Hemmasemester

Efter att höet bärgats uppstår ett par veckor med lite lösare program innan det är dags för andra ensilageskörden. Kohage skall stängas och korna släppas ut, men jag skulle vilja ge grönfodret lite mer tid att etablera sig innan hårda klövar börjar trampa sönder markytan. Därutöver finns lite allmänt underhåll av byggnader, kanske lite urinspridning när det regnar och annat smått och gott på agendan. En del som skall göras alltså, men inget som riktigt är brådskande eller hårt spikat i almanackan. Följakligen skulle det vara läge att ta det lite lugnare och njuta av sommaren. Ha lite “fusksemester”, helt enkelt.

På pappret har vi det bra förspänt. Vi bor ute på landet och avståndet till närmaste grannarna är längre än många har till sin närmaste villagranne. Hela familjen är ledig samtidigt och väderprognosen lovar solsken och uppehåll. Grejen är bara att djuren skall skötas, foder köras fram o.s.v. varje dag. Räknat i timmar tar de arbetena inte så mycket tid i anspråk, jag skulle gott hinna med att ligga i hängmattan åtskilliga timmar efter att jag fixat undan de nödvändigaste jobben. Men att de här sysslorna skall skötas innebär att vi inte kan åka bort för nån längre tid en en halv dag eller så och det är ju så nedrans svårt att koppla av när man är hemma! Jobbet finns på en armlängds avstånd och man påminns kontinuerligt om alla  måsten och borden.

En av orsakerna till att folk åker ut till stugan eller på en resa är ju just det här att det är svårt att koppla av när man är hemma. Men jag undrar om man kan lära sig det? Finns det knep om gör att man kan åka på semester rent mentalt, trots att man fortfarande är hemma rent fysiskt? I så fall vill jag lära mej det.

Den här problematiken är nog inget unikt för lantbrukare, den drabbar nog de flesta ensamföretagare.

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt.

4 reaktioner till “Hemmasemester”

  1. Man har nog full förståelse för de djurbönder som går ihop kring en gemensam ladugård. Då går det ju betydligt lättare att tura varandra vid kortare ledigheter.

    Undrar om problemet med att koppla av har blivit värre på senare tid? Jag tycker mig minnas att bönderna var bättre på det när vi var små. De flesta som är jordbrukare nu är genuint intresserade av det, annars ids man inte hålla på. Kanske är det det som driver en att jobba så fort man ser det som borde göras.

  2. Vad jag minns så har det alltid varit mycket arbete – speciellt då vi hade kossor. Farsan brukade säja att han arbetat hårt hela sitt liv för att göra arbetet litet lättare …

    Fast förr var det mera kroppsarbete och då bara går det inte att hålla på hela tiden. Jag minns då grannarna var på besök så var bägge gubbarna så trötta att de satt i var sin stol och sov.

    Nu finns det maskiner som gör det tunga jobbet men det går en massa tid till underhåll av maskiner och anläggningar i stället.

  3. He, Nisse är du säker på att inte gubbarna hade förtärt nåt sövande.:P

  4. Faktiskt kan jag hålla med om att det är nånting som förändrats i sättet att se på arbetet. Om det sen är intresset som är större eller om vi bara dragits med i ekorrhjulet som alla andra vet jag inte.

Kommentarer är stängda.