Idag var det då dags för dag två i juverhälsokursen som mejeriet ordnar. Likasom den första dagen , var det även idag intressanta ämnen på agendan. Alltid lär man sig något nytt! 🙂 Naturligtvis måste man ju komma ihåg att anpassa det man lärt sig till sin egen ladugård.
Jag har dock ett stort problem, när det gäller olika föreläsningar. Jag hålls inte vaken! 🙁 Man skäms ju att erkänna detta, men att sitta stilla passar inte för mig. Speciellt sådana här dagar, då jag måste “rusa” iväg från ladugården för att hinna med första färjturen, klarar jag inte av att hålla ögonen öppna hela dagen. Inte ens kopiösa mängder kaffe på morgonen fick problemet att försvinna..! Men, sen igen tror jag ju nog att detta är ett ganska vanligt fenomen. Som sagt, så var det en intressant dag och den gjorde att man såg på korna på ett lite annorlunda sätt under kvällsmjölkningen.
Undrar om jag får sömn ikväll? Det är inte bara den där x-antal mängden kaffe jag sugit i mig idag som gör det svårt, för imorgon är det äntligen den dagen jag har väntat på i flera månader; jag far och pröva min brudklänning!!!! 😀 😀 😀 😀
Jag köpte den redan i höstas, men nu ska jag pröva den (får nu se om den går på mig ännu, krhm), så att vi får den och passa perfekt! 🙂 Hål tummarna upp, för att allt ska gå bra! 😉
Författare: Sonja
Jag är en 35 årig mjölkproducent från ön Heisala i Pargas skärgård. Jag flyttade hit från min hemgård i Pernå i februari 2008. I augusti 2005 hade vi generationsväxling på min hemgård, sedan dess har jag varit mjölkproducent på heltid. Då jag flyttade till Heisala tog jag med mig största delen av de djur jag hade hemma i Pernå, dvs. 7 kor och 7 ungdjur. Santalahti gård är min mans hemgård som han tog över år 2007. I dag har vi 55 mjölkande kor och ungefär lika många ungdjur, totalt drygt hundra djur. Här odlas ingen spannmål, alla åkrar(förutom några viltåkrar) används till att producera ensilage åt korna. Förutom att jag jobbar på gården på Heisala har jag fortfarande kvar min hemgård i Pernå. Den är idag en växtodlingsgård, där det odlas spannmål och vall. Dessutom finns där skog. Jag är själv med och sköter arbetet där så ofta jag kan, mina föräldrar, framför allt min far, är till en stor hjälp. Jag har alla maskiner kvar där från den tiden jag bodde där. Vi lagar allt hö som vi använder för korna i Pernå och dessutom lagar vi ensilage där också. Balarna transporterar vi sedan med långtradare till Pargas. Vi sysslar mycket med avelsarbete och vi tar också i mån av möjlighet emot besökare på gården. Kort sagt; detta är mitt drömjobb!
Visa alla inlägg av Sonja
Hej! Sonja! Trevligt att läsa och höra om “Livat på Santalahti” du lyfter upp Heisala på världskartan. God fortsättning och ork med allt.
Trötta mjölkbönder låter bekant från mina år som lantbruksrådgivare. Det skall vara en ivrig och engagerande föreläsare för att ingen skall nucka till efter lunchen. 🙂
Lycka till med klänningsprovningen, det är KUL att gifta sig.
Sorgligt med Nagubranden.
Det är inte bara mjölkbönder som somnar på föreläsningar – jag hade också det problemet då jag studerade i Otnäs :-).