Det finns en del saker man grubblar över ett helt liv utan att få svar. Var slutar himlen, vad är livets mening? Varifrån kommer vi och vart skall vi är sådana där typiska grubbelgrunder. En annan fråga som jag trodde skulle ta ett helt liv att lösa var frågan: Var gör man med lerklimparna?
Min mark består till 95% av stenhård lera. Bördig och bra mark men borde behandlas med en kombination av silkesvantar och dynamit. Silkesvantarna därför att den ger inga ursäkter för något misstag, dynamit därför att den behöver det. När jag började harva i världen så var pappas recept att harva MYCKET. Det skulle harvas långsmed, tvärsöver, diagonalt och helst också underifrån om det bara gått. Med små harvar tog detta dagar bara för att till sist ha åstadkommit ett pulver som såg fint ut men som blev asfalt om det kom ett opassande regn.
Själva lerklimpsproblemet tog jag över i samband med generationsväxlingen, dock inte lösningen. Jag är till konstruktionen latare än pappa och ville inte harva bort min ungdom. Alltså fuskade jag och stoppade ner dom stackars sädeskornen mellan lerklumparna med gissningsbart resultat. Efter det har jag prövat ribbvältar, kultivatorer, olika billar på såmaskinen, vårplöjning och jag vet inte vad. Vissa metoder har gett bättre resultat, vissa sämre ända tills den här mojängen tog plats i maskinparken:
Det handlar alltså om en crosskillvält med crossboard framför vältdelen. Egentligen säger marknadsföringen att det är en konventionell vält med möjlighet att jämna åkern. Detta gjorde att jag väntade i flera år med att inhandla den, eftersom jag var osäker på funktionen. Som konventionell vält funkar den inte så bra, men ack vilken fiende den är för klimparna. Jag kör allra först i plogskivorna med denna och efter det är det en fin yta med lämpligt utjämnat material att sätta harven i. Det är andra året jag kör med den och i fjol hade jag genomgående bättre växt där jag använt den, så i år kommer det att bli på alla plogade skiften. Där jag sår ryps använder jag bara denna, där har jag slutat med konventionell harvning.
Effekten består i att crossboarden (plattorna längst fram) jämnar ut och slår sönder de största kokorna, därefter hamnar småklimparna under dom aggressiva crosskill vältringarna och malas sönder till perfekt storlek. det blir inte ett pulver och inte en klimpåker utan just kompromissen däremellan.
Dessutom är den utmärkt till eventuell skorpbrytning efter sådd.
Jag brukar sällan bli speciellt sugen på maskiner då jag ser bilder av sådana, men denna gång vaknade mitt intresse. Brukar köra över lerorna med Kipas sladdharv, men den går i vissa förhållanden för djupt med tanke på rybssådd (saknar stödhjul). Nu kan det allt hända att någon maskinhandlare får tacka dig…
Jag provade också i fjol att göra tvärtom, harva först och crosskilla sen, men det var inte alls lika bra
På våra lerjordar har jag kommit fram till att man måste fjäderharva grunt senast då leran torkat 1 cm. Då man river upp det lagret så blir det ännu inte stora kokor. Men tillräckligt stora för att skugga jorden så solen inte kommer åt att torka ut den så kvickt.
Det andra är att köra med fräs. Om inte kokorna blivit för hårda så tar den nog sönder dem riktigt grundligt. Sedan jag köpte fräsen för omkring 20 år sedan har jag inte ett enda år haft för grov såbädd. Och det är inte illa på våra styva leror. Men fräs kräver en del effekt av traktorn. Jag klarar en 250 cm fräs med Zetorn på 90 hk. Men då kör jag ganska grunt. Skruvar man ned fräsen ordentligt så räcker inte ens 150 hk på styv lera.
Kalle: Mycket intressant inlägg 🙂