För att travestera 34:an (som låg på Svensktoppen 39 veckor 1964-65) så skall vetet säljas nu. Därför sitter jag och surfar på alla möjliga och omöjliga börsnätsidor. Visserligen har vetet gått ned litet sedan förra torsdagen men Barclays Capital varnar för att det kan börja stiga igen – vilket det också gjorde i dag. Analytiker i all ära men inte vet de vad som kommer att hända – det är åtminstone bevisat många gånger.
Vanligen säljer jag skörden följande år i slutet på maj. Då kan jag torka ned de sista procenterna med riktigt torr och varm vårluft vilket sparar torkkostnader. Jag har ju bara kallufttorkar men då det är sol och torr luft så behöver man inte blåsa så länge. I år krånglade vädret riktigt ordentligt så jag börjar sälja först nu – två månader försenat. Det gör ju inte så mycket bara det finns rum i torkarna då den nya skörden kommer in. Tills vidare har jag bara vunnit på att sälja senare.
Den som är intresserad av vetepriser kan se på Avenas nätsidor, Handelsbankens råvarucertifikat eller Agrimoneys nätsidor. Och så kan man förstås se på börserna i Paris, London och Chicago eller googla …
Sedan gäller det att flytta vetet till lastningssilorna. Farsan byggde silor med lastningshöjd på närmare 3 meter vilket alla tyckte var onödigt på 60-talet men nu är det inte många bilar som kommer under dem. En del av vetet skall torkas ned den sista procenten och sedan skall allt blåsas upp i silorna.
Jag fick ett lass grovt grus att fylla under lastbilarna. Med släpvagn blir de så långa att de måste köra ut på åkern. I år gör det inget eftersom det är så torrt men vanligen börjar det regna just då vetet skall köras bort – och då slirar hjulen. Få nu se hur det går – yr.no hotar med regn till lördag och tisdag.
