Om jag även denna gång skall inleda med en låttitel får det idag bli “Hymn till en snubblad vandrare” av Dan Hylander. Det känns så nämligen. I förrgår höll jag på med mera kroppsarbete än vad som är nyttigt, följaktligen kom träningsvärken som ett brev på posten. Kvällen avslutades med två getinghugg som värker ännu. För en stund sedan fick jag en fallande stege i huvudet, där kom en bula samt värkande axel. Lägger man till att jag sprutade halva förra natten och steg upp halv sju i morse så är jag trött – kort sagt: gubben börjar bli gammal.
Till saken! Till de mera omdebatterde ämnena i dagens jordbruk hör besprutningen av åkrarna. Nisse har redan konstaterat att det är ett nödvändigt ont, jag skall lite förklara varför. Jag gillar inte heller att spruta, av flera orsaker, bla känns det illa för hälsan, det är dyrt och en relativt grannlaga uppgift som kräver massor med kunskap och erfarenhet (och tur). Däremot har jag för många år sedan kommit underfund med att man ställer sin inkomst i hög grad med sprutan.
Därför har jag här gjort undantaget som bekräftar regeln, trots att jag inte är speciellt road av datorer på åkern eller andra tekniska rackerier i överflöd så är det just en sådan spruta jag kör med. En Amazone UF12oo för dom invigda. Resonemanget bakom detta vansinnesköp är just det att man vill hantera medlen så lite som möjligt, och man vill få spridningen absolut rätt. Den första manick jag sprutade med var en totalt mekanisk Elho där man skulle ställa mängden genom rätt körhastighet, vilket är lite knepigt utan hastighetsmätare. Dessutom skulle det absolut spridas med gårdens lättaste traktor, givetvis hyttlös. När jag sedan kom till rodret och började spruta med hytttraktor höll det på att bli familjekris på torpet.
Med Amazonen ställer jag in önskad mängd på datorn och fäller ut ramperna hydrauliskt från hytten. Dessutom har den en inbyggd tvättfunktion och en tank med rent vatten i som man kan skölja sprutan redan ute på åkern, detta också mekaniserat.
Sprutans styrenhet inne i hytten.
Varför sprutar man då om det är så otrevligt? Jo, för ett otal antal saker, alltefter behov.
Fröogräs: Den enklaste överkörningen. Den gör man helt enkelt för att få bort “vanliga” ogräs, typ lergräs, måror, baldersbrå, tistlar etc. Relativt billiga medel. Investeringarna i medel kommer garanterat tillbaks.
Flyghavre: Det jävligaste av alla ogräs. Bekämpningen är lagstadgad och är det för mycket för att plocka har man två alternativ: Förstöra växtligheten eller spruta. Valet är lätt trots att medlen är dyra.
Liggsäd: Behövs inte så ofta numera, de flesta sorter är så stråstyva att dom klarar sig utan hjälp.
Insekter: Personligen har jag aldrig sprutat för insekter typ löss och myggor, förutom i ryps, där det är nödvändigt att få bort rypsbaggarna.
Sjukdomar: den mest mångfacetterade besprutningen. Medlen är hutlöst dyra och behövs bara ibland. Det som är grinigt är att man oftast ser i efterhand om man borde ha använt dom, alltså blir det lite hasard över det. Generellt kan man säga att en fuktig sommar ökar risken för sjukdomar, och ibland kan man också se dom i tid. som en brasklapp är medlen så dyra att det sällan lönar sig att spruta preventivt. Bara ibland…..
När man väl bestämt sig för vad man skall bespruta, då kommer alla andra problem farande. Vilken produkt skall man använda, när skall man köra ut den, hur mycket vatten skall man använda, vilka medel kan man blanda och vad skall det vara för väder. Dessutom finns det grundvattenbegränsningar och vattendragsbegränsingar och bivarningar och så behöver man ta hänsyn till vindriktningar och grannens gröda och och och och………i det oändliga och när allt annat är perfekt, då blåser det väl!
Faktaruta:
I år körde jag enbart MCPA på vetet förutom på en åker där det fanns mycket tistel där jag valde Ariane S. Båda verkar ha funkat bra. Jag tänkte testa det nya medlet Broadway mot flyghavre och ogräs, men tidpunkten blev olämplig så det blev Grasp mot flyghavre. Dessutom en testruta med Comet blandat med Prosaro mot sjukdomar. Sprutandet gick bra, men ett åskregn strax efter flyghavrebekämpningen var ingen höjdare.
Över till något helt annat:
Nu i morgon och lördag infaller den rätta julaftonen, dvs tomatkarnevalen i Närpes. Vi från Räddningsverket kommer att visa släckning med brandfilt under hela lördagen. Välkommen till vår “monter” och pröva släcka med filt. Vi visar, dom som vill pröva släcker. Kom och prata brandsäkerhet med oss (eller jordbruksfrågor, om det intresserar mera)
För mig skorrar det fortfarande att höra besprutningen omtalas som ett nödvändigt ont, uppvuxen som jag är på en ekogård där sista besprutningen gjordes medan jag ännu låg i barnvagn. Drygt ett kvartssekel senare kan jag konstatera att jordbruket fortfarande bär sig trots frånvaro av giftspruta. under åren har jag också hunnit se hur det akn se ut på nyinköpt, konventionellt odlad mark – nu senast åtta hektar som odlats ensidigt och där mjölktistlarna besprutats till någorlunda osynlighet ovan jord – men där de tydligen pyrt och spritt sig väldeliga under jorden. Lagom trevligt att reda upp.
Så ja, nödvändigt ont i vissa fall, men det är faktiskt inte en självklarhet att det är nödvändigt, detta onda. Jag är kanske ovanligt svårövertygad med tanke på vad jag hunnit se av fungerande ekologiskt jordbruk, och av hur besprutningen inte nödvändigtvis löser grundproblemet med ogräs.
Jo nej jag tror fullt och fast på eko-odling, skulle vi ha ca 40-50 hektar till i närheten sku vi nog kanske odla ekologiskt. Jag är helt säker på att det går att få bukt med rotogräsen.
Men när vi förnyar vallarna vill vi maximera antalet skördar eftersom vi måste få fodret att räcka till, en mekanisk bekämpning av rotogräs minskar på antalet skördar som vi skulle få från en vall då den förnyas.
Alltså det skiftet som förnyas nu i augusti har skördats två ggr i år och nästa år skördas det tre ggr.
Klart att det fungerar utan besprutning. Hela eländet kom under min livstid. Inte sprutade vi nånting då jag var liten grabb.
Men hela jordbruket har ändrats fullständigt och det krävs rationalisering och stora mängder för att få det att gå ihop. Som ensam jordbrukare skulle jag inte ha stora chanser att hinna och orka odla utan kemisk bekämpning. Att bekämpa mekaniskt är inte heller billigt – det går åt en hel del dyr dieselolja.
Jag är inte för eller emot kemisk odling av ideologiska skäl – förnuftet får avgöra. Om det är ekonomiskt möjligt så avstår jag gärna från besprutningen även om man förlorar någon euro. Men att förlora hela årsskördar (träda) på grund av mekanisk bekämpning går inte i dagens läge.
Fast – som sagt – om gödsel och bekämpningsmedel chockhöjs så kan det bli för dyrt med kemisk odling …