Söndagssysslor

Det finns en maskin i ladugården man inte vill att skall fara sönder, nämligen skitpressen.
Hemma i Kabböle hade vi inga problem men skitmaskinen, för gödseln kastades ut med en grep och spade. Men å andra sidan så är jag ju nog glad över att vi inte har det systemet hit..!

Under de här två åren jag bott hit, har jag lärt mig att man som utomstående inte skall komma med några smarta kommentarer eller förslag då någondera av de auktoriserade skitpressreparatörerna (Antte och Åke) jobbar på.
Idag visade det sig att det inte var frågan om ett oöverkomligt fel, utan alla reservdelar som behövdes fanns hemma. Det var en oljeslang som hade lossnat. Så Antte fixade det! 🙂

Oljeslangen har lossnat

Det som gör reparationen av skitpressen så motbjudande, är att det oftast är ganska svårt att komma åt problemet. Idag måste t.ex. en del av spalterna från en box lyftas bort.

Spalterna lyftes bort

Ergonomin är ju inte alltid heller den bästa, då man måste stå böjd i en ränna och t.ex. svetsa.
Trots att djurbönder är vana vid gödsel, så är det ju nog allt annat än lockande att gräva och försöka jobba i det. Detta är vad man med gott samvete och bokstavligen kan kalla ett “skitjobb”! 😉

Författare: Sonja

Jag är en 35 årig mjölkproducent från ön Heisala i Pargas skärgård. Jag flyttade hit från min hemgård i Pernå i februari 2008. I augusti 2005 hade vi generationsväxling på min hemgård, sedan dess har jag varit mjölkproducent på heltid. Då jag flyttade till Heisala tog jag med mig största delen av de djur jag hade hemma i Pernå, dvs. 7 kor och 7 ungdjur. Santalahti gård är min mans hemgård som han tog över år 2007. I dag har vi 55 mjölkande kor och ungefär lika många ungdjur, totalt drygt hundra djur. Här odlas ingen spannmål, alla åkrar(förutom några viltåkrar) används till att producera ensilage åt korna. Förutom att jag jobbar på gården på Heisala har jag fortfarande kvar min hemgård i Pernå. Den är idag en växtodlingsgård, där det odlas spannmål och vall. Dessutom finns där skog. Jag är själv med och sköter arbetet där så ofta jag kan, mina föräldrar, framför allt min far, är till en stor hjälp. Jag har alla maskiner kvar där från den tiden jag bodde där. Vi lagar allt hö som vi använder för korna i Pernå och dessutom lagar vi ensilage där också. Balarna transporterar vi sedan med långtradare till Pargas. Vi sysslar mycket med avelsarbete och vi tar också i mån av möjlighet emot besökare på gården. Kort sagt; detta är mitt drömjobb!

4 reaktioner till “Söndagssysslor”

  1. Kul att höra att också andra har utgödslingssystem som krånglar utanför kontorstid!

  3. Dessutom märkligt att utgödslingen alltid skall krångla på söndag, midsommarafton, julafton eller när man är bortbjuden. 🙂

    Vi har en familjebekant som tyckte att det var lite otrevligt att serva dyngpressen strax innan man skulle bort, lukten är ju helt omöjlig att få väck med tvål och vatten. Han kom på att man kan smörja in händerna med brännolja efter att man skruvat klart. Det absolut tar inte bort lukten, men det är mer socialt accepterat att lukta brännolja än att lukta svingödsel. 🙂

  4. Tack för fotografierna!

    Om jag ibland saknar djuren som fick gå i augusti 2003, så hjälper dessa bilder riktigt bra. Det ser exakt likadant ut som i min ladugård. Som sagt, tusen tack!

Kommentarer är stängda.