Oavsett hur många decennier eller sekler en åker odlats finns det sten att plocka varenda vår. Har flyttfåglarna med sej nya eller varifrån kommer de egentligen?
Stenarna på bilden är samlades ihop under fredagens harvning. Dagen var egentligen rätt typisk för vårbruket för oss som har varierande jordmån; första åkrarna såddes igår, idag harvade jag ett skifte och idag plöjdes också det sista som skall sås. Jag tror aldrig jag varit med om att först plöja hela arealen, sedan harva och till sist så allt på en gång. Plöjning, dyngkörning, harvning, sådd och vältning flyter om vartannat i en salig röra. Vissa grannar som har ännu större avvikelser i jordmån brukar ha brodden uppe på det som såddes först innan de hunnit plöja det som torkar upp långsammast.
Författare: Mats
Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt.
Visa alla inlägg av Mats
Har också funderat på varifrån alla stenar kommer. På många ställen har det plockats stenar så länge som någon kan minnas, ändå kommer det upp samma mängd varje år. På dessa ställen finns det många gånger en skogsholme mitt på fältet dit stenarna i åratal har plockats. Då man sedan i ivern kommer på att man skall röja bort holmen får man plocka samma stenar en gång till…
Jo, de skall slängas i skogen så man garanterat inte träffas igen.
För många, många år sedan” slog Gud näven i marken, sa: här skall människorna bo!, det råkade vara i Österbotten”… med detta flög alla stenarna till andra ställen och det blev platt och fint!! Om det fins stenar kvar är det nog ett misstag från från honom…..
Tydligen spretade han lite med fingrarna just vid Pedersöre-trakten, så här finns en del sten kvar. 🙂
Min morfar sade åt mig då jag var liten att varje gång jag går in på en åker skall jag ha med mig någon sten när jag går därifrån.
Det rådet har jag försökt lyda i nästan 50 år sedan dess – det har blivit en hel del stenar förutom alla de stora mängderna som plockas bort i samband med plöjning och sådd.
Men slut tar de nog aldrig.
På våra lerjordar har vi åtminstone den fördelen att stenar är relativt ovanliga – och de stenar vi har tar man sällan med sej för det är bumlingar på flera kubikmeter. Där det finns stenåsar finns det inga åkrar för det är bara sten invid sten – av den större sorten.