Fick idag höra att det finns vissa tankar om att upphöra med förbindelsebåtstrafiken… För vår del skulle detta leda till stora problem, då mjölkbilen inte längre skulle komma ända fram. I praktiken skulle vi måsta pumpa över mjölken från gårdstanken till en eller flera transporttank(ar) och frakta den över isen till grannholmen dit mjölkbilen kommer. Det här har ju dom “gamla o vana” på gården gjort många gånger tidigare(senast 2003), men för mig skulle det vara första gången. Efter x-antal skräckhistorier jag hört om dessa transporter är detta inget jag ser fram emot!
För att göra saken ännu värre, så är isen inte tillräckligt tjock för att den skulle bära traktor, tank och 3500L mjölk. Köld har vi ju nog haft riktigt tillräckligt denna vinter, men p.g.a. snötäcket är isen ställvis under 20 cm tjock. OM det nu blir så att trafiken stannar förän det finns ordentlig is, får vi ta plan B i bruk; vi får dela upp mjölkmängden i flera transporter och köra med “mönkijän” över isen. Så nog ska vi fixa det, på ett eller annat sätt! Kraftfoder har vi redan bunkrat åt oss så att det räcker till mars!=D
Nå jo, det om det; nu är det bastun som gäller, ifall man skulle tina upp efter dagens “mönkkäri”utfärd på isen!
Författare: Sonja
Jag är en 35 årig mjölkproducent från ön Heisala i Pargas skärgård. Jag flyttade hit från min hemgård i Pernå i februari 2008. I augusti 2005 hade vi generationsväxling på min hemgård, sedan dess har jag varit mjölkproducent på heltid. Då jag flyttade till Heisala tog jag med mig största delen av de djur jag hade hemma i Pernå, dvs. 7 kor och 7 ungdjur. Santalahti gård är min mans hemgård som han tog över år 2007. I dag har vi 55 mjölkande kor och ungefär lika många ungdjur, totalt drygt hundra djur. Här odlas ingen spannmål, alla åkrar(förutom några viltåkrar) används till att producera ensilage åt korna. Förutom att jag jobbar på gården på Heisala har jag fortfarande kvar min hemgård i Pernå. Den är idag en växtodlingsgård, där det odlas spannmål och vall. Dessutom finns där skog. Jag är själv med och sköter arbetet där så ofta jag kan, mina föräldrar, framför allt min far, är till en stor hjälp. Jag har alla maskiner kvar där från den tiden jag bodde där. Vi lagar allt hö som vi använder för korna i Pernå och dessutom lagar vi ensilage där också. Balarna transporterar vi sedan med långtradare till Pargas. Vi sysslar mycket med avelsarbete och vi tar också i mån av möjlighet emot besökare på gården. Kort sagt; detta är mitt drömjobb!
Visa alla inlägg av Sonja
