Häromdagen hittade jag en intressant story i en lantbrukstidning. Kanadensisk svartbjörn angriper kalv, kon går till motanfall tillsammans med en annan i flocken. Hur det slutade? Kolla på http://www.dr.dk/Regioner/Syd/Nyheder/Aabenraa/2010/10/04/085112.htm
De är hårda, tjejerna.
Författare: Mats
Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt.
Visa alla inlägg av Mats
Början på 80 talet då jag praktisera på en djurgård var det intressant att studera dikornas beteende på bete.
Kor är ju flockdjur och har alltid en ledare. När vi försökte fånga in nyfödda kalvar så var det inte mamman utan flockledaren som kom först och kolla och upplevde den fara så börja den alarmera de andra. Drog vi inte därifrån, då kom tjuren och fast man hann över stängslet så kändes det otryggt att bli där och häcka.. 😛
Man kan lätt missbedöma deras annars ganska sävliga beteende. De är både modiga och starka då det hettar till och därtill förvånansvärt kvicka.
Till björnens försvar skall sägas att den ju helt klart har ett sämre utgångsläge beträffande i kroppsvikt.
Har sett hundar som trott att dom varit stora, men de har nog också fått sig en flygtur med mindre bra utgång.
Jo, en hund eller mänska har inte mycket att sätta emot i ren muskelstyrka. Min tjur Trisse har tappat ett öronmärke, nytt öronmärke har beställts och finns i hyllan, men jag väntar på ett lägligt tillfälle att sätta fast det. Bilder som de där inbjuder inte till att nypa honom i örat så där hursomhelst bara.