Idag har det nästan hela dagen visats ett bröllop på tv och jag hade väl i ärlighetens namn inte tänkt engagera mej så mycket i det. Men så upptäckte jag att brudens far ju föder upp dikor och att hennes bror är lantmästare, som är den svenska motsvarigheten till agrolog. Jojomän, jordbrukare finns överallt om man bara tittar efter tillräckligt noga. 🙂
Författare: Mats
Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt.
Visa alla inlägg av Mats
Just det! Men man kan ju också tänka att det är lite trösterikt att hoppet för oss vanliga trampare tydligen inte är helt orealistiskt vad gäller att få sig en kronprinsessa….! 🙂
Jag ser väl det mera som att Daniel gift sej till ett rejält hemman. 😉