Tidsoptimering

Dagen när Trisse får flytta in till tjejerna igen närmar sig. Som jag tidigare skrivit får han bo för sig själv några månader p.g.a. jag inte vill ha några kalvningar i juni-juli. Eftersom korna är dräktiga i drygt nio månader garanterar ett betäckningsuppehåll nu i början av hösten att inga kalvningar infaller mitt i sommaren.

Dräktighetens längd varierar dock rätt märkbart beroende på vilken ras djuret hör till och det innebär att det inte är helt entydigt när det är dags att låta honom flytta in igen. I snitt är dräktigheten 280 dagar men vissa raser kan gå 10-15 dagar längre.  Eftersom min besättning är ett sammelsurium av olika raser är det lite svårt att säga exakt hur länge de kommer att vara dräktiga. Trisse är simmental, korna är charolais, limousin, simmental, blonde d’aquitaine och angus och vissa av dem är dessutom blandningar av flera raser. I fjol flyttade Trisse in 26.10 och höstens första kalvning inföll när Flora kalvade 9.8. Visserligen kan man ju inte räkna med att Trisse började betäcka korna direkt han kom innanför dörren, men det torde ändå vara ganska tryggt att anta att min besättning generellt är dräktiga lite längre än medel. De verkar ha en dräktighet på närmare tio månader än nio.

När en ko är brunstig är det ofta flera andra som sköljs med i hormonruset och det är lite rörigt och oroligt i ladugården. Nu när Trisse inte är hemma inbillar jag mej att de är ännu livligare än vanligt. Jag skall försöka se om det lugnar sig när han kommer tillbaka i tjänst.

Men ännu får han ge sig till tåls ett par dagar. Åtminstone får han äta upp det foder som ännu ligger i rundbalshäcken. 🙂

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt. Visa alla inlägg av Mats