I går fick jag mellankanalen som förbinder bägge torkarna så långt färdig att jag kunde sätta tryck i den. Det var ett ganska stort arbete att få den byggd – huvudsakligen därför att den måste vara både lufttät och lätt att plocka bort.
Det fanns ingen annan möjlighet än att bygga den tvärs igenom tröskhuset under lastningssilorna. Så den måste bort på en halvtimme då lastbilarna kommer för att lasta vete. Fastän man påpekar att de skall ringa föregående dag så händer det att man får ett telefonsamtal: “Vi kommer om en halv timme”.
Redan tidigare hade jag nog tryck under plåtarna men i somras var det för hett för dieselmotorn att köra mer än 20 minuter så jag måste börja bygga mellankanalen. Men som vanligt så tog det mer tid än man trodde. Och så kom det tröskande och annat emellan.
Men nu är den “färdig”. Även om jag lärt mej att en konstruktion sällan blir helt färdig utan man måste bygga om och bygga till och ändra nästan hela tiden. Speciellt mina egna konstruktioner som oftast är experiment som ingen någonsin byggt förut. Den nya torken är också unik genom att den inte har någon huvudkanal för luften utan hela nedre våningen är lufttät och plåten bildar mellangolv.
Så mycket hann jag testa att jag insåg att den stora dubbelfläkten på 120 cm som är kopplad till dieselmotorn ger väldigt mycket mer luft än de 11 kW fläktar på 100 cm som jag har i huvudkanalen på den gamla torken. Jag måste köra med alla tre elmotorfläktarna för att komma upp i samma tryck som jag fick med dubbelfläkten då dieselmotorn gick på litet förhöjd tomgång. Jag har inget diagram över dubbelfläktens luftmängd vid olika tryck eftersom den är köpt begagnad men skulle tippa på närmare 200 000 kubikmeter luft i timmen vid 40 mm vattenpelare mottryck.
Nu blir det bråttom att torka och hoppas på varmt och torrt väder i september. Det bästa vore kalla nätter så luftens vatten faller ut som dagg och sedan soliga dagar så att plåttaket värmer upp luften. SMHI lovar också högtryck och torrt väder fastän det i dag blir regnigt. I dag skall jag åka till Ring III och ta mej en tur genom alla affärerna. Det finns en lång lista med reservdelar och material som jag har samlat ihop under de senaste veckorna. Till all tur ligger alla affärer nära till varandra utmed Ring III: IKH , Motonet, Clas Ohlson och Biltema. Som synes så finns inga lantbruksaffärer på listan och inget som börjar på K. De är alldeles för dyra.Och så har de ingen katalog med priser på nätet.
I går beställde jag mera material för mätssystemet från m.nu i Linköping – en liten firma som fungerar fantastiskt bra. Jag skall bygga om mätkabelsystemet med cat5e-kablar för Ethernet (det är kablar av god kvalitet som klarar upp till 1 Gigabit/s). Det har varit litet störningar i det nuvarande kabelnätet med telefonkablar. Inget att undra över med tanke på att jag startar stora motorer på upp till 22 kW i närheten. Det nya kabelnätet skall byggas in i den nya torken så jag kan övervaka torkningen ordentligt. Jag har varit mycket nöjd med mätsystemet i den gamla torken (se http://www.bondbloggen.fi/2010/08/kallufttorkning).
Förutom den normala om- och tillbyggnaden så borde den nya torken nu vara färdig – ett stort projekt som tog över tio år. Det var ju ett hobbyprojekt då jag jobbade i Otnäs och flera gånger tog motivationen slut på vägen då vetepriserna gick ned under isen men nu är den färdig i alla fall. Det lönade sej inte att bygga den ens med nuvarande vetepriser men den gamla torken var absolut för liten – jag kunde bara odla hälften av åkrarna om jag inte ville ha problem med alltför tjocka lager. Men den är nu i bruk och den är betald – inga lån och inga “stöd” här inte. Materialet är varje år betalt direkt ur plånboken.
Hur pass viktigt är det att “kapsla in” torkutrymmet med en såndär plastvägg som på bilden?
Har sitt samma sorts presennings-väggar på ganska många kalluftstorkar så det fyller väl nån sorts funktion?
Plasten på bilden är vägg i mellankanalen men jag har också plast runt hela torken. Man behöver plast för att hålla dammet inne i torken men huvudsakligen för att hindra rundgång av luften. Den fuktiga luft som kommer upp ur lårarna får inte gå direkt in i fläktarna – tvärtom måste den ledas ut så långt bort från fläktarnas luftintag som bara är möjligt.
Hur gör man med allt damm som lämnar i torken tack vare inplastningen?
Gör det nåt om det finns mycket damm blandat med det som man säljer? (Om största delen av dammet så småningom landar på det som torkats så behöver man väl inte städa så mycket?)
Hur är det med brandrisken om man struntar i att rengöra torkutrymmet från damm varje år?
En lösning på damm-problemet vore ju nån sorts fläkt som blåser ut den dammiga luften igen (långt från insugsfläkten) men nästa problem blir väl isåfall att en del av dammet kan fastna på ytter-väggen om man har otur vilket säkert börjar se fult ut efter 10 års torkanvändning?
Här ser vi att jag är en fackidiot som inte fattar att förklara saker ordentligt. Jag tycker bara att en massa saker är självklara :-).
Nä, dammet (och agnarna) blir inte kvar i torken. Det blåses över till låren bredvid och om den är tom så dammsuger jag bort det med min 11 kW dammsugare. Mest är det nog agnar. Det finare dammet blåses ut genom utluftluckan. En sådan måste finnas – annars spricker plasten. Utluckan skall vara dubbelt större än luftintaget och är just nu ca. 9 kvadratmeter men jag tänker förstora den (och så är den gammal och skraltig).
Tyvärr kommer dammet ut på gårdsplanen framför ladugården men blir ganska kvickt mull. Höstregnen binder det snabbt. Det är alltså fint damm. Gräset växer så in i norden utanför luckan :-).
Min plan att suga ut damm och agnar via gången till vänster är just att få bort dammet från ladugårdsplanen. Då suger jag ut det bakåt till den plats där den gamla halmstacken fanns då vi ännu tröskade med tröskverk. Agnarna kommer i en agnsilo med öppningsbar botten så man kan tappa ned allt i släpvagnen och köra bort.
Brandrisk finns så gott som ingen alls i en kalluftstork. Den är klassificerad som icke brandfarlig hos försäkringsbolagen – i motsats till varmluftstorkarna. Elmotorerna är helkapslade och det är ytterst sällsynt att en sådan börjar brinna. Har aldrig hört talas om det. Även vid kortslutning får den inget syre då den är helt tät. Bara propparna brinner.
Och varje höst dammsuger jag alltihop.
Det är svårt att förstå allt då man inte har någon egen tork att undersöka vilket leder till en massa självklara frågor för er som har en tork att experimentera med.
Det där med utlufts-luckor var nytt. De kalluftstorkar som jag sitt i verkligheten har inte haft nån sån lucka men det har alltid funnits stora ytor utanför själva torken dit luften kunnat ta sig.. (dessa utrymmen utanför torken var väldigt dammiga eftersom plasten spruckit och var i väldigt dåligt skick / inte täckte hela väggen.
Om man vill fixa till en sån tork utan lucka så borde det väl räcka med att ersätta ett fönster inne i torken med en utsugs-lucka + fläkt?
Det där med ingen brandrisk låter ju riktigt bra. 🙂
I alla beskrivningar av kalluftstorkar finns nog utluftsluckorna med. Jag brukade läsa JTI:s skrifter som var väldigt bra (JTI=Jordbrukstekniska Instititet i Sverige). Även om de hade för låga värden på luftmängderna. Men så är Sveriges åkrar mestadels söder om våra sydligaste åkrar. Här behövs dubbelt större luftmängder i praktiken.
Men om det inte finns ordentliga utluftsluckor så blir det mottryck och torkningen går dåligt. Jag misstänker att en hel del kalluftstorkar är fel byggda och därför torkar dåligt. Jag har aldrig haft problem i min tork.
Om man sätter en fläkt att suga ut luften så behöver öppningen inte alls vara så stor för då arbetar fläkten med trycket och luftmängden ökar mycket. Troligen kan en fläkt suga ut lika mycket som två eller tre fläktar kan blåsa in (eftersom de blåser mot tryck). En propellerfläkt är väldigt känslig för mottryck och luftmängden minskar snabbt med ökande mottryck. Vid 150-180 mmvp mottryck börjar luftmängden gå mot noll.
katalog på nätet skall numera inte underskattas av företagen, det är nog många som besluter om sina inköp utgående från dem!