Glad påsk, bästa bloggläsare!
Hos oss är påsken en helg man tar det lugnt tillsammans med familjen, åtminstone de röda dagarna. Djuren skall förstås skötas söndag som vardag, men i övrigt tar jag ledigt i den mån det är möjligt. För att kunna göra det behöver man planera lite veckan före påsk, fixa hem foder och ordna undan sådana arbeten som går att tidigarelägga. Kvigan Charlotta börjar närma sej kalvning och för att enklare hålla henne under uppsikt schasade jag in henne i kalvningsboxen redan på skärtorsdagskvällen trots att det antagligen är lite i tidigare laget. Men på det sättet får jag henne rakt under övervakningskameran och kan lättare hålla koll på henne inifrån bostadshuset.
Inom politiken är ju kovändning en benämning som används när någon snabbt ändrar åsikt. Varje gång jag försöker driva en ko i en viss riktning förvånas jag över att det begreppet fått fotfäste i svenska språket. Om det är något som karaktäriserar kon så är det definitivt inte snabbhet i rörelserna eller kvicka kurskorrigeringar. 🙂
Författare: Mats
Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt.
Visa alla inlägg av Mats
Dom brukar ju nog ta det kolugnt. 😉 (dålig vits, hehhe, men jag kunde inte låta bli!)Men nog finns det undantag också. Speciellt om man försöker fösa kor, i alla fall en enstaka ko, som rymt ut från hagen tillbaka in i hagen brukar deras vändningar vara allt annat än långsamma 😉
Där har du en poäng! Snabbheten i rörelsemönstret beror helt klart på hur motiverade dom är. Handlar det om att komma undan är de rätt kvicka.
Så med andra ord sitter ordet helt rätt i svenskan i alla fall. 😉
Kvigor kan man ännu få att röra på sej litet men de gamla kossorna (vi hade ayshire) bara vände på huvudet långsamt och fixerade en: “Vad var det du ville, din plutt !”
Vi hade speciellt en gammal vresig kossa (som mjölkade bra) som långsamt gick precis dit den ville. Och stackars kviga som kom i vägen – många blev nog jagade tvärs igenom taggtråden av den gamla.
Tja , jag har alltid sagt att det finns en dam i varje ko ..;)
😉
Vilken tur, Cowboy, att man får kommentera under signatur… 😉
Å andra sidan kan man tolka det där som en komplimang också. Kor är trygga i sej själva och rubbas inte av småsaker, dessutom har det gjorts hjärnforskning på dem som visat att de är bra på problemlösning. Så att liknas vid en ko är egentligen inte så illa.
Fast ursprungligen är kovändning en segelterm, “gipp”, som överförts till normalspråket och där fått en lite annan betydelse.
Aha, så det skulle inte vara kon själv som gett upphov till termen. Det ter sej åtminstone logiskt. 🙂