Nu börjar det äntligen dra ihop sej till betessläpp också för min del. Faktum är att den är långt mer än brukligt försenad, korna borde egentligen ha varit ute i över en månad redan. Orsaken till att mina inte varit det är att hagen närmast ladugården måste förnyas, alltså sås in med nytt utsäde. Grödan måste få lite tid på sig att etablera sig innan korna går lös på den och nu tror jag att vi börjar vara tillräckligt långt på säsongen för att det skall duga.
Trots att mina flickor går i lösdrift är det ganska rejäl yrsel när de släpps ut. De hoppar, bölar, sparkar och rusar av och an, dels av glädje och dels av nån sorts masspsykos. “Alla andra springer, då där det säkrast att jag gör det också”.
I likhet med de flesta andra kreatursägare använder jag endast elstängsel åt korna. Elstängslets hela filosofi bygger på att korna har respekt för det, nåt egentligt hinder utgör det ju de facto inte. När ett djur på 600 kg får upp farten är några glasfiberstolpar och ett plastsnöre inte mycket att bromsa upp det med. Stängslet är mera mentalt än fysiskt. Normalt vet de om att stängslet är strömförande och undviker det, men just i samband med att de släpps ut är det lätt hänt att nån rusar igenom tråden i pur glädjeyra.
Därför släppte jag i fredags ut dem i en mindre övningshage, som är lite kraftigare befäst med staket och grindar. Där de fick springa av sej den värsta yran under helgen. Klippet visar stämningarna direkt vid start, de lugnade nog ner sig inom en knapp timme.
På måndag var det sedan dags för dem att komma ut i den riktiga hagen. Det momentet rullar dock på som bäst, så jag tror jag gör klokast i att inte kommentera den saken desto närmare just nu. I morgon kan jag berätta hur det gick. 🙂
Detta är glädje! Jag minns fortfarande från mitt tidigare liv en försommar när en av de svartvita korna kom ut efter en lång vinter, brölade en gång, satte en rak kurs övers åker, försvann ner mot bäcken, så hördes det ett brak, ett plask och så satt hon där mitt i det rätt så kalla vattnet…
Det brukar kunna hända en del, jo. 🙂 Om man söker på orden “kosläpp” eller “betessläpp” på Youtube får man en hel del intressanta klipp av kornas glädjeyra.
Kom just hem från vårt koeftersök, lokalpressen var på plats och tog fina bilder men kvigorna går fritt fortfarande. 🙁
Hugaligen cowboy, det där är inte kul. Jag riktigt lider med dej.
Har du testat med att lägga ut kraftfoder? Inte för att de lär behöva tillskottsnäringen, men för att få dem att söka sig till ett visst område. Jag hade en praktikvärd i tiderna som gjorde så för att få fast en ensam kviga som rymt till skogs. Första dagarna var fodret borta, men nån kviga syntes inte till. Men han visste ju åtminstone var hon befann sig.
Sen finns det ju förresten bandande viltkameror att lägga ut. De har rörelsedetektor och filmar bara när nånting rör sig framför dem. På så vis kan man ju ta reda på var djuren rör sig. (Som bonus kan man använda kameran som övervakningskamera på vintern. :))
Som tur hålls rymlingarna i ca 300ha skogsmark, vi såg nog dem och försökte fösa dem mot hagen där det står en 2 årig kviga i en mindre fålla som lockbete
På måndag stötte jag på dem med traktor men när jag steg ur då lyfte de på svansarna och drog iväg. 🙁 Kraftfoder finns i hagen med det verkar som de går i krok förbi ..