Urea iacta est

Idag fortsatte urinspridningen. Nu, med ny pump, går det betydligt bättre än förra försöket. Det är rätt bra att spridningen fungerar som den skall, för den urin som skall ytspridas skall vara utkörd före onsdag. Enligt miljölagstiftningen får man ytgödsla vallar endast fram till 15.9, sen är det stop. Man får sprida alla former av stallgödsel ända till 15.10, men då skall den myllas ner. Den varma hösten är kanon för urinspridningen, eftersom gräset fortfarande växer lite tar det upp en del av kvävet direkt och det minskar förlusterna.

Mina urinbrunnar är dimensionerade för mjölkproduktion men eftersom dikorna producerar mindre urin räcker brunnarna rätt bra till. Jag skall försöka få dem som ordentligt tömda som möjligt, men det är inte hela världen fast det skulle vara lite kvar i dem när vi passerar 15.9, vinterns “produktion” ryms nog ändå dit.

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt.

2 reaktioner till “Urea iacta est”

Kommentarer är stängda.