Sveriges Lantbruksuniversitet har undersökt hur kvinnor som jobbar inom jordbruk trivs med sitt arbete. En lite intressant slutsats är att kvinnliga jordbrukare upplever jobbet som bullrigare och svettigare än genomsnittet, men de trivs ändå klart bättre med jobbet än medeltalet för hela befolkningen.
Det stämmer rätt bra överens med min uppfattning om bonderiet (fastän jag är karl!). Visst är det slitsamt ibland, men nog katten är det kul!
Författare: Mats
Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt.
Visa alla inlägg av Mats
Min mamma berättade att min morfar ofta citerade “Då det som bäst har varit, har det arbete och möda varit”.
Och det stämmer ganska bra.
Första gången inne på bondbloggen. Från min barndom minns jag att det var slitsamt. Råkade se att det varit “kosläpp” utanför Uppsala. Det lär väl ännu ta en tid innan det lyckas i Österbotten.
http://www.unt.se/uppsala/tusentals-sag-koslapp-930534.aspx
Dethär var väl häftigt och inte så dumt med kaffe och bulla -:).
Välkommen till Bondbloggen!
Kosläpp är härliga grejer. 🙂 Svenska mjölkproducenter har de senaste åren börjat göra ett riktigt jippo av det och i viss mån har det smugit sig över till oss också. Men som du skriver, det är ett par veckor kvar till betessäsongen i Österbotten.
I början av det här årtusendet hade man på Svidja gård i Sjundeå motsvarande tillställning. Det var nog väldigt populärt, massor med barnfamiljer var och tittade på då korna sprang och hoppade ut från ladugården. 🙂
jag vet inte om de längre ordnar detta, gården har nämligen bytt ägare sen dess som jag var dit och praktiserade (2004).
Tack, tack Matts och lycka till fyrklöver bondbloggarna. Trots ask- och åskmoln en framgångsrik ny säsong för alla bönder. Vi är beroende av varandra i stan och på landsbygden. Det har vi fått erfara nu, om inte förr, när butikshyllorna gapar tomma.
Jag tror att en del av vårens tjusning (för både bönder och andra) ligger i det där du skriver om att sommaren just nu har alla möjligheter att bli perfekt. Längre fram i almanackan kommer säkert en del sämre dagar också, men just nu kan det bli hur bra som helst. 🙂