Post-trösk-helg

Povel Ramel diktade en gång: “Den vecka som har gått har trotsat all kalkyl”, och det har de senaste dagarna gjort också.  I regnväg alltså. Tisdag, fredag och lördag har det hävt ner vatten så att en bråkdel skulle räcka gott. Jag börjar faktiskt tro att det finns procentuellt mera vatten på mina åkrar än i Atlanten. Det goda är i alla fall att skörden är under tak, för även om jag är obotlig optimist på höstarna så tror jag faktiskt att jag skulle ha fått ett nervsammanbrott nu om något varit kvar därute nu.

Det är ändå mycket kvar att göra innan man kan mysa in i vinteridet. Veckan efter tröskningen, den sk post-trökningsveckan brukar inte hända så mycket, man bara pustar ut, men sedan skall det rulla igång igen.

Framförallt handlar det om tvätt och städning av tröskan och torken. Torken är ganska lättstädad, det är några timmar med dammsugaren, men tröskan är ett värre projekt. I det fallet är jag dessutom pedant, ett ord som sällan behövs i mitt liv annars. Det är en dubbelmening med det, dels håller en ren tröska längre och är roligare att plocka ut nästa höst, men det handlar också om att jag vill göra det maximlat otrivsamt för att vad gråa gnagare gäller. Ett år missade jag rengöringen och följande år hann jag aldrig räkna mössen som störtade åt alla håll när jag startade. Den summan brukar annars vara noll. Mössen och än värre råttorna har en ful ovana att inte bara finnas till, dom äter elkablar och sitsar och stoppning och allt möjligt  man vill ha kvar följande år. Instruktionsböcker gillar dom speciellt, har jag blivt varse.

Kalkning är ett annat projekt som skall funderas över på höstarna. Kalkningen höjer ju Ph-värdet i jorden och det i sin tur betyder att växterna får lättare att tillgodogöra sig näringsämnena. Dock är det inte bara att slänga ut maximalt med kalk, dels kostar den ju, men det kan också bli för mycket av det goda. I år hade jag tänkt hoppa över kalkningen och det var tur, för nu bär nog ingen åker en kalkspridare. Kalkspridningen är f.ö det enda jobb som jag inte utför själv utan hyr in entreprenör till.

Det nya arbetsmomentet tallriksharvning borde också redan vara gjort, men det är det inte. Det går inte att tallriksharva när ytan är för våt, och eftersom jag annars också är novis på hur den egentligen skall användas så är jag mest bara förvirrad nu.

Kvickroten har fått sin glyfosatdos, även där är jag osäker på resultatet, det kan ha varit för vått, det ger sig till känna så småningom. Sprutan har jag idag fått rengjord och fylld med kylarvätska. Det sägs inte vara nödvändigt, men jag har bara chansat ett år på att lämna bort kylarvätskan och då frös rampen sönder, så det gör jag inte om. 

Utöver detta väntar x-antal timmar plöjning, men mer om det senare. Nu skall jag fotsätta låta bli att titta på “Ensam mamma försöker…” i TV

Författare: Kalle

Har varit spannmålsodlare sedan 20 årsåldern. Jobbar som brandförman i Närpes, det betyder att jag inte är heltidsjordbrukare annat än i hjärtat. Jag har familj, sambo och tre döttrar födda -04, -09 och -16 Jag odlar spannmål och oljeväxter på 38 ha, och gör detta på största allvar. Den skrala lönsamheten har inte knäckt mig, bara gjort att jag inte kan vara heltidsbonde. Dessutom har jag ett intresse för närhistorien, och jobbar gärna med att restaurera nyare veteranbilar. (70-talet) Har tre dylika + en mc i garaget. Samlar gärna material och skriver ner mycket nutidshistorier för framtiden. Jag är öppen för det mesta bara det inte har med sport eller idrott att göra. Jag betraktar all sport och idrott som flykt och försvarbeteenden, det man inte kan göra med traktorn kan gott lämnas ogjort! Visa alla inlägg av Kalle