Ett ganska litet lass, men med rådande snöläge på vägar och balar vågar jag inte ta mer åt gången.
Författare: Mats
Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt. Visa alla inlägg av Mats
Hej är in o kollar bondbloggen nu.. intressant!!! Ja det är sant att det inte går att köra mera balar på kärran då det är så mycke snö.. vi har biffdjur.
Jo, snön manar till viss försikighet. 🙂 Jag har en gammal lastbilstrilla som det ryms lite fler balar på i kimppa med en granne, men i det här väglaget vågar jag mej inte ut med en kärra som inte lägger nån vikt på traktorn. Det är alldeles tillräckligt spännande när man skall klättra runt på balarna och få spännremmarna på plats, plasten är glashal!
Precis så är det säger min man… haha