Lagenlig utrustning

Eftersom jag själv saknar tork och följaktligen låter torka spannmålen på entreprenad tillbringas en del av mina höstar med att flytta spannmål mellan tork och silo. I år minskar transporterna eftersom jag i bästa fall får lagra en del av spannmålen i samma tork som torkade den, men en del vägtransporter blir det ändå.

Idag körde jag ett spannmålslass från torken till lagersilon och passerade på vägen en poliskontroll. Visserligen visste jag att de kollade mönsterdjup på däcken, men av nån orsak hajar jag ändå reflexmässigt till när jag ser en polis.  I en lagenlig transport får vagnen inte väga för mycket och alla lampor skall fungera. Vikten har jag inga problem med (alltså vikten på vagnen då), men belysningen kan vara lite si och så. I höstbrådskan kommer man inte alltid ihåg att kolla om alla lampor lyser. Förnuftet sa att jag ju kollade lamporna igår, men nervositeten sa att nån av dem mycket väl kan ha gått sönder sen dess. Så jag tog en runda och kollade dem igen när jag kom fram. Självklart lyste alla. 🙂

En positiv notering idag var att inga bilister verkade vara arga på mej, trots att det ställvis var lite si och så med omköningsmöjligheterna. Jag fick t.o.m. ett par glada hälsningar de gånger jag svängde in på en busshållplats eller liknande och släppte förbi kön. Sånt är trevligt.

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt. Visa alla inlägg av Mats