Grisar,likasom hönor, får inte åka hem efter en utställning. Detta på grund av risken för smittosamma sjukdomar. I detta hänseende är nötkreaturen mindre känsliga. Därför fick inte heller Birssvinen o -hönorna återvända hem, utan de kom till oss. Grisarna, Helmer o Gunborg, blev idag Pernåbor. Vi kan nämligen inte ha dem i ladugården, eftersom grisar/hönor inte får vara i samma utrymme som korna. Hit har de bra att vara och papsen mår sig då han får pyssla om dem. 🙂
Författare: Sonja
Jag är en 35 årig mjölkproducent från ön Heisala i Pargas skärgård. Jag flyttade hit från min hemgård i Pernå i februari 2008. I augusti 2005 hade vi generationsväxling på min hemgård, sedan dess har jag varit mjölkproducent på heltid. Då jag flyttade till Heisala tog jag med mig största delen av de djur jag hade hemma i Pernå, dvs. 7 kor och 7 ungdjur. Santalahti gård är min mans hemgård som han tog över år 2007. I dag har vi 55 mjölkande kor och ungefär lika många ungdjur, totalt drygt hundra djur. Här odlas ingen spannmål, alla åkrar(förutom några viltåkrar) används till att producera ensilage åt korna. Förutom att jag jobbar på gården på Heisala har jag fortfarande kvar min hemgård i Pernå. Den är idag en växtodlingsgård, där det odlas spannmål och vall. Dessutom finns där skog. Jag är själv med och sköter arbetet där så ofta jag kan, mina föräldrar, framför allt min far, är till en stor hjälp. Jag har alla maskiner kvar där från den tiden jag bodde där. Vi lagar allt hö som vi använder för korna i Pernå och dessutom lagar vi ensilage där också. Balarna transporterar vi sedan med långtradare till Pargas. Vi sysslar mycket med avelsarbete och vi tar också i mån av möjlighet emot besökare på gården. Kort sagt; detta är mitt drömjobb!
Visa alla inlägg av Sonja
“Birssvin” kunde annars vara en term för överförfriskade taxikunder. 🙂 Grisar är för övrigt rätt sympatiska djur.
Jo, faktiskt! 😀 Men de här svinen är nog betydligt behagligare att handskas med!