Mars-syndromet

Livet flyter stilla framåt på hemmanet. Mars månad är den sista dvalamånaden på året för  spannmålsodlaren. Det är inte så speciellt mycket man kan ta sig för ute ännu. Snön ligger fortfarande decimeterdjup, men dagarna blir vettigare och vettigare för varje dag. I kväll var det första gången som man kunde känna av dendär svårbestämbara feelingen som kallas vårkänsla.

I veckan som gick levererade jag ett billass havre. Det var förr-förra årets havre som jag pantat på i väntan på bättre pris. Det tycks dock vara som att vänta på solen på julaftonskvällen så nu gav jag upp och sålde iväg den för ca 80 euro tonnet. Samma dag stod jag på lokala S-marketen och tittade på en påse fågelhavre. Den innehöll inget annat än havre men kostade precis 100 (etthundra) gånger mer än vad jag fick för min havre. Det känns inte så bra kan jag informera om!

På tal om havre. Jag har ett problem som jag inte blir klok på. Jag får ingen hektolitervikt på vare sig korn eller havre. Hl-vikten bestäms av vad 1 kubikmeter spannmål väger och nu vägde min havre 54, dvs en kubikmeter vägde 540 kg, och det är för lite! Hl-vikten är en av faktorerna som används vid kvalitetsbestämmningen och prissättningen av varan. Varför får jag ingen vikt på havren och kornet när vetet och rypsen alltid lyckas bra?

Irriterande!

I dag har jag varit och skaffat golvskivor för att börja ett projekt som jag dragit mig för en tid. 20 år närmare bestämt! Det finns en “nöts-skoll” (fähus-skulle) som i princip stått orörd sedan förra generationen slängde upp sina saker dit. Där finns allt från hästslädar via  gamla barncyklar till mjölkkannor och gamla hyvelbänkar och möss. Dessutom spånfyllning som både härbärgerar gnagare samt utgör en kolossal brandfara. Detta skall nu rättas till. Bara att städa upp i detta bråte är en kamp mot Goliat. Spontant skulle man vilja slänga ALLT bara för att slippa det, men sedan börjar man sortera. Gamla mjölkkannor sparas av nostalgiska skäl. Jag var 10 år när vi avskaffade korna, men mjölkkannorna och traktorn som körde dem till meijeriet glömmer man inte. Gamla minklyor från farmartiden går obönhörligt till återvinningen medan en hel massa golvplankor av märklig dimension lagras i en lada i väntan på golvläggning av densamma. En halv köksinredning från 70-talet och en bristfällig skottkärra undrar jag varför min salig far över huvudtaget sparat. Samma sak gäller ett otal trasiga plastämbaren.

Gamla handsågar och diverse verktyg hamnar i det blivande jordbruksmuseet och potatislådorna sparas ifall om att…..

Sådär får man hålla på, så om någon söker mig den närmaste tiden så finns jag på nötsskollan!

 Sista bilden innan röjning

Författare: Kalle

Har varit spannmålsodlare sedan 20 årsåldern. Jobbar som brandförman i Närpes, det betyder att jag inte är heltidsjordbrukare annat än i hjärtat. Jag har familj, sambo och tre döttrar födda -04, -09 och -16 Jag odlar spannmål och oljeväxter på 38 ha, och gör detta på största allvar. Den skrala lönsamheten har inte knäckt mig, bara gjort att jag inte kan vara heltidsbonde. Dessutom har jag ett intresse för närhistorien, och jobbar gärna med att restaurera nyare veteranbilar. (70-talet) Har tre dylika + en mc i garaget. Samlar gärna material och skriver ner mycket nutidshistorier för framtiden. Jag är öppen för det mesta bara det inte har med sport eller idrott att göra. Jag betraktar all sport och idrott som flykt och försvarbeteenden, det man inte kan göra med traktorn kan gott lämnas ogjort!

7 reaktioner till “Mars-syndromet”

  1. det finns nog många vindar som ser ut sådär runt om i landet – det hinner samlas mycket under årens lopp 🙂

  2. Haa – amatörer ! Ni skulle se den skrotsamling jag har ! Gumman sa litet surt att då jag fyllt upp alla tusentals kubikmetrarna med skräp så bygger jag ett nytt hus och fortsätter att samla skräp …

    (Men man KAN ju behöva det nån gång i framtiden – kanske …)

  3. Problemet är mycket vanligt. Nu har min fru “hotat” mig att hon kommer att ställa till med loppmarknad på den ena av våra ladugårdsvindar i sommar. Av någon underlig anledning har det samlats en massa lådor med något innehåll och en massa möbler mm på våra ladugårdsvindar. Delvis är det vårt eget “bråte” men en massa släktingar o vänner tycker det är utmärkt att lagra saker på våra vindar. Jag borde väl börja skriva hyresräkningar så skulle säkart sakernas antal minska. Jag har ofta undrat när någon skall behöva allt detta tavara?

  4. Känner igen problemet,

    Ett tips åt er som odlar spannmål och “har ledig tid under vintermånaderna” är att hyra ett bord vid ett loppis och sälja bort saker som står och samlar damm, ännu enklare är det att sälja sakerna på huuto.net 🙂

  5. Har ni gamla hästredskap som står och skrotar och är i vägen ? Då skall ni kontakta mig 🙂

  6. Min kompis har en låda där hemma med texten “Saker man inte använder men inte heller slänger”. Kanske man kan tänka sig att bygga ett hus för samma ändamål. Varje man behöver ju ett sådant!

  7. Att spara på sådant som kan behövas är nog ganska dumt om man inte har allt uppstädat så man hittar det OM det behövs. Av erfarenhet så hittar man inget i råddan utan går bättre att köpa nytt.
    Och vem ska ordna upp det om inte man själv!

Kommentarer är stängda.