Kalles ångtvätt sa upp kontraktet i går, idag var det min tur att ha ett litet haveri. Jag hade så sakteliga tänkt smyga igång med lite gödseltransporter, men märkte att ett framdäck såg lite tomt ut. Vid närmare granskning visade det antagandet sig vara kraftigt överdrivet, i verkligheten var däcket absolut tomt. En metallflisa på 3 cm hade trängt in och satte stopp för mina planer för dagen. Istället blev det utfärd till däcksverkstaden och inköp av nytt däck (det gamla var så nedslitet att det inte var nån ide att lappa). Dagen kom inte av sej helt, eftersom pappa körde ett par lass med en mindre kärra så länge jag fixade den stora.
Skall man se nåt positivt i det här är det väl dels att det gav åkrarna en dag till för att torka upp, dels att det alltid känns lite manligt när man får skruva med stora hylsnycklar. 🙂
Författare: Mats
Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt.
Visa alla inlägg av Mats
