Avfallsförbränning

I grannstaden Jakobstad planeras en anläggning för avfallsförbränning och det har fått en del stadsbor att oroa sig för hur hälsosamt det är att bo bredvid en sån anläggning. Hur bra en förbränningspanna än fungerar kommer det att sippra ut en del tungmetaller och andra otrevligheter genom skorstenen. Röken beräknas påverka ett område med c. 10 km radie från skorstenen. Saken har uppmärksammats  bl.a. på Klimat-sajten och i ÖT.

Som boende i trakten är det förstås nåt jag funderar på, men vårt hus ligger utanför det nämnda 10 km:s området. Däremot ligger en hel del av de åkrar jag och många andra odlar faktiskt ligger inom avfallsanläggningens påverkningsområde. Det innebär att tungmetaller och liknande kan falla ner över mina åkrar och påverka dem för långa tider framöver. I princip tycker jag det är vettigt att bränna sopor istället för att gräva ner dem, eftersom förbränningen ju gör att man har nån nytta av skräpet. Om det å andra sidan påverkar närområdet negativt blir jag mer fundersam och om det riskerar att kontaminera odlingsjorden blir jag riktigt skeptisk.

Bevarande av odlingsbar jord är nåt som börjat engagera en del mänskor de senaste åren. All mark duger inte att odla i och vi handskas ganska vårdslöst med den lilla del som faktiskt duger till livsmedelsproduktion. Runt om i världen har miljontals hektar som hade kunnat producera mat istället blivit bostadsområden, köpcentra och industriområden. I Sverige finns en förening som heter Den Goda Jorden som jobbar kring just de här frågorna. Namnet till trots är det inte en förening för ekoodlare eller miljökämpar, deras fokus ligger istället på samhällsplanering och på att bevara åker som åker för att säkra livsmedelstillgången för kommande generationer.

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt. Visa alla inlägg av Mats