Klövermotorn

Gräsvallarna börjar skifta allt mer i grönt och den här tiden på året är det spännande att kolla upp hur gräset och klövern klarat vintern. Bådadera kan ibland angripas av mögel och risken är speciellt stor om man haft rikligt med snö på ofrusen mark. Snön isolerar och gör att luftskiktet närmast markytan (alltså under snön) hålls både varmt och fuktigt. Rena julfesten för mögelsporer, med andra ord. Omfattande mögelskador på vallen är dock rätt ovanliga. Ett betydligt vanligare hot mot övervintringen är isbrännor, alltså att vallen i nåt skede av våren eller vintern kvävs av ett istäcke på åkerytan.

Vallen är något av en motor i ekoodlingen. Klövern lever i symbios med Rhizobuim-bakterier, som kan binda kväve ur luften. Det betyder i praktiken att klövern gödslar både sig själv och de andra vallväxterna och lämnar dessutom kvar en del kväve till nästa års gröda. Utan klöver, ärter och andra kvävefixerande växter skulle ekoodlingen förmodligen inte fungera. Att klövern sköter kvävegödslingen innebär att arbetsmomentet att gödsla vallar som Sonja berättade om helt faller bort för mej.

Förutom kvävegödslingen hämmar vallen ogräs och förbättrar jordmånens struktur. Eftersom ekoodling mer eller mindre förutsätter vall förutsätter ekoodlingen nästan nån form av kreaturshållning (eller åtminstone samarbete med en kreatursgård). Har man inte nån avsättning för vallfodret går den del av åkrarna som är i vall annars på tomgång då de inte producerar några livsmedel.

Vallen roterar runt gårdens alla åkrar i en fyrårig växtföljd. Det innebär att grödorna roterar i en cykel med fyra års intervall; två år vall, därefter två år spannmål, två år vall, två år spannmål o.s.v. Växtföljden varierar lite, eftersom det ibland händer något som gör att man måste göra små korrigeringar (t.ex. att vallen utvintrar eller angrips av mögel). Men det är ju därför man gör planer; för att ha nånting att avvika från. Har vallen helt kastat in handduken blir det att plöja upp den och så ettårigt grönfoder istället.

På basen av vad jag sett hittills ser övervintringen ut att ha lyckats riktigt bra. På de varmare skiftena börjar klövern sparka fart på allvar, men en del åkrar i kallare läge ligger nån vecka efter så där är det för tidigt att säga nåt ännu. De vallar som såddes in i fjol ser oftast ganska glesa ut första våren, så även där väntar jag nån vecka ännu innan jag drar några slutgiltiga slutsatser.

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt. Visa alla inlägg av Mats