Tisdag kväll kring midnatt inträffade igen en kalvning (undrar om de medvetet håller igen för att kalvningen att bli sent på kvällen eller nattetid?). Denna gång var det charolais-kvigan Bojans tur. Strax efter kalvningen är de flesta kor väldigt beskyddande och försvarar sina kalvar mot misstänkta angripare, man skall definitivt akta sig för dem i det skedet. Bojan har från början ett otrevligt lynne och är lite smått aggressiv så nu efter kalvningen var det inte ens att tänka på att gå in till henne. Redan fast jag bara betraktade dem från utsidan av boxen gjorde hon ett utfall så det skrammlade i grindarna.
Som tur är verkar kalven klara sig rätt bra utan min inblandning, den är pigg och ser frisk ut. Jag har inte ännu sett att den diar mamman, men med tanke på hur fräsch den ser ut måste den nästan göra det. Jag låste också fast Bojan i låsgrindarna och kollade juvret (hade jag gått in till henne utan att låsa fast henne hade jag inte kommit ut med alla revben i behåll) och hon var inte överdrivet mjölkstinn, vilket tyder på att kalven nog får i sig en del. Det kan i och för sig också tyda på att hon inte har nån mjölk, men det vet jag att hon har så jag håller det för med sannolikt att kalven diar. Dessutom går det också att klämma kalven på magen och bedöma om den får mat i sig, men det förfarande har jag inte riktigt kommit underfund med ännu.
Beskyddarinstinkten och envisheten hos de fyrbenta är i vår flerfallt större än vad den varit under min karriär som kreaturstämjare. Andelen kor som antingen till absurdum beskyddar sin avkomma eller helt enkelt väljer att stöta bort kalven är hög, likaså är kalvarna envisa och verkar har svårt att hitta juvret i tillräckligt god tid. Vad beror detta på? Är det väderleken eller är det brist på något i fjolårets vallfoder?
Den här Bojan är faktiskt med det hetsigare jag sett också. Ännu ett dygn efter kalvning gör hon utfall mot mej. Visserligen har hon aldrig varit nån söndagsskolelev, men det här känns nästan lite otrevligt.
Hereford-kossor behöver man vanligen inte va rädd för fastän dom nyss kalvat, visst vaktar dom sin kalv, men till anfall går dom inte. Tittar möjligen lite misstänksamt när man kommer med öronlapps-tången. Men djur är ändå alltid djur så visst ska man va försiktig och ha koll på både sina och kossornas rörelser !
Bojan börjar nog varva ner i nån mån, få se om det kanske blir folk av henne ännu. 🙂