En “dra täcket upp till örona och bli o sova”-dag

Hos oss ringer klockan 4.45 varje morgon. Idag hade jag minsann kunnat vända på sidan och fortsätta sova, men det var bara att ta skeden i vacker hand och stiga upp! Som en bekant en gång har sagt ( visserligen vid ett annat tillfälle, men jag tycker det passar bra här): så är det när man har kor! 😉

Nå, nog brukar jag få upp ögonen senast då mjölkmaskinen kommer igång, så också idag. Men svårt var det! Just nu har vi 54 kor som mjölkar, tre av dem mjölkar vi separat. Två p.g.a. att de har medicinering mot juverinflammation och den tredje är Snäppa (Horse) som nyligen kalvat. Man skulle inte tro det, men då tre kor mjölkas i spann drar det faktiskt ut på tiden. I alla fall känns det så! Klockan var över åtta då vi var färdiga, vanligtvis kommer vi upp lite efter halv åtta. Inte var det ju bara de där tre “spannkornas” fel, men de bidrog nog till saken.

Min vana trogen for jag och sova en stund efter morgonmålet. Jag antar att min extra trötthet beror på gårdagens boxning. Men inte började dagen löpa något bättre då jag steg upp för andra gången heller. Jag tänkte att jag skulle städa, men eftersom det inte hör till mina favorit sysslor, så räckte det en “liten” stund före jag tog itu med det! 😉 Tänk om det skulle vara lika enkelt att städa inne, som det är att städa i ladugården; bara att sätta igång trycktvätten och spola, golv och fönster allt på samma gång! Då tror jag att vårt hus också skulle vara lite städigare! 🙂

Pricken på i var ännu att komma: min “svärmor” och till en del min sambo, tycker om att fiska. Så vi var alla tre ut och vittja krokarna. Jag är en så stor fisk vän, att jag helst låter dem simma fritt i vattnet. Så, med tanke på hur dagen hittills gått, var det väl ingen större överraskning att det kom en GÄDDA. En ganska stor sådan, i alla fall i mitt tycke! 😉 Här bör ju noteras,att det var den första fisken på flera veckor..!

Författare: Sonja

Jag är en 35 årig mjölkproducent från ön Heisala i Pargas skärgård. Jag flyttade hit från min hemgård i Pernå i februari 2008. I augusti 2005 hade vi generationsväxling på min hemgård, sedan dess har jag varit mjölkproducent på heltid. Då jag flyttade till Heisala tog jag med mig största delen av de djur jag hade hemma i Pernå, dvs. 7 kor och 7 ungdjur. Santalahti gård är min mans hemgård som han tog över år 2007. I dag har vi 55 mjölkande kor och ungefär lika många ungdjur, totalt drygt hundra djur. Här odlas ingen spannmål, alla åkrar(förutom några viltåkrar) används till att producera ensilage åt korna. Förutom att jag jobbar på gården på Heisala har jag fortfarande kvar min hemgård i Pernå. Den är idag en växtodlingsgård, där det odlas spannmål och vall. Dessutom finns där skog. Jag är själv med och sköter arbetet där så ofta jag kan, mina föräldrar, framför allt min far, är till en stor hjälp. Jag har alla maskiner kvar där från den tiden jag bodde där. Vi lagar allt hö som vi använder för korna i Pernå och dessutom lagar vi ensilage där också. Balarna transporterar vi sedan med långtradare till Pargas. Vi sysslar mycket med avelsarbete och vi tar också i mån av möjlighet emot besökare på gården. Kort sagt; detta är mitt drömjobb! Visa alla inlägg av Sonja