Puuh

Så är då sista handen lagd vid årets stora möda, deklarationsblanketterna. Det är något magiskt över deklarationen. Egentligen är det en bagatell i dagens datavärld, men det känns ändå som en sten från bröstet varje gång den är klar. Jag minns när man tog sina första babysteg som nybliven bonde och skulle bokföra och deklarera med blyertspenna och papper och miniräknare. Då kunde man vara en smula stolt när det var klart. Nuförtiden bokför jag i Wakka (lantbruksbokföringsprogram) fortlöpande under hela året och borde egentligen bara kunna ta en utskrift och skicka in deklarationen.

Borde alltså!

Vid kontroll i söndags upptäckte jag att något inte stämde med ingående balansen på avskrivningarna. Det fanns ett kast på nästan 2000 euro. Detta föranledde en intensiv felsökning i två kvällar som tog ungefär samma tid som blyertsbokföringen 1991.

Det lyckades och nu är deklarationen klar att lämnas in EN HEL DAG I FÖRTID. Stoltheten känner inga gränser!

Författare: Kalle

Har varit spannmålsodlare sedan 20 årsåldern. Jobbar som brandförman i Närpes, det betyder att jag inte är heltidsjordbrukare annat än i hjärtat. Jag har familj, sambo och tre döttrar födda -04, -09 och -16 Jag odlar spannmål och oljeväxter på 38 ha, och gör detta på största allvar. Den skrala lönsamheten har inte knäckt mig, bara gjort att jag inte kan vara heltidsbonde. Dessutom har jag ett intresse för närhistorien, och jobbar gärna med att restaurera nyare veteranbilar. (70-talet) Har tre dylika + en mc i garaget. Samlar gärna material och skriver ner mycket nutidshistorier för framtiden. Jag är öppen för det mesta bara det inte har med sport eller idrott att göra. Jag betraktar all sport och idrott som flykt och försvarbeteenden, det man inte kan göra med traktorn kan gott lämnas ogjort! Visa alla inlägg av Kalle