Allt du är och allt du gör.
Min morfar var född 1916 och växte upp i en tid då jordbruk långt handlade om självhushållning. Han hade sett företeelser som traktor, mjölkmaskin, konstgödsel och kalk göra sitt intåg i näringen. En gång när jag hälsade på honom kom samtalet in på hur jag hade för avsikt att rikta in mitt framtida jordbrukande. Skulle jag satsa på mera djur eller försöka arrendera till mer åker och satsa på växtodling? Jag svarade att jag nog alltid i första hand sett mej som en husdjursmänska, men att jag för den skull inte var ointresserad av att kunna odla mer mark heller. Skall man ha djur måste man ju ha åker att odla foder på, på sätt och vis är djuren en fortsättning av åkern. “Djuren är ju egentligen jord i annan form”, sa jag och tyckte jag var lite småfyndig.
Morfar tog upp tråden men ur en mera fördjupad synvinkel: “Ja, och inte bara djuren utan vi mänskor också! När ett barn föds är det så litet, väger bara några kilo. Och när det växer upp och blir större år för år är det enda vi har att fylla på med det som vi har fått från jorden. En mänska är helt och hållet byggd på jord.”
“Och inte bara vi mänskor”, fortsatte han,”utan allt det vi gör också. När vi bygger hus, bygger vägar och bygger ett bättre samhälle gör vi det med den energi och den kraft som vi får från jorden. Det spelar ingen roll hur utvecklade vi blir och hur komplicerade system vi skapar, i grund och botten bygger de ändå på jorden och det jorden ger.”
Trots att jag växt upp på en gård och t.o.m. utbildat mej inom jordbruk var det där första gången jag såg det långa perspektivet. Vi har gått från ett agrarsamhälle till ett industrisamhälle och vidare till ett informationssamhälle, men fortfarande bygger allt vi gör och allt vi är på kraft och näring från jorden.
Sannerligen! Precis så är det, utan jorden och allt som växer i den skulle inget annat i samhället fungera, och ganska snabbt skulle mänskligheten gå under som en civiliserad ras. Detta borde man komma ihåg mera i dagens informationssamhälle. Sköter vi inte om jorden så gräver vi i förlängningen vår egen grav.
Så gott folk; uppskatta jordbrukarna och det de gör, för det är grunden för allt som sker i vårt samhälle.
Så är det, men; jag tror inte jordbruket skulle vara av dagens kvalitet om det inte skulle ha funnits en kvinna bakom! Förr, och också nu.
Av jord är du kommen, av jord skall du återvarda.
Instämmer helt med alla ovanstående.
Din morfar var nog en mycket vis man! Jag har själv tänkt mycket på det där och det ger mej varje gång en kick. Vilken ego-boost för oss jord-brukare att inse att det är vi (m.h.a. sol och vatten) som förädlar jorden till sådan form att nya mänskor kan växa upp. I förlängningen betyder ju det att frukten av vårt artbete syns i varje mänska vi möter!
Jo, morfar var en tänkare. 🙂 Att du använder uttrycket “förädlar jorden” tycker jag är sympatiskt. Ibland kallar vi oss producenter och det är väl inte helt fel det heller, men egentligen tar vi ju tillvara det som växer snarare än klämmer fram det själva. När jag slår ensilagevallen eller gräver ner händerna i spannmålen på höstkanten fylls jag av nån sorts “tänk-att-jag-fått-dethär”-känsla. Visst producerar vi, men i högre grad tar vi tillvara det som jorden och solen gett oss.