Jag passade på att ta några bilder av seminerings redskapen, efter att vi seminerat en ko. Vanligtvis beställer man en “riktig” seminör till gården då man ska ha ett djur seminerat. Antte har för några år sedan gått en kurs som ger honom kunskap och rättighet att seminera själv, så vi beställer en utomstående endast då han är förhindrad eller då det är frågan om embryoöverföring.
Fastän Antte får seminera våra djur, får han t.ex. inte åka till grannarna och göra det. För det krävs det ytterligare utbildning.
Den absolut största fördelen med att seminera själv, är att man har större chans att seminera djuret vid rätt tidpunkt, dvs. under högbrunsten. Vi har också ett eget doslager som förvaras i en kvävetank. Tanken är fylld med flytande kväve och det är kallt!
Semindoserna förvaras i små, tunna strån. På dessa strån står det bl.a. tjurens namn och stamboksnummer.För att underlätta igenkännandet av strået, har en viss tjur en viss färg på strået. Då man seminerar sätter man strået in i en pistolett.
Stråena lagras i sin tur i olika avdelningar i kvävetanken. De olika avdelningarna kan namnges som AY-elit, FR-elit, ungtjur osv. Allt detta för att underlätta sökandet av strået, så att så lite kväve som möjligt går förlorat från tanken då man håller upp locket.
Författare: Sonja
Jag är en 35 årig mjölkproducent från ön Heisala i Pargas skärgård. Jag flyttade hit från min hemgård i Pernå i februari 2008. I augusti 2005 hade vi generationsväxling på min hemgård, sedan dess har jag varit mjölkproducent på heltid. Då jag flyttade till Heisala tog jag med mig största delen av de djur jag hade hemma i Pernå, dvs. 7 kor och 7 ungdjur. Santalahti gård är min mans hemgård som han tog över år 2007. I dag har vi 55 mjölkande kor och ungefär lika många ungdjur, totalt drygt hundra djur. Här odlas ingen spannmål, alla åkrar(förutom några viltåkrar) används till att producera ensilage åt korna. Förutom att jag jobbar på gården på Heisala har jag fortfarande kvar min hemgård i Pernå. Den är idag en växtodlingsgård, där det odlas spannmål och vall. Dessutom finns där skog. Jag är själv med och sköter arbetet där så ofta jag kan, mina föräldrar, framför allt min far, är till en stor hjälp. Jag har alla maskiner kvar där från den tiden jag bodde där. Vi lagar allt hö som vi använder för korna i Pernå och dessutom lagar vi ensilage där också. Balarna transporterar vi sedan med långtradare till Pargas. Vi sysslar mycket med avelsarbete och vi tar också i mån av möjlighet emot besökare på gården. Kort sagt; detta är mitt drömjobb!
Visa alla inlägg av Sonja
Hur länge håller sig kvävet kvar i tanken?
Det dunstar väl oberoende?
Det beror naturligtvis på hur många semineringar, alltså hur ofta tanken öppnas, vi har och på lufttemperaturen. I medeltal brukar vi vara och fylla på tanken var tredje månad.