En gammal bekant som jag inte vill träffa igen dök upp här hos oss i kväll. Det var Kölden som hälsade på igen. -20 återigen och Husbonden morrar.
Det blev alltså innejobb i kväll. Det innebar att de obligatoriska odlingsplanerna för inkommande säsong nu är klara. Det innebär alltså att man skriver ner vad man har för planer inför säsongen, vad man skall så var, hur man tänker gödsla etc etc. Detta är ett krav från myndigheterna men också en viktig hjälp i egna lönsamhetskalkyler. Jag är lite av en räknenisse, sköter tex bokföring och deklaration helt själv och vill ha stenkoll på lönsamheten, dvs vad som lönar sig bäst, hur mycket det lönar sig att bearbeta jorden och hur mycket gödsel man skall använda och så vidare bortåt. Säsongen i år blir 10 ha ryps (Eos), 15 ha vete (Zebra) 5 ha landskapsträda och 5 ha havre (Belinda). Havren lönar sig inte men den funkar bra för att bryta sjukdomar som lurar på vetet. Om det bara skulle gå så skulle jag odla ryps på hela arealen, men det går inte att odla ryps mer än vart fjärde år på samma skifte. Även detta pga växtsjukdomar.
Det är jätteroligt att experimentera sig fram med olika tekniker och spela med metoder. Man kan plöja eller direktså, man kan gödsla maximalt eller bara litet, man kan så grunt eller djupt, man kan så tidigt eller sent, osv osv och kontentan av detta är att dom ca 45 odlingssäsonger man förhoppningsvis håller på med detta är alldeles för lite för att man skall hinna lära sig detta yrke!
Vi hade varje år ca. 7 ha rybs men det var för ofta för nu har vi klumprotsjuka och har varit tvungna att sluta helt. Det blev också många år med bomullsmögel och skördarna störtdök i de här trakterna. Det var ett evigt sprutande med dyra medel också.
Jag tänkte nog fortsätta nån gång men då med större areal vartannat år. Problemet är att man måste ha en viss mängd för att transporten skall löna sej.
Jag testade rybs för första gången i fjol och det gav mersmak. Vi ligger i övre ändan av odlingsområdet för rybs, men den lyckas nog ännu hos oss. I ekoproduktion är ju det där odlingsuppehållet på 4 år livsviktigt, får man klumprotsjuka finns det inget att göra annat än att lägga av helt med rybsen.
Hur gör man vid bomullsmögel i ekoproduktion ? Den tar ju bort skörden helt. Första gången vi fick det så gick skörden ned till ett par hundra kilo per hektar ! Och man såg ingenting utanpå men skidorna var tomma.
Man hoppas på det bästa. 🙂 Så vitt jag vet finns det inget att göra. Man förebygger med bra växtföljd och rent utsäde, men egentligen kan man inte så mycket åt svampsjukdomar. Vissa sorter är mer resistenta än andra, men åtminstone på mina breddgrader är man tvungen att odla de sorter som går så här långt norrut och härdighet mot sjukdom kommer nog i andra hand.
Överlag är det där ett genomgripande fenomen i ekoodlingen, att kasten mellan goda och dåliga år blir större. Därför är kreaturen bra att ha, hur det än går duger växten alltid till grönfoder. 🙂
Det är just därför som ekoproduktion utan djur i princip är omöjlig
Som helhet håller jag med, ekoproduktion förutsätter djurhållning. Däremot behöver inte alla ekogårdar ha djur själva, det finns många rena växtodlingsgårdar som fungerar fint. När jag hade kor samarbetade jag med en granne och skördade hans grönfodervallar mot att han fick gödsel och urin av mej. Rent biologiskt sett hade han kor, men i praktiken skötte han dem inte själv. 🙂
Sen kan man förstås också tänka sej att man bara tar den där smällen (t.ex. när svampangreppen förstör ett skifte) rakt av. Kreaturen ger en möjlighet att utnyttja missväxten, men världen går ju inte under fast man bara plöjer ner den heller.