litet under noll men inte alla dagar så vi får se om vintern kommer nu i tredje försöket.
Som vanligt så är det nånting man glömt då vintern kommer och då får man bråttom. Nu har vintern kommit tre gånger på en månad så det har varit bråttom hela tiden. Värmen i huset borde man se över på sommaren men visst blir det gjort först då det blir kallt …
Det blir nu verkstadsarbete för tre traktorer skall lappas ihop så vi klarar skogsarbetet. De rör sej ännu framåt men både ett och annat är sönder och borde repareras. Skogsarbetet sliter hårt på traktorerna så knappast håller de ihop hela vintern.
Se på Luciamorgon den 13 december som kommer från Lappträsk. Det var full rulle på Kycklings då det kom 48 personer för att spela in TV-programmet så den bättre hälften som hade ansvar för det är fullständigt slut.
Vi hoppas på en fridfull jul utan allt julfirande för vi tänker sova hela julen utom då vår lilla ytterst energiska hund Ruff är ute och motionerar oss.
