Det blev en hel del diskussion om det där med inhemskt eller utländsk i Vårens Eriksgata och Mats har helt rätt att det diskuteras ganska intensivt. Det är inte en så enkel sak heller.
Först vill jag påpeka att jag här ser det ur den enskildes synvinkel och inte tar upp politiken mer än vad den inverkar på individen. Och jag ser det inte som nån nationell fråga där gränserna har nån betydelse utan hellre då avståndena. EU är ett faktum och vi lever i en gemensam marknad – på gott och ont. Nationalistiska argument ger jag inget för. Som elvaåring började jag lyssna på kortvåg från hela världen och som forskare arbetade jag helt och hållet i ett internationellt samfund. För mej är en bonde i Guatemala lika viktig som en bonde i Finland.
Det problematiska är att också växtsjukdomar numera kan röra sej fritt över de gamla gränserna. Utsäde flyttas hit och dit över gränserna – i vissa fall så skickas rybs till Tyskland och rybsutsäde importeras. Det här är firmornas verksamhet som den enskilde bonden inte har någon kontroll över. Bara om man köper av nån bekant inom den egna byn eller närområdet så vet man vad man får. Mats är kanske den som har bäst koll på den saken.
Jag har i många år använt enbart eget utsäde för vete men rybsutsädet måste man köpa. Och vete om man byter sort. Jag har inte ens betat det sedan jag konstaterade att betningen sällan har någon större effekt utan man kan kompensera med större utsädesmängd. Och ett ganska besvärligt skede faller bort.
Det talas en hel del om att köpa inhemskt men det är till och med förbjudet att diskriminera ett lands produkter till förmån för de egna inom EU. Det kan man vara av olika åsikt om men jag talar då hellre om närproducerat. Personligen ser jag inte heller till geografin utan kan gynna bekanta och säkra leverantörer oberoende av om de är i grannbyn, Österbotten eller Sverige. Min Zetorreservdelsleverantör finns ju i Närpes och fungerar så bra att jag hellre anlitar honom än Keskos centrallager i Vanda (som vanligen ger fel del minst tre gånger).
Helst anlitar jag folk från den egna byn eller grannbyarna om det är möjligt men åtminstone någon jag känner. Och då har jag en hel del duktiga och pålitliga bönder här i Medåker. Möjligen kan jag anlita någon som de rekommenderar. Så det är inte bara priset som avgör.
Det talas en hel del om konsumenter som vill ha närproducerat men sedan köper det billigaste från Spanien i alla fall. Men jag har en viss förståelse för dem också. Då det är allvarlig ebb i kassan så kan man inte alltid köpa det man helst skulle vilja. Detsamma gäller förstås bönderna. Då produktpriserna går ned mot direkt olönsamhet så börjar det vara en fråga om att överleva och då finns det inte mycket valmöjligheter.
Aj du har Zetor också? Jag trodde att du nöjde dig med ett tekniskt vidunder från De Stora Traktorfabrikerna i Minsk i Vitryssland. Bara
DT-20:an fattas – se http://www.youtube.com/watch?v=YRz-8aZ_k3I, eller varför inte http://www.youtube.com/watch?v=C6fWL6kD5ls&feature=related och http://www.youtube.com/watch?v=P6t36xaSAYk&feature=related (svänger nätt gör “täystuhon” åtminstone). Ruski Paruski!
Idän ihmeet skriver:
Din kommentar inväntar granskning.
18 april, 2010 kl 20:40
Aj du har Zetor också? Jag trodde att du nöjde dig med Belarussn’ som tillverkas vid De Stora Traktorfabrikerna i Minsk.
Här var sedan några filmer på DT’n då du tycks gilla ”Idän ihmeitä”:
DT-20:an
http://www.youtube.com/watch?v=YRz-8aZ_k3I
DT-14:an
http://www.youtube.com/watch?v=C6fWL6kD5ls&feature=related
Svänger nätt gör den åtminstone ”täystuhon” om den inte gör något annat. Notera även den vertikala och ergonomiskt utformade rattstången!
http://www.youtube.com/watch?v=P6t36xaSAYk&feature=related
Lyssna även till det gemytliga mopedknattret följt av det mycket måttliga rökmolnet då huvudmaskinen startas på denna DT till ryskt vidunder:
http://www.youtube.com/watch?v=kGXe-gnjZ9o
Jordbrukarna köper nog mer än gärna inhemska varor.Men om priset är flera hundra procent dyrare så säger det sig självt.Skulle vetekilot i Finland vara flera hundra procent dyrare skulle det nog inte säljas ett enda kilo.
Om man har pengar så ids man inte köpa långtifrån utan tar från närmaste leverantör. Och är det liten skillnad så stöder man förstås närhandlaren.
Men för två år sedan var vetepriset faktiskt flera hundra procent högre och affärerna köpte nog. Vi är numera helt beroende av världsmarknadspriset. Men det måste fungera bägge vägarna. Vi kan inte betala extra mycket för inhemskt om man betalar oss världsmarknadspriset minus 20 euro/ton. Då måste vi också köpa in till billigaste möjliga priser. Visst går det att vara idealistisk men inte länge för då är man en före detta bonde.
Redan som liten lärde jag mej att det måste komma in minst lika mycket som det går ut.
Men det vanliga är nog att våra producentpriser ärlägre än övriga Europa trots att torkningskostnaderna är höga.Maltkornspriset var nog lägre än de flesta eu länder.Det mesta som köps till jordbruket är nog köpta av inhemska leverantörer.
Priset på vete är priset i Mellaneuropa minus frakt. Inte bryr sej uppköparna om våra torkningskostnader. Marknaden är hård – billigaste priset avgör.
OBS ! Den här bloggen publicerar inte kommentarer som innehåller länkar eftersom spammarna använder sådana. Vill ni ha er kommentar direkt med så går det om man tar bort den fullständiga länkadressen och bara berättar hur man hittar länken.
Jag har fyra traktorer: MF-65 från 1960, MF165 från 1970, Zetor 8011 från 1975 och Belarus 825 från 1982. MF:arna fungerar fint men är litet för svaga. De nya västtraktorena är för dyra för mej.