Birsande

På lördagen är det dags för Boundbirs´n, en mycket omtyckt tillställning där “lande kommer till stan”. Idén med Birsen är att folk ska få bekanta sig med t.ex. djur och maskiner.

Vi kommer att ha med oss två kvigor, Sötis och Asteri. Vid senaste Birs (2008) hade vi också två kvigor med oss, ena med horn och andra utan. Vi hade med avsikt “sparat” på hornen, så att vi kunde visa åt folk att det inte bara är tjurar som har horn. Så självklart som det låter för oss som dagligen sysslar med djuren, så var det faktiskt flera personer som berättade för sina barn att det i inhägnaden fanns “en pojk-kossa och en flick-kossa”, just p.g.a. att den andra hade horn. Birsen uppfyllde ju då sin uppgift, då både föräldrarna och barnen lärde sig något nytt.

Idag var jag med “pikkaraiset” (Anttes systers barn) och hämtade hem Sötis från hagen. Jag höll stadigt i grimman, Ville höll i grimmans ände och Saga kasade Sötis bakifrån. Bra gick det och in kom hon. 🙂
Här om dagen var även Asteri ut och träna sig på grimmgång. Hon har också gjort det förr, så inga större problem uppstod då heller.

Asteri på promenad

Författare: Sonja

Jag är en 35 årig mjölkproducent från ön Heisala i Pargas skärgård. Jag flyttade hit från min hemgård i Pernå i februari 2008. I augusti 2005 hade vi generationsväxling på min hemgård, sedan dess har jag varit mjölkproducent på heltid. Då jag flyttade till Heisala tog jag med mig största delen av de djur jag hade hemma i Pernå, dvs. 7 kor och 7 ungdjur. Santalahti gård är min mans hemgård som han tog över år 2007. I dag har vi 55 mjölkande kor och ungefär lika många ungdjur, totalt drygt hundra djur. Här odlas ingen spannmål, alla åkrar(förutom några viltåkrar) används till att producera ensilage åt korna. Förutom att jag jobbar på gården på Heisala har jag fortfarande kvar min hemgård i Pernå. Den är idag en växtodlingsgård, där det odlas spannmål och vall. Dessutom finns där skog. Jag är själv med och sköter arbetet där så ofta jag kan, mina föräldrar, framför allt min far, är till en stor hjälp. Jag har alla maskiner kvar där från den tiden jag bodde där. Vi lagar allt hö som vi använder för korna i Pernå och dessutom lagar vi ensilage där också. Balarna transporterar vi sedan med långtradare till Pargas. Vi sysslar mycket med avelsarbete och vi tar också i mån av möjlighet emot besökare på gården. Kort sagt; detta är mitt drömjobb!