Karaktär är en vara som någon gärna kunde börja sälja i lösvikt. Fortsätter våren så här kommer jag att behöva åtskilliga kg mera än jag har i mej själv.
Jag genomgår ungefär liknande våndor som Kalle gjorde för en knapp vecka sedan. Just nu visar termometern 20 grader och vädret känns snarare som försommar än vår. Det gör också att börjar rycka i vårbruksnerverna och en liten pirrande känsla av brådska börjar infinna sig. Förnuftsmässigt vet jag att det inte är nån orsak att ha bråttom med starten. Jag skall odla korn och rybs i år. Kornet har den kortaste växttiden av våra spannmålsslag så det hinner garanterat bli klart och rybsen skall absolut sås i varm mark, ju varmare desto snabbare blir utvecklingen. Dessutom ger en liten fördröjning i vårbestyren ogräset mer tid att växa till sig vilket minskar ogräsförekomsten senare i sommar och den effekten blir ännu större nu när ogräset får ett sånt fenomenalt väder att gotta sig i. Alla fakta talar för att fortsätta ta det lugnt. T.o.m. de konventionella odlarna i nejden väntar, då borde jag ha förstånd till det samma.
Känslomässigt minns jag däremot alla vårar man fått välja mellan att endera så i för kall jord eller så för sent, “det rätta läget” infann sig aldrig. Skulle man köra nu skulle det i bästa fall bli både tidig sådd och sådd i varm jord och det är ju bara för underbart. Likaså skulle det vara skönt att kunna nicka när andra bönder kommande år talar om 2010 som “den där våren vi sådde såååå tidigt”. Tidigare sådd ger i princip högre skörd, visserligen inte alltid men i princip funkar det så. Och tänk om det börjar regna nästa vecka och sen slutar det inte förrän i juni. Vilken kanonchans jag gått miste om i så fall.
Men tillsvidare regerar förnuftet. Jag har inga grödor som måste sås tidigt, fördröjning minskar ogräset och på mina mullrika mojordar är det inte lika livsviktigt att ta till vara vårfukten som på många andra jordarter. Jag skall skriva upp den här förra meningen på ett papper, stoppa det i fickan och ta fram det när jag börjar vackla i tron. Vi väntar, vi väntar…
Vi har +23 grder här nu så det börjar bli riktigt hett. Jag trampar också omkring och väntar. Då jag försökte köra med åkervägen så var den ännu mjuk så det blir att vänta ännu mera. Men med det här vädret torkar det fort – om det inte kommer regn.
Vägarna håller rätt bra, de få jag nu har. Och i ärlighetens namn är det nog främst plöjning som frestar än så länge, jag klarar mej nog rätt bra att hålla mej från såddtankar tillsvidare. 🙂
För två år sen (2008) sådde jag korn den 10 maj, men det mognade inte förrän i slutet på september ändå. På sensommaren hade vi flera veckor med strax över kylskåpstemperatur, allting stod i still ingenting växte eller mognade. I vår by brukar de äldre gubbarna säga att havren ska sås 17-18.5 och kornet 23-24.5 och det har nog under mina 20 år som bonde visat sig att det stämmer ganska bra. Men inget år är likt ett annat.
Jag blev upplärd att “kornsåardagen” var den 25.5 Det pratade alla bönder födda före 1940 om
.. ” fördröjning minskar ogräset”, skriver Mats. Hur då? om man inte “rör om lite”, växer då inte ogräset bare bättre??
Mari: hups, jag hade tänkt länka till http://www.bondbloggen.fi/2010/05/det-drar-igang-sa-sakteliga/ men glömde visst…
Det jag avser är att om ogräsen får växa lite hinner de förbruka en stor del av sina näringsreserver och när man sen plöjer och harvar myllar man in de då “utmattade” ogräsen vilket hämmar dem resten av sommaren. Så fast det må låta konstigt VILL jag faktiskt att ogräsen skall växa till sig innan jag plöjer. Fast effekten bygger på att man väntar tills de använt sina reserver, men slår till innan de hunnit bygga upp nya.
Beträffande datum för sådd brukar jag inte riktigt ta så hårt på dem. Man sår när marken är klar att så, då får det stå lite vad det vill i almanackan. Fast tar man ett medel på 10 år gissar jag att man kommer ganska nära de där datumen. 🙂
Matts: 2008 var faktiskt ett märkligt år. Jag chansade på Suomi-havre det året och det var ett stolpskott utan like. Suomi är på senare sidan för vår odlingszon och 2008 stod växten stilla i flera veckor på sommaren. Sista två hektaren blev faktiskt inte ens tröskade.
Trevligt namn du har, förresten. 🙂
Inte brukar jag heller tycka att man måste vänta på de här datumen om marken reder sig och det lovas hyggligt väder. Men när man har hållit på ett tag måste man nog erkänna att gubbarna visste en del vad de talade om. Vi tröskade nog allting 2008, men det fanns nog grönt med i nästan all spannmål.