T101 är ett antibiotika test som vi mjölkproducenter använder för att kolla om det finns medicin rester kvar i mjölken. Under den senaste tiden har jag blivit onödigt bekant med testet, då vi har haft fyra kor på behandling på grund av juverinflammation orsakad av Str. Uberis bakterien. I dessa fall har djuren blivit behandlade med såväl tuber i den sjuka fjärdedelen samt med injektioner i muskeln.
De mediciner man använder till dylika fall har karenstid. Det innebär att varken mjölken eller köttet duger som människoföda. Mjölken har i vissa fall kortare karenstid än köttet, för de här medicinerna 6 dagar för mjölken och 14 för köttet. Då man använder två olika mediciner, följer man naturligtvis den längre karenstiden.
Om en ko man skickar till slakt har blivit behandlad under de tre senaste månaderna med en medicin med karenstid, skall det anmälas till slakteriet.
Mjölken kan vi alltså testa själva. Det är egentligen riktigt enkelt: man tar lite mjölk, 2 ml, från den ( som torde vara) sista mjölkningen under karenstiden. Denna mjölk tas upp i en pipett och man håller pipetten i kokande vatten i fem minuters tid.
Efter att mjölken kokat kyler man ner den till lite mera än handvarmt och sprutar den i en liten glasflaska med reagensämne. Flaskan sätts sedan i en maskin (värmare) som håller mjölken vid +42 grader. Efter 4,5 timme kan man sedan avläsa resultatet från en skala; ju blåare vätskan är desto mera antibiotikarester innehåller den.
Man kan också sända ett prov till mejeriet för analysering, men jag föredrar nog detta sätt. Med den här metoden får man ju snabbt reda på om mjölken duger som livsmedel eller inte.
Det där kan vara lika spännande som Lotto då det vill sig… 🙂 Speciellt tyckte jag det var märkligt att reagensen ibland var blå ännu när det gått 3-3,5 h för att sen nästan explosionsartat ändra färg den sista timmen. Tydligen har de där bakterierna i vätskan en rasande stark slutspurt när det gäller.
Jo, det kan faktiskt ibland hända det där. Roligt med positiva överraskningar! 🙂
Den skenbara “slutspurten” torde nog vara ett rent matematisk fenomen, då bakterier ju förökar sej genom celldelning, dvs. mängden fördubblas vid varje delning. Totalmängden stiger därför brant mot slutet.