Årets första vetelass for iväg till kvarnen i Seinäjoki i går. Det är lite nervöst innan man får veta om kvalitetskraven håller, dvs blir det brödvete (kvarnvete) eller “bara” fodervete. I allra värsta fall kan man få tillbaks lasten som oduglig, men det gäller främst om man torkat slarvigt eller det har varit ett obegripligt dåligt år så att hl-vikterna är helt under isen.
Det är förståss en viss prisskillnad mellan kvarn och fodervete men åtminstoner för mig så är det nog främst statusen det handlar om. Man försöker uttryckligen odla brödvete och då vill man lyckas med det också. Sedan kommer pengen förstås som en positiv bonus.
Variablerna som skall uppfyllas är det sk falltalet, ett kemiskt värde på bakningsvärdet, proteinhalten, torrheten och hektolitervikten, dvs vad vetet väger i förhållande till volym. Hl vikt på 78 betyder att 1 kubikmeter vägen 780 kg.
Nåja, hur uppnår man då önskade värden?
Falltalet: Vet jag egentligen inte, men jag har märkt att vissa sorter fungerar bättre på vissa jordar. Dessutom skall spannmålen både torka och mogna på strå för att maximera falltalet. Våta höstar brukar krascha falltalet.
Protein: Handlar om att näringsvärdena tas upp maximalt av växten. Här inverkar bla jordens Ph, dvs kalkningen, samt rätt vald gödsel. Ofta missar man på proteinvärdet om man får en riktig toppskörd. Proteinprognos kan man få i början på sommaren med hjälp av klorofyllmätare som ger en fingervisning om behov av tilläggsgödsling.
Hl-vikt: Är närmast beroende av vädret och kan således inte påverkas desto mera, en torr sommar krossar effektivt drömmar om hög hl-vikt. Hemmavid kan hl-vikten kollas med en enkel hl-våg, man får en fingervisning, men skadan är skedd när man kommer åt att mäta hl-vikten.
Hektolitervåg för hemmabruk
Torrheten mätes med en fuktighetsmätare, den är oumbärlig i alla torkar för att kunna förklara torkningen färdig. Vi använder en typ som krossar spannmålen och mäter fuktigheten även inne i kärnan. Den är både lätt att använda och ger ett mycket tillförlitligt resultat.
Fuktighetsmätare
Vår mätare mäter utgående från ett mycket litet prov, så det gäller att få det representativt för hela partiet. Varenda parti mäts även vid invägning till slutuppköpare genom slumpvis tagna prov på lastbilslasset, antingen maskinellt eller manuellt, så att fuska funkar inte.
Hur gick det då med mitt vete i år, blev det kvarnvete?
Läs rubriken igen och gissa!
grattis!
hade jag vetat det ja vetat idag,skulle ja tröskat vetet först å sedan kornet 😛
Lite till om falltalet. Värdet anger groningsgraden i spannmålen genom att ange enzymaktiviteten, närvaro av alfa-amylas, i kärnan. Ett högt värde betyder låg aktivitet. Ett lågt betyder betyder hög aktivitet vilket betyder att såser och redningar inte tjocknar samt att degen blir kletig. Så långt Wikipedia.
Faltalet fastställs i praktiken indirekt, genom att vetet mals och utblandas med vatten i ett provrör. Sedan låter man en vikt på stång falla genom gröten, vilken samtidigt kokas (efter att gröten har blandats). Falltalet anger hur många sekunder det tar för stången att “falla” genom gröten i provröret, därav namnet. Ju segare gröt, desto längre tar det, högre falltal med andra ord.
Falltalet sjunker i och med att spannmålen börjar gro i axet efter att det har mognat (till ca 35 % fukt om jag minns rätt, så torr blir alltså spannmålen till en början också i hällregn genom mognadsprocessen). Kärnorna börjar alltså gro i den bemärkelse att de kemiska processerna sätter igång vid närvaro av fukt, även om det inte syns utanpå. Falltalsegenskaperna är mycket sortberoende (olika sorter har olika stark sk. groningsvila, vilket tar sig uttryck i olika falltalsegenskaper). Ett förlorat falltal går inte att få tillbaka, eftersom groningen är en irreversibel process.
Precis som thomas skriver, är falltalet en mätare av baknings egenskaperna. Siffran i falltalet är sekunder för hur länge det tar för stavarna att sjunka genom degen. Alltså ett falltal på 200 betyder lika många sekunder. Minimi tiden att utföra falltals provet är 60sekunder så lägre än så kan falltalet inte vara.
Det är inte riktigt sant att falltalet direkt ger en bild av bakningsegenskaperna. Jag kommer ihåg ett år som kvarnarna ville ha vete med LÅGT falltal eftersom det mesta de fick hade alltför högt. Om falltalet är riktigt lågt så blir det bokstavligen pannkaka av brödet men om det är någorlunda hyfsat så går det bra att baka
Sedan är det en annan sak att bagerierna har litet underliga sätt att baka och vill ha speciella egenskaper för att det skall gå fort och bli billigt – inte för att brödet skall bli gott. Jag har blivit så kräsen att det inte alls går att äta “tjööpisbröö” (köpt bröd) utan det skall vara Ingas haverbröd (från Ingas bageri här på Hopenbackan) eller så hembakt i den stora vedugnen med plats för 25 bröd. Tjööpisbröö smakar bara sågspån …
Citerar Kalle: “spannmålen måste både torka och mogna på strå för att maximera falltalet. Våta höstar brukar krascha falltalet”
Detta stämmer inte till 100 % (Rätta mig någon om jag har fel).
Håller dock med om att falltalet ofta blir dåligt våta höstar men det beror på att vetet stått ute på åkern för länge i regnigt väder. Ju mera moget vetet är desto känsligare är det för regn, gällande falltalet. Ifall det ser ut att bli dåligt tröskningsväder den närmaste tiden så kan man tröska det lite för tidigt för att rädda falltalet. Torkningskostnaderna blir förstås därefter. Falltalet är i allmänhet bra i det skedet när vetet inte ännu är riktigt bra moget. Halvmoget vete tål sämre väder än riktigt moget vete.
Nisse har en bra poäng i att goda bakningsegenskaper i dag betyder något helt annat än för tex 100 år sedan. De viktigaste egenskaperna i dag är att degen “släpper” bra (dvs. inte fastnar i mekaniska degknådare, skärare etc, viktigt för att kunna mekanisera processen i bageriet) och att den “bär” bra (orkar bära upp stora håligheter efter jäsning utan att kollapsa). Dessa genskaper är motstridiga, är det ena bra brukar det ske på bekostnad av det andra.
Men det måste jag nog erkänna, att jag ibland är uppriktigt imponerad av hur mycket luft man får att hållas i en vetebrödslimpa. Stora, svällande limpor som inte väger mer än en ballong. Imponerande.
Tack Bonden!
Jag har inte riktigt tänkt det sådär, men jag tror när jag tänker bakåt på vissa bedrövliga höstar att du har alldeles rätt. Sedan kommer som sagt torkkostnaderna mot och med tanke på att en torktimme kostar ca drygt 20 euro i egen tork och prisskillnaden mellan kvarn- och fodervete inte är större än 20-30 euro tonnet så blir det oftast en förlustaffär att tröska för tidigt. Den eländiga hösten 2004 lämnade ca ½ ha vete på åkern och när jag sedan plogade ner det i början på november såg det riktigt bra ut. Det hade garanterat gått som snabbtorkat fodervete istället för de 32 timmar som jag torkade vetet i september. (och som blev foder i alla fall)
Ännu lite om falltalet som jag förstått det:
Spannmålen gör kärnorna (fröna) för att föröka sig. De samlar därför reservnäring i dem såsom proteiner och stärkelse. De här molekylerna är stora och passar bra för lagring. Stärkelsen är hopfogad av mindre delar: olika socker.
För att en kärna skall börja gro krävs 3 saker: värme, syre och vatten. Då aktiveras i kärnan enzymet amylas, som Tomas nämnde, och börjar klippa sönder stärkelsen (=bra klister) till socker (=dåligt klister). En växt (eller djur) kan inte utnyttja/växa av stärkelsen utan att det söndras till socker först.
På hösten finns nästan alltid tillräckligt värme (och syre) så om det dessutom är mycket fuktigt börjar fröna förbereda sig att gro (vilket indirekt syns som att falltalet sjunker). I princip alltså, sen har vi förstås det här med groningsvila och sortskillnader som lite råddar till det …
Hej Ytermarkarn! Första gången jag besöker bondbloggen. Måste säga att ditt inlägg var intressant och lärorikt. Undrar om ni har ett eller två gemensamma tröskverk i Yttermark. I min barndomsby Replot fanns endast ett tröskverk av märket Sampo. Under tröskningen var det roligt med kaffepaus. Mor skar alltid en bit cikoria från Jakobstad som sattes i vattnet tillsammans med Pauligs kaffe. Grattis! Det blev visst brödvete? Mvh! 😀 😀